När jag hade läst Maresi : krönikor från Röda klostret, hoppades jag mycket på en fortsättning. Det Turtschaninoff nu ger oss är istället en prequell. Det är berättelsen om uppkomsten av Röda klostret. Vi får först träffa Kabria, en ung kvinna som mot allt förnuft förälskar sig i visirens son, en uppblåst, egoistisk, ärelysten och stingslig ung man. För att imponera på honom avslöjar hon hemligheterna kring den heliga källa, Anji, som hon är satt att vakta. Iskan, som mannen heter, utnyttjar denna kunskap, missbrukar den, för att skaffa sig oinskränkt makt.
Iskan gifter sig med Kabria och gör hela hennes liv till ett helvete. Så småningom knyter han fler kvinnor till sig som han brukar för sitt nöje och sin lust. Det är Garai som kommer som slav men som är ämnad till prästinna, Orseola som är drömväverska som tas till fånga under sin flykt, krigerskan Sulani, Claràs den fula fiskarflickan och Iona som är uppfostrad för att vara ett offer. Dessa kvinnor och flickor berättar alla sin historia, hur de kom till Iskans hus i Ohaddin, hur de utnyttjats och lidit. Det är också berättelsen om hur de slutligen flyr tillsammans med tjänarinnan Estegi och blir de första systrarna i Röda klostret.
I mångt och mycket är detta en berättelse om kvinnlig vanmakt. Alla de kvinnor som Iskan äktar, fångar, köper i sin egenskap av man och makthavare är från början, i sin ursprungliga position, mäktiga. Men detta klär Iskan av dem när han stänger in dem i sitt harem och gör dem till verktyg eller leksaker. Det är inte förrän det gått mycket långt, när Iskan missbrukat sin makt så långt som det bara är möjligt och därigenom försvagats, som kvinnorna kan återerövra sina jag och sin egenmakt och fly. Flera av kvinnorna är gamla, Iskan har förött hela deras liv och allt de någonsin haft kärt. På så sätt är det en väldigt sorglig historia som bitvis är ganska smärtsam att läsa. Samtidigt är det en spännande berättelse där Turtschaninoff broderar vidare på sin fiktiva värld och gör det skickligt.
Jag rekommenderar alla som är intresserade av Turtschaninoffs författarskap att läsa Anaché: myter från Akkade som jag fortfarande tycker är hennes bästa, även om jag varmt rekommenderar böckerna om Röda klostret också.
Berghs, 361 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar