Poppy Pym trollas som liten fram ur magikern Marvins hatt och blir fosterbarn åt alla artisterna på Madame Pyms cirkus. Hennes uppväxt är okonventionell och oerhört kärleksfull men när hon är 11 år bestämmer hennes familj att det är dags för henne att gå i skolan och få vanliga jämnåriga kompisar. Så trots hennes innerliga protester hamnar hon på internatskolan Saint Smithens. Hennes oro att inte passa in och inte lyckas få några nya vänner blir inte alls bekräftad, tvärt om blir hon genast vän med rumskamraten Ingrid och en pojke som heter Kip. De tre bildar en trio som står tillsammans i vått och torrt. Skolan ska få besök av en unik samling antika egyptiska föremål, över vilka det sägs vila en förbannelse. Och utställningen hinner inte mer än anlända till skolan innan olika mer eller mindre oförklarliga olyckor börjar inträffa. Många av eleverna tror att det är faraos förbannelse som ligger bakom, men Pym och hennes vänner bestämmer sig för att lösa gåtan med vad som verkligen står på. För inte finns det väl förbannelser på riktigt?
Omslaget lovar på två olika ställen att Poppy Pym är den nya Harry Potter. Jag vet inte varför förlagen vill lura in presumtiva läsare sådana saker, förutom att en trio löser mysterier i internatskolemiljö finns inga likheter. Detta är en mycket mer lättviktig och lättläst historia, på både ont och gott. Poppy är en trevlig bekantskap, det är fart och fläkt och en hel del humor, inte minst i skildringarna av den stökiga, kärleksfulla cirkusfamiljen. Rolig högläsning eller egen läsning för alla åldrar.
Modernista, 319 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar