Här är första boken i "Den otursförföljde Max Crumbly", en ny dagboksserie av författaren till "Nikkis dagbok".
Max har tillbringat sina första skolår som hemundervisad av sin farmor på grund av sina svåra astma och panikattacker orsakade av stress. Även om han gillar sin farmor så ogillar han att hon, som före detta förskollärare, behandlar honom som ett småbarn och han har längtat efter att gå i vanlig skola. Men trots det börjar det dåligt för Max. Första halvan av boken berättas inifrån hans elevskåp där han blivit inlåst av skolans "mobbare" och innehåller tillbakablickar på vad som ledde honom dit. Så småningom lyckas Max ta sig ut, men nu är det långt efter stängningstid och tjuvar har tagit sig in i skolans nya datasal. Tjuvarna verkar dock lika korkade som Max är otursförföljd men hur det går får vi inte veta i den här boken, för den slutar bryskt mitt i äventyret för att hålla oss på halster till nästa bok.
Läsare av "Nikkis dagbok" kommer att känna igen sig, Nikki dyker till och med upp i några meningar som en kompis till en kompis på en annan skola och Max förmåga att oupphörligt klanta till det påminner också om Nikki. Det gör hela upplägget med handtextat typsnitt och mycket illustrationer som ofta tillför ett komiskt lager till det berättade. På grund av layouten är den relativt snabbläst trots sin tjocklek, men det gör den också omöjlig som högläsning i skolan.
Själv tycket jag att det är hopplöst amerikanskt, snackigt och verklighetsfrånvänt, men jag vet att det kommer att älskas av målgruppen i slutet av lågstadiet och början av mellanstadiet.
Modernista, 303 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar