Om en långsam och mycket ensam julaftonskväll på barnonkologen handlar den här boken. En kväll som förvandlas till ett skimrande äventyr med hjälp av några vuxna som har tid för dödssjuka barn mitt i julhelgen.
Det är Knut som är huvudperson. Han är ensam eftersom hans föräldrar och syster är hos mormor och morfar. Själv har han fått feber och måste stanna på sjukhuset. Julen känns seg som gammal knäck. Då dyker sjukhusclownen Professor Persson upp. Knut är egentligen emot clowner, men nu har Persson slarvar bort sin portfölj och ber Knut om hjälp att leta. Det kan han lika bra göra, han har ändå inget annat för sig. De letar sig igenom olika delar av sjukhuset tills clownen kommer på att han kanske glömt portföljen i helikoptern. Vid helikopterplattan möter de Amal som är pilot. Hon ska skjutsa Doris hem till Åland över julhelgen, men hittar henne inte. Så då hjälps de alla tr åt att leta efter Doris istället. De hittar både henne och städaren Mohammed och alla fem far på helikoptertyr i de svarta julaftonskvällen mellan gnistrande snö och tindrande stjärnor.
Medan vi läser om Knuts turer på sjukhuset får vi veta mycket om hur det känns att ha en dödlig sjukdom, vad man kan tycka om vänner som slutar höra av sig, vuxna som tror att allt blir mindre farligt och man kallar saker för gulliga namn istället för det de heter, om hur jobbiga olika undersökningar känns och en massa annat. Det är så sorgligt och samtidigt berättat med så lätt hand, Wahldén har åter visat sig kunna tala om svåra saker på ett hanterbart sätt.
Rabén & Sjögren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar