Författare: V.E. Schwab
Gästbloggat av Malin Lundin, VFU-student
Författare: V.E. Schwab
Författare: Danny Wattin
Författare: Charlotte McConaghy
Författare: Nina Wähä
Ju längre romanen pågår, ju mer får läsaren känslan av att berättarperspektivet skevar och detta får sin kulmen i slutet där det kommer att kapitel med rubriken "Directors cut" som presenterar ett helt alternativt slut. Katja framstår som en allt mer opålitlig berättare. Det hon låter oss se, det hon väljer att berätta, hur mycket av det är sant? Vad är en yta hon själv vill skapa, ett perspektiv som passar henne i stunden?
Just detta, att låta berättandet i sig spela en roll, är det enda som påminner om Wähäs förra roman, Testamente. Det var en myllrande släktkrönika, en berättelse som spände över bredd i både tid och personage, med en allvetande berättare som la sig i och gjorde sig synlig. Babetta är mer av ett kammarspel, med en jagberättare som kanske lurar oss.
Den passar utmärkt på gymnasiet.
Författare: Gaël Faye
Det är mot fonden av den våldsamma konflikten mellan folkgrupper som Gabriel växer upp. Vi får följa hans och kompisarnas upptåg i återvändsgränden där det bor. De pallar mangos, badar i floden, firar födelsedagar. I en av mina favoritscener plankar de in i en pool på ett skolområde och badar nakna under ett våldsamt ösregn och roar sig så som bara vänner kan. Deras liv är ett barndomsalandskap som är ett reservat mellan statskupper och våld. Men så småningom kryper verkligheten sig på, våldet och hatat flyttar in på återvändsgränden och Gabriel måste fly.
Varför tutsierna och hutuerna krigar med varandra kan inte pappan förklara. "Därför att de inte har likadana näsor" skämtar han bort det hela. Och det blir aldrig begripligt för Gabriel heller. Det besinningslösa våld och hat han och hans familj, vänner och grannar får möta är kanske inte heller möjlig att begripa för någon.
Faye berättar i form av den vuxne mannens tillbakablick med levande och kärleksfulla miljöskildringar. Vi får verkligen vara där med honom. Men han värjer inte heller för de grymheter som möter familj och vänner och som Gabriel också själv tvingas bli del av. Författaren har använt sig av vissa självbiografiska inslag från sin egen uppväxt för att skildra det "förlorade paradis" som barndomens Burundi var.
Boken filmatiserades 2020. Passar gymnasiet och uppåt.
Författare: Raven Leilani
Författare: Helena Thorfinn