Jag tyckte så mycket om Johanna Hedmans debut Trion, så det var med förväntan jag satte igång att läsa den nya romanen Mecenaterna. Och jag blev inte besviken. Hedman håller även här i berättandet och leder mig från en tanke till en annan. Här handlar det om livet som det blev, efter de ångande ungdomsåren med idealism, drömmar och dogmer. I centrum står två väninnor, Alma och Maud. Maud är den som satsat på konsten, lyckats och blivit världskändis. Alma är den som satsat på det lilla livet. Flyttat hem till Sverige, fått en forskartjänst, gift sig och fått barn. Men så hör Mauds gallerist, en gemensam bekant, av sig och säger att Maud är försvunnen. Alma tar sig an uppdraget att söka efter henne och både hon och vi läsare får ge oss ut på en resa i Mauds fotspår. Träffa folk hon jobbat med, flickvänner, konstsamlare och mecenater, konstnärskollegor och bekanta, som alla betraktat Maud utifrån och berättar vad de sett.
Trots att Maud belyses från flera håll fortsätter hon att vara en gåta. I stället får Alma tillfälle att se sig själv och kanske lära känna sig själv? Eller, som en bekant till Maud säger till henne apropå detta att känna sig själv: "Som om jaget helst av allt ska vara ett helrenoverat hus där varje golvplanka och takpanna har lyfts på. Ingen känner ju sig själv. Kanske lite grann, men inte fullt ut. Man gör saker hela tiden man inte förstår". Och Alma kommer verkligen att göra saker hon inte förstår under berättelsens gång.
För mig handlar den här boken om vardagen och drömmarna, om skapande och vad man kanske måste ge upp för att nå fram till ett mål, om krockarna mellan drömmar och den så kallade verkligheten.
En konstnärskompis till Maud säger: "Man kan inte leva alla slags liv. Det går inte. Man måste offra något. Men det är så många idag som inte vill offra någonting. Det är omodernt med uppoffring. Man vill ha allt. På en gång. Och inte bara det: man tror verkligen att det går att få allt, att man förtjänar att få allt, om man bara vill ha det tillräckligt mycket". Har Maud gett upp så mycket för konsten att hon gett upp hela sig själv? Hur mycket av sig själv har Alma gett upp för att ha det bekvämt och tryggt, ett barn ,en man och en fin lägenhet?
Passar gymnasiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar