Efter att Riordan har utforskat den grekiska gudavärlden i Percy Jackson-böckerna, den romerska i Olympens hjältar och den egyptiska mytologin i Kanekrönikan, var det väl bara en tidsfråga innan turen skulle komma till asagudarna. Och här har vi nu Magnus Chase, som liksom Percy är halvgud med en mänsklig mamma och en gud till pappa. När vi möter Magnus är han ännu helt ovetande om detta och lever som uteliggare på Bostons gator sedan hans mamma dog i en olycka med övernaturliga vargar för ett par år sedan. Väldigt snart kastas vi dock in i äventyret. Redan i femte kapitlet befinner sig vår hjälte i strid med eldjätten Surt på en bro. Det går inte så bra för Magnus, han dör men fångas upp av en valkyria och hamnar i Valhall bland andra de som dött med vapen i hand i hjältemodig strid. Där kunde han ju roat sig med att öva inför ragnarök och äta festmåltider i evig tid, men så klart är det inte så enkelt. Det så kallade Sommarsvärdet är försvunnet, Magnus måste hitta det, hindra det från att hamna i Surts händer och fjättra Fenrisulven som sitter lite löst, allt för att förhindra att Ragnarök börjar redan nästa vecka.
Som vanligt hos Riordan är det mycket dialog, mycket humor och späckat med roliga anakronismer. Det balanserar på gränsen till fjanterier, utan att någonsin snubbla över. Berättandet är rappt och man sugs med i äventyret som drar oss i flygande fläng genom asarnas nio världar. Som nordbo kan man ha sina invändningar mot att Riordan har låtit Boston vara navet mellan de nio världarna, rimligare vore ju att det var någonstans på vår hemmaplan.
Det här är perfekt sommarslukarläsning, eller varför inte som familjehögläsning eller ljudbok på bilsemestern. Precis som Percy Jacksson-böckerna är den här tonårsklassad men det funkar bra för goda läsare från mellanstadiet.
Bonnier Carlsen, 528 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar