Varje år i oktober bäddar Caras mamma in sina barn och sitt hem i skyddande lager. Gömmer alla knivar, tejpar skumplast för alla skarpa hörn. Det är olyckornas tid. Så länge Cara kan minnas har hon och hennes familj trillat, brutit ben, skurit sig, fått hjärnskakningar den här tiden på året. Och värre saker, mycket värre saker.
Den här olyckssäsongen börjar med ett mysterium. Cara upptäcker att Elsie, den ensamma tjejen som brukar hänga i biblioteket där hon har hand som folks hemligheter, finns med på alla hennes familjefoton. Hon och Cara var vänner ett tag precis efter att Caras pappa dog, men sen gled de ifrån varandra. När Cara kommer till skolan är Elsie inte i biblioteket. Varken hon, hennes antika skrivmaskin eller hemlighetslådan syns till. Och hur än Cara frågar efter Elise verkar ingen veta var hon har tagit vägen.
Det är snart Halloween och Cara, hennes bästis Bea, hennes syster Alice och deras plastbrorsa Sam bestämmer sig för att trotsa olyckssäsongen och anordna en fest. De finner ett övergivet hus vid flodstranden som förefaller som det perfekta stället för en extraordinär fest. Festförberedelserna blandas med sökandet efter Elsie som framstår som allt med mystisk och undflyende. Och olyckorna kommer så klart, denna oktober liksom alltd.
Detta är en berättelse om dolda hemligheter, undertryckta känslor, livslögner, syskonskap och vänskap. Om kärlek och om lek och fantasi. Jag gillade mycket stämningen i boken, Cara och hennes gäng var en trevlig bekantskap och det är kul att läsa en bok från Irland, det är inte så ofta.
Natur & Kultur, 284 sidor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar