Illusttratör: Erik Stenberg
Fanny bor på landet och vårdagarna då hon väntar på att någon ska dyka upp i Jons och Finns sommarhus går trögt. Det gäller att inte visa pappa att det är så, för då kan det hända att han ordnar så att man får komma och leka med någon man inte alls vill vara med. Eller så får man följa med pappa till musikskolan där han jobbar. Men när Jon och Finn kommer blir allt annorlunda. Då flyter dagarna ihop i en enda räcka av lek och sommaräventyr. Av den lilla sorten ska tilläggas. Detta är inte en bok om ovanliga, storslagna händelser, utan tvärt om en där vardagens, i de vuxnas ögon banala, små tilldragelser är själva äventyret. Mycket av handlingen kretsar kring Reinhold, Jons och Finns mammas nya man. Reinhold är en alkoholiserad författare med skrivkramp. Hans närvaro i sommarstugan, allt han gör och inte gör, färgar detta sommarlovet, så som vuxnas handlingar obönhörligt alltid påverkar barnen. Ömsom vill han vara barnen till lags, få dem att tycka om honom, ömsom är han glömsk av sitt ansvar som vuxen. Det blir cykelturer till stranden där barnen måste rycka ut och köpa öl när Reinhold havererat i diket, det blir promenad upp på berget där Reinhold somnar som en klubbad säl så att barnen tror att han är död och det blir utflykt till stormarknaden då de knappt kommer hem igen eftersom Reinhold super sig full på pizzerian och inte kan köra. Men det är också vilda glada duschar i hällregnet och tjuvmjölkning av grannens kossor. Mellan detta gömmer barnen vin- och spritflaskor, klättrar i träd, tar hand om killingen Frille, spanar björn och jagar spöken.
Mirja Unges barnboksdebut är skriven på ett slags talspråksmanér som ska spegla Fannys eget språk, det är hon som är berättaren. Den har inte heller talstreck eller citattecken som skulle kunna underlätta läsningen. Detta gör den ganska ogästvänlig, trög att komma in i och hitta rytmen i. Om man väl ger den tid och chans är det en fin berättelse som rör sig i en svunnen sommarlovstid, innan mobiltelefoner och wifi. Jag tror att den funkar allra bäst som högläsning med egna barn från sju och uppåt.
Natur & Kultur, 183 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar