
Nisse har tidigare fått en ödla av sin mamma i stället för den valp de inte kunde behålla eftersom mamman visade sig vara allergisk. En ödla är inte rikigt detsamma som en valp och Nisse döper den till Harry. Det visar sig att Harry inte är vilken ödla som helst utan en talande drake som blir den kloke vän som Nisse behöver för att få ordning på sina förvirrade känslor. Efter att pappan begått en stor dumhet börjar livet, konstigt nog, sakta te sig ljusare och Nisse förstår så småning om att man får skratta även när man sörjer.
Visst är det en sorglig bok men också en mycket rolig och charmig berättelse om Nisse och hans familj och jag ser fram emot nästa del i serien. Jag vill veta mer om Harry, drakhjärtan, snowboardåkningen och Nisses låttexter.
jag har inte läst den ännu, men ser fram emot att göra det. Ännu mer nu när jag läste vad du har skrivit!
SvaraRaderaVa bra, tänk att jag äntligen lyckats skriva något...
SvaraRadera