Det här är Christina Rickardssons - eller Christiana som hon hette från början - alldeles egna mycket personligt berättade historia om uppväxten. En både förfärlig och fantastisk resa som tog henne från en grotta i vildmarken, via en favela och ett barnhem i São Paulo till Vindeln som ligger mellan Lycksele och Umeå. I den här boken varvar hon berättelsen om när hon för första gången beger sig tillbaka till Brasilien för att söka sitt ursprung, med berättelsen från uppväxten tills hon är ungefär 15 år. Och det är fascinerande läsning av många olika anledningar. Dels för att Rickardsson har så ovanligt klara och tydliga minnen från mycket tidig ålder, dels för att hennes livsresa fyllt henne med väldigt mycket livsklokhet och väldigt många bra tankar om att identitet och hemmahörande, men också för att det är en spännande historia helt enkelt.
Rickarsdssons tidiga minnen är från när hon levde i en grotta i vildmarken med sin mor Petronilia. Så småningom flyttar de in till staden São Paulo där den lilla Christiana överlever på gatan med hjälp av vänner och ibland med sina mamma. Nu får hon också en lillebror som hon har en mycket stark relation med. Under denna tid får hon uppleva både ond bråd död på mycket nära håll och äkta och stark vänskap och lycka. När hon är sju år lämnas hon på ett barnhem med sin bror. Till en början kommer mamman dit och hälsar på och allt är bra, men helt plötsligt får hon inte komma in längre, Christiana och hennes bror förbjuds att träffa mamman och snart efter det blir de bägge två tillsammans bortadopterade till Sverige. Den lilla flickan Christiana har då hunnit bli åtta år, men har en mognad och en street smarthet som vida överstiger den en svensk jämnårig har och hon gör vad hon behöver för att överleva, i grottorna, på gatan, på barnhemmet så väl som i den nya miljön i Sverige. I Sverige kommer överlevnadsstrategierna mycket handla om att kapsla in Christiana och bli Christina, att anpassa sig och smälta in, att förstå koderna i det Svenska samhället. Hon lär sig prata svenska på två månader men glömmer all portugisiska. Och det är först när hon återvänder till Brasilien efter dryga 20 år som hon får veta vad som verkligen hände, varför hon slets från sin älskade mamma och hur det har gick för Petronilia sedan, om hon ens lever.
Rickardsson upprepar vid ett par tillfället att hon inte tror att livet handlar om att hitta sig själv, utan snarare om att skapa sin egen verklighet. Hon skriver också om hur hon kommer till insikt om att det är okej att känna sig som hemma både här och där, att man kan ha olika identiteter i en kropp och att hemma alltid är där man känner sig hemma. Mycket av de tankar hon förmedlar kan vara tröstande och igenkännande för många unga, även om just hennes livsöde är mer spektakulärt än de flestas. En perfekt bok för alla som vill läsa berättelser från verkligheten från sjuan och uppåt. Språket är lättillgängligt och enkelt och i mitten finns fotografier från Rickardssons eget fotoalbum.
Forum, 231 sidor
Den här låter intressant.
SvaraRadera