Livet på en pinne

Författare och illustratör: Maria Nilsson Thore

Vilken vacker bilderbok! Nilsson Thore har gjort illustrationer på fågeltema som täcker hela de stora uppslagen. Det börjar med ett ägg med spindelvävstunna sprickor i skalet:

"Har jag fjädrar eller fjäll

Blir jag omtyckt, blir jag snäll?

Ska jag flyga eller gå?

Jag vet vad jag hoppas på..."

Efter det täcks olika aspekter av fågellivet in med en liten vers till varje heluppslagsillustration. Medan verserna är ganska enkla är bilderna å andra sidan storstilade scener, underfundig komik eller framviskade ödesdraman. Det är tydligt på vilken av författar- respektive illustratörsstolarna Nilsson Thore sitter säkrast, samtidigt är det fint när en bilderboksskapare har hela konstverket i sina hand och kan styra alla detaljer efter sin tanke. Allt är utsökt genomarbetat, inklusive bilderna på solrosfrön på pärmens insidor. Jag har tidigare skrivit om Wenxuang/Mellos Fjäderns resa som en fin bok att inleda ett fågeltema i skolan med och det passar den här givetvis också till.

Bonnier Carlsen, bilderbok.

Äskil äter träd

Illustratör: PerGustavsson
Författare: Åsa Lind

45 år efter Larserik Erikssons roliga Hus är gott, sa Oskar kommer barnlitteraturhöjdarna Gustavsson/Lind med en underbar pastisch. Om man nu får kalla det pastisch när det är berättelsen och inte stilen som är föremål för efterhärmningen. Vad gäller stilen kan man se vilken fantastisk utveckling bilderboksskapande för barn varit föremål för de här 45 åren. Erikssons bilder är kul, men Gustavssons är konstverk. Det är så roligt att se hur han utvecklar och förändrar sina illustrationer efter den aktuella bilderboksberättelsen. Och medan texten i Hus är gott, sa Oskar är snabbt  ihopskriven utan större finesser är Linds text en tjusigt rimmad ordfest. Men budskapet är det samma: folk kan vara olika, ungar kan gilla lite olika grejer. Föräldrar oroar sig, men så länge barnet mår bra är det ingen ko på isen.

I den här boken får man dessutom bekanta sig med flera olika trädsorter: björk, sälg, gran, alm, asp. ask och kådrik tall, vilket gör den till ett härligt startskott till ett trädtema. Och roligt kan man också ha med sina elever om man tar fram båda böckerna samtidigt och korsläser dem och jämför till exempel bilderna från Oskars respektive Äskils skafferi. Eller läkarbesöket, hur skildras det i de bägge böckerna?

Det här är en riktig allåldersbok som man kan läsa igen och igen och njuta av ord och bild.

Rabén&Sjögren, bilderbok

Anna och den franska kyssen av Stephanie Perkins

Anna lever ett vanligt tonårsliv i Atlanta. Föräldrarna är skilda och pappan skriver smöriga romaner som blir film och Anna skäms lite för tycker mest de är skräp. Plötsligt har pappan bestämt att Anna ska gå sitt sista skolår i Paris! Trots att Anna inte gillar läget är hon där plötsligt i sitt lilla korridorrum i Paris och undrar hur det egentligen gick till.

Hon kan inte ett ord franska, är förälskad i Toph hemma i USA och har sin bästa vän Bridgette i samma klass. Allt med Paris läskigt, främmande och hon vill bara hem.

Första kvällen knackar det på hennes dörr och tjejen i rummet intill, Meredith, välkomnar henne väl genom att bjuda in Anna i skolans värld och i sitt kompisgäng. I gänget finns Etiénne St Clair som Anna genast blir extremt attraherad av. Eftersom båda är upptagna börjar de med att i alla fall bli goda vänner: han hjälper henne med franskan och visar henne vad Paris har att erbjuda och hon blir snabbt förälskad i både staden och St Clair. De har mycket gemensamt och kan prata nätterna genom om allt och deras vänskap växer på ett pirrande sätt. Snart förstår de båda att det där de känner är mer än vänskap. Trots detta tar ingen steget mot något annat än vänskap. Han vill av någon anledning inte bryta upp från sitt förhållande och hon kan inte riktigt avgöra om St Clair är intresserad eller ej.

Denna bok är full av pirrande stunder där St. Clair och Anna står lite för nära varandra, ler lite mer åt varandra och man vill bara att de ska kasta sig i varandras armar! Som läsare blir jag kär i både Etiénne och Paris. Mycket humor dessutom i deras dialoger! Ett minus för tråkig framsida dock.

Stjärnstenen

Författare: Jo Salmson

Salmson har fyra fantasyserier för yngre barn bakom sig och när hon nu skriver första delen i en bok för lite äldre barn återvänder hon till världen för hennes allra mest älskade böcker: de om tiggarpojken Tam. Den nya serien heter "Drakarnas öde" och jag tror att den utspelar sig efter Tam-böckerna. I boken nämns att stora förändringar och underliga saker har hänt i Demar, en tiggarpojke har fått börja in drakskolan, innanför slottsmurarna!

Huvudperson är Nea som bor med sin mamma som är smyckessmed. Från början har mamman varit drakriddare, men var tvungen att överge det kallet när hon gifte sig med Neas pappa Belon. Belon är av stenfolket och missämja råder mellan dem och drakriddarna. Även Neas pappa Belon fick lämna sin post som stjärntolkare när han gifte sig. Nu är pappan död och Nea hoppas på en framtid i hans fotspår, som en av de som tolkar stjärnsetnarna. Hon har helt klart gåvan, men när hon ska göra provet påstår stjärntolkaren Fenel att hannes gåva är falsk, och farlig, en förbannelse. han sprider ut illasinnade rykten om Nea och det blir plötsligt väldigt farligt för henne att stanna kvar i Hammar.

Detta är en välskriven och av den anledningen lättläst fantasybok för lite äldre barn. Lagom till barn som läst ut alla Salmsons andra serier och behöver en större utmaning. Det blir också en fin högläsningsbok från årskurs två till fyra.

Bonnier Carlsen, 304 sidor.

Brune

Författare: Håkon øvreås
Illusttratör: øyvind Torseter

"Den dagen morfar dog var Rune tvungen att vara hos faster Raneveig hela dagen..." Så börjar den här supersöta historien om Rune och hans vänner Atle och Åse som måste ta saken lite i egna händer när vuxenvärlden inte riktigt har tid att se och finnas där när orättvisorna blir för stora och busar behöver sättas på plats. Rune blir Brune, Atle blir Svartle och Åre blir Blåse och med hjälp av nattens mörker utför dessa alteregon hämndaktioner som barnen i sina vanliga roller aldrig hade tagit sig för. Då blir det också lätt att blåneka när man ställs till svars, för det var faktiskt inte Rune som målade Ruben från Drammens cykel helt brun, det var Brune. Morfar dyker också upp i natten och ger goda råd på vägen.

Torseter, som man kunde lyssna på på årets upplaga av Litteralund, har gjort de stilfulla illustrationerna som gör boken till en fullödig pärla. Högläsning på lågstadiet.

Rabén & Sjögren, 132 sidor.

Vem kan det vara?

Författare/ illustratör: Oliver Tallec

Den här boken i originellt format (man bläddrar den uppåt, lite som en väggalmanacka), är skapad av den ALMA-nominerade fransmannen Oliver Tallec. Den ges ut som bilderbok för åldern 0-3 år. Att läsa för ett litet barn som får titta på bilderna och gissa vem som har lekt med katten eller glömt badkläderna kan kanske vara roligt. Samtidigt är det ganska avancerade associationer att kräva av en tvååring: att den som lekt med katten är den med rivmärken eller att den som glömt badkläder är den som ser generad ut och döljer skrevet med händerna. Och kanske är det något man inte heller har lust att lära sin tvååring?

Istället rekommenderar jag den som en superrolig läsasjälvbok för sex- eller sjuåringar som precis har knäckt läskoden. För dem är gissningsmomentet precis lagom svårt och frågan "Vem hann inte till toaletten i tid?" precis lagom fnissig. Det är en skön och kul omväxling till alla mer tillrättalagda börja-läsa-böcker som finns. Uppfriskande med det omvända formatet och supersöta illustrationer av Tallec.

Natur och Kultur, bilderbok.

Dockskelettet

Författare: Holly Black

Dockskelettet är en sån där bok som stannar kvar hos mig i flera dagar efter att jag slutat läsa. En av de saker jag tänker mycket på är varför det här är en barnbok, och hur synd det är att den ges ut som en barnbok eftersom den då missar hela den vuxenpublik som annars också hade kunnat upptäcka den. Jag menar inte att den inte passar bra för barn, det gör den också. Det är nog snarare så att den är möjlig att läsa på flera olika nivåer och jag tycker att det är synd om den inte kommer att läsas på alla dessa nivåer.

Berättelsen handlar om Zach, Poppy och Alice som leker vilda komplicerade rollekar med små dockor och actionfigurer. De vet - i synnerhet Zach - att de är på gränsen till för gamla för det här. Och Zach kan inte låta bli att oroligt snegla över axeln för han vet att om någon från basketlaget till exempel, skulle se vad han håller på med, kommer basketträningen att bli så mycket tråkigare i fortsättningen. En annan som oroar sig för att Zach håller på med för barnsliga saker är hans pappa. Pappan har nyss kommit tillbaka till familjen efter att ha levt separerad från dem i några år och Zach har lite svårt att vänja sig vid hans närvaro. Zach tar inte heller så mycket notis om vad han tycker. Men en dag då Zach kommer hem från skolan har pappan slängt hela hans samling av lekfigurer. Zach blir fullständigt förtvivlad; rasande arg och samtidigt deprimerad, tillvaron känns slagen i bitar. Pappan har avbrutit leken mitt i, nu vet ingen hur det skulle ha gått för William Kniven och de andra. Av någon anledning kan inte Zach berätta för Poppy och Alice vad som verkligen har hänt, han säger bara att han inte vill leka mer. Detta oförklarliga plötsliga stopp har i synnerhet Poppy svårt att acceptera. Så när hon och Alice dyker upp mitt i natten utanför Zachs fönster med Poppys mammas porslinsdocka (som tidigare haft rollen av den mäktiga Drottningen i deras lekar, trots att de aldrig vågat rör den, den har alltid varit inlåst i ett vitrinskåp) och påstår att dockan är gjord av en död flickas ben och att flickans spöke nu kräver att de ska åka till hennes hemstad och begrava dockan, vet inte Zach och det är en ny lek Poppy försöker få med honom på, eller om spöket finns. Det finns tecken som tyder på båda förklaringar i boken. Men dockan-leken-spöket driver de tre barnen ut på ett dramatiskt äventyr genom natten och dagen efter. De måste ta sig till kyrkogården och sedan hinna med bussen hem innan deras föräldrar blir för oroliga. Samtidigt vilar hemligheter mellan barnen som har att göra med att de håller på att sluta vara barn: hemligheten med varför Zach ville sluta leka, hemligheten med Alices känslor för Zach och Poppys hemlighet: har hon verkligen drömt om dockspöket eller diktar hon? Dessa hemligheter krånglar till deras relationerna mellan de tre barnen.

På ett plan är det en äventyrsberättelse om ett ganska otäckt spöke och den kan absolut läsas som en sådan med full behållning. Men på ett djupare plan är det en berättelse om leken som en väldigt stark drivkraft. Här är leken så stark att när Zachs pappa försöker avsluta den reser den sig ur sin passiva roll, med Poppys mammas docka som verktyg och driver barnen att fortsätta leka. Jag får den lite märkliga associationen till Rørvik/Moursunds Bockarna Bruse på badhuset, där sagan om bocken under bron måste berättas, så när bockarna istället går till badhuset måste trollet följa efter som ett fullfölja sagan.

Slutet är, som i den mesta barnlitteratur, hoppfullt. En hyllning för lekens betydelse i livet och en påminnelse till oss alla att fortsätta leva med sinnena vidöppna för möjligheter.

Rabén & Sjögren, 245 sidor.

Prinsessan som inte tyckte om prinsar

Författare: Alice Brière-Haquet
Illustratör: Lionel Larchevêque

Det här är en bok på det sagoklassiska temat "kung kallar in friare när prinsessan är giftasvuxen". Prinsessan i den här berättelsen är dock måttligt road av det. Hon tycker allra mest att prinsarna är störiga och de gör åverkan på hennes finaste saker som hon ärvt av tant Cleo. Då kallar kungen till slut in det tunga artilleriet: den goda fen kommer på sin vita enhörning. Men då händer det! Kärlek vid första ögonkastet. "Kungen blev så paff att han bara gapade./.../Att skaffa barn var lite svårt, men inte värre än att det gick".

Så rakt på sak och utan prut flyttar det samkönade äktenskapet in i lättlästlitteraturen. Texten är lite styltig men bilderna är underbara och temat unikt, jag rekommenderar inköp till alla skolbibliotek!

Opal, 38 sidor.

Klara Ek och hunden som inte var en hamster

Författare: Ebba Berg
Illustratör:  Carl Flint

Det här är en bok i serien om Barnen i Lyckeskolan där Vem är kär i Abel Svensson var den första som kom ut förra året. Man kan läsa dem helt oberoende av varandra, varje bok i serien är en egen avslutad historia och det enda som förenar dem (hittills) är att huvudpersonerna är elever i samma klass.

Klara Ek och hunden som inte var en hamster bygger på det klassiska barnbokstemat med ett barn som vill ha ett husdjur och en förälder som inte vill. Klara vill ha en hamster. Det har hennes bror som bor hos mamma mest, men Klara bor mest hos pappa mest och han vill inte ha något husdjur. En dag berättar pappa att han träffat en tjej, han undrar om Klara vill träffa henne. det vill Klara gärna, hon är nyfiken och fylld av förväntan. När Malin, som tjejen heter, dyker upp är det i sällskap med en hund som heter Jacky. Av bilderna ser vi att Jacky är en ledarhund, men att Malin skulle ha en funktionsnedsättning nämns ingenstans i texten, det blir istället en sak för läsaren att dra slutsatser om mellan raderna. Pappa och Malin tar för givet att Klara ska tycka om hunden. Men hon tycker mest att den är stor, dreglar och luktar lite väl mycket hund. Dessutom är hon lite orolig att pappa ska tycka mer om hunden än henne. Och varför får Malin ha ett husdjur när Klara inte får det?

Det är inte alldeles enkelt för Klara att vänja sig vid sina nya familjemedlemmar, men med små steg så går det och till sist tänker Klara att det nog är bäst att inte påminna pappa om det där med att han absolut inte ville ha något husdjur, för även om Jacky inte är någon hamster är han rätt fin ändå.

Lättläst från f-klass och upp till trean. Det finns många bra ingångar till diskussioner i boken, därför lämpar den sig bra i läsgrupper.

Olika, 35 sidor

Författare: Åsa Larsson, Ingela Korsell
Illustratör: Henrik Jonsson

Två efterlängtade nya delar i Pax-serien har kommit ut. För den som tycker att väntan varit lång, och som kanske glömt lite av handlingen i Nidstången och Grimmen ges en liten kort påminnelse i pratbubbleform av författarna på ett uppvik i bokpärmen.

Mylingen tar avstamp i Halloweentid. Det är spökvandring på skolan och utklädningsfest hemma hos en tjej från skolan. Men ett av spökena ser lite för verkligt ut och även om andra har svårt att ta hotet på allvar inser Magnar, Estrid, Viggo och Alrik faran och försöker förstå vad som står på med hjälp av det magiska biblioteket. Och som titeln anger handlar det om en myling, spöket av ett mördat människobarn, som härjar i Mariefred. Men vem har släppt loss mylingen? Det står allt mer klart för de två biblioteksväktarna och deras unga lärlingar att en svarthäxa härjar i staden. Men vem och var?

Precis som föregående bok sluter den här med att Alrik nästan stryker med och det är Viggos finurliga agerande i sista stund som räddar brodern. Så även i den fjärde boken, Bjäran. Här är det en bjära, eller en så kallad trollhare som härjar i staden. I forna tider sände häxor ut dem för att tjuvmjölka grannens kor, men nu är det inte mjölk som försvinner. Istället är det saker som på något sätt har anknytning till Alrik, saker han velat ha eller skulle ha haft tillfälle att stjäla. Någon är ute efter att sätta dit honom, vem? En som inte missar ett tillfälle att sätta dit bröderna är träslöjds-Thomas och hans son Simon. Från Simons sida är det ständigt retande och från Thomas sida är det samling till krismöte på skolan där all problem i Mariefred skylls på Alrik och Viggo.

Trean och fyran i Pax lämnar ingen besviken. Det är precis lika spännande som de två första delarna.  Det är dessutom kul med så snygga och lyxiga utgåvor av böcker för mellanåldern: det färgade snittet som matchar färgtonerna i omslagsbilderna, de välgjorda illustrationerna och de utvikbara flikarna i pärmen där man får hjälp att orientera sig bland böckernas personer och bokseriens delar. Nu är det bara att sätta igång att längta till hösten då femman och sexan kommer.

Bonnier Carlsen, 192 resp 196 sidor.