Frankie ska börja andra året på internatskolan Alabaster. Det är en fin, dyr skola där hennes pappa också gått. Första året hon gick där var hennes syster också där som sistaårselev, nu är hon på egen hand. Under sommaren har Frankie växt till sig. Hon har gått från tanig, obemärkt flicka till kurvig, snygg ung kvinna. Plötsligt blir hon uppmärksammad av de mest populära killarna i sista årskursen och hon blir tillsammans med en av dem, Matthew Livingstone. Matt, och de andra killarna i hans gäng, är envist övertygade om att Frankie är ny på skolan, detta trots att hon påpekar att hon går andra året och att hon både träffat och pratat med flera av dem förra året i sällskap med sin syster. Frankie är förälskad i Matt och njuter av att ha fått tillgång till hans kompisgäng, samtidigt retar det henne att de inte har märkt henne innan. Att de i första hand ser henne som förtjusande och tycker bäst om henne när hon behöver räddas och ledas, att de stänger ute henne från det som de tycker är det allra viktigaste och ljuger för henne för att behålla sina hemliga manliga nätverk. Det är killar med så stort självförtroende att de inte behöver någon fasad, killar som gärna skämtar om sin egen obetydlighet eftersom deras positioner i toppen är så odiskutabla.
Det hemliga nätverket är inte vilket som helst utan Basettklubben, en förening nästan lika gammal som Alabaster och som Frankie känner till eftersom hennes pappa varit med i den. Annars är den hemlig för alla utom dess medlemmar. Medlemmar, som sedan som alumner, hjälpt varandra till betydande positioner i samhället. Positioner som Frankie också vill uppnå. Franke börjar spionera på Matt när hon upptäcker att han ljuger för henne och snart är det hon, som på ett intrikat sätt, och utan att killarna förstår det själva, styr hela Basettklubben.
Lockhart är helt klart en ny favoritförfattare. Hennes sätt att beskriva en ung kvinna med alla de tveeggade tankar och känslor om att vilja vara i normen, vara behaglig och bedårande och allt det där och samtidigt vilja vara lika mycket värd som killarna, bli lika lyssnad på och ha samma framtidsutsikter, är mycket precist. Dessutom är boken en språklig fröjd, inte minst Frankies lek med "den försummade positiven" (till exempel pulsiv, som betyder försiktig eller rosmakare, någon som skapar frid, från orosmakare) är under hållande.
Lavender Lit, 289 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar