onsdag 15 november 2017

Sköldpaddor hela vägen ner

Författare: John Green

Aza, huvudperson och berättare i John Greens efterlängtade Sköldpaddor hela vägen ner, lider av svåra tvångstankar. Mest rör dessa hennes kropp, bakterier och andra mikrober som befolkar den och sjukdomar hon kanske har eller håller på att dra på sig och ett sår hon har på ena fingret som hon tvångsmässigt pillar upp så att det aldrig läker. Hon fastnar lätt i tankespiraler där hon trängs längre och längre in i en galenskap hon inte klarar av att bryta. Aza har en bästa vän sedan evigheter, Daisy, som på många sätt är en typisk ungdomsboksbästis: frejdig, gör och säger vad hon känner för, är lojal mot Aza trots hennes psykiska besvär, är en fena på allt som har med internet att göra och drar med Aza på upptåg. Nu har Daisy fått nys på att det finns en belöning förknippad med tips som kan leda till återfinnandet av en välkänd snuskrik företagsledare som bor i samma stad som de. Och eftersom Aza dessutom råkar känna hans son Davis sedan läger de var på tillsammans när de var små, tänker Daisy, som kommer från en familj med väldigt dåligt med pengar, att de ska snoka i fallet och kamma hem belöningen.

Men så klart går det inte exakt som Daisy tänkt sig, eftersom verkligheten vanligtvis är mer komplicerad än den fanfiction hon roar sig med att skriva. Oundvikligen utvecklas det till en kärlekshistoria mellan Aza och Davis. En kärlek med komplikationer eftersom den ena är svårt psykiskt sjuk och den andra är föräldralös miljardärson med något slag pappaansvar för sin förtvivlade lillebror.

Styrkan i boken är beskrivningen av Azas psykiska tillstånd, och de existentiella resonemang som Aza för dels med sig själv men också i viss mån med Davis och beskrivningen av Azas och Daisys vänskap, som trots att den får en fnurra på tråden är fantastiskt och trofast. Man skulle också kunna diskutera vad som är "galet" och "normalt" i jämförelsen mellan Azas och Daisys liv å ena sidan och Davis och hans brors liv å andra sidan. I det resonemanget spelar djuret på omslaget, som inte är en ödla utan en tuatara (en väldigt förmögen tuatara), en avgörande roll.

Bonnier Carlsen, 292 sidor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar