Rachel beger sig tillbaka till staden där hon växte upp och som hon lämnade för tre år sedan för att bo med sin moster och för att få en chans att lägga saker bakom sig, att börja om. I huset vid havet där familjen bott de senaste åren vilar sorgen tungt efter att hennes lillebror dött i en drunkningsolycka för ett knappt år sedan. I stan som hon återvänder till finns Henry. Henry som varit hennes stora kärlek men utan att veta om det, Henry vars brev hon ignorerat i tre år eftersom han inte svarat på det kärleksbrev hon lämnade kvar åt honom den där allra sista kvällen, Henry, som å sin sida känner sig sviken och övergiven av sin allra bästa vän och som är hopplös förälskad i den trolösa Amy som ingen annan än han verkar tycka om. Väl tillbaka får hon arbete i Henrys familjs antikvariat. Familjen har beslutat att sälja sin verksamhet som aldrig gått med vinst och nu vill Henrys pappa katalogisera det så kallade "brevbiblioteket" för att bevara det för eftervärlden innan antikvariatet går i graven. Brevbiblioteket är en boksamling som inte är till salu och som består av böcker som människor strukit under i, lämnat anteckningar, meddelanden och hela brev i. Mellan pärmarna på böckerna i brevbiblioteket finns kärlekshistorier och hela livsöden och där någonstans finns kanske också hopp om läkning för Rachels sörjande hjärta.
Historien berättas växelvis av Rachel och Henry och vi får också utdrag av andras berättelser i form av brev lämnade i böckerna i brevbiblioteket. Även Henrys lillasyster George och Rachels döde bror Call spelar viktiga roller. Men den viktigaste rollen i den här berättelsen spelar orden, berättelserna och böckerna. För, som Henry konstaterar, orden är viktiga och: "Om de var meningslösa skulle de inte kunna sätta igång revolutioner och de skulle inte kunna förändra historien och de skulle inte vara det som man tänker på varenda kväll innan man somnar. Om de bara var ord skulle vi inte lyssna på sånger, vi skulle inte tigga om högläsning när vi är små. Om de bara vore ord skulle de inte ha någon mening och det skulle inte ha funnits berättelser redan innan människor kunde skriva. Vi skulle inte ha lärt oss skriva. Om de bara vore ord skulle folk inte förälska sig på grund av dem, få dåligt samvete på grund av dem, ha ont å grund av dem, sluta ha ont på grund av dem..."
Det är en ganska romantiserande berättelse men jag förlåter den på grund av hur den förmedlar kärleken till orden och berättelserna. Både genom berättelsen i sig, det underbara antikvariatet där Henrys familj lever och jobbar bland böcker och historier, och genom hur Crowley formulerar sig i ordval och liknelser som flera gånger ger mig lust att ta fram pennan och göra som brevbibliotekets besökare: ringa in, stryka under, skriva marginalanteckningar.
Den är boken passar boknördar och ordromantiker från åttan och uppåt.
Modernista, 287 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar