lördag 18 juni 2016

Så har jag det nu

Författare: Meg Rosoff

Daisy kommer från New York för att bo hos sina kusiner på den engelska landsbygden. Hon är svårt märkt av att hennes mamma dog när hon var nyfödd och att hennes pappa väntar barn med en ny kvinna som hon inte kommer överens med. Man förstår också efterhand att hon lider av ganska allvarlig anorexia. I England är den första hon möter kusin Edmond, som är femton år, röker som en bortbindare och kör jeep. Att Edmond inte är som andra står helt klart, han verkar inte behöva ord för att kommunicera. Ganska snart faller Daisy och Edmond in en en handlös förälskelse. De engelska kusinerna, som är fyra till antalet, bor på en liten gård och sköter sig mestadels själva. Deras mamma moster Penn arbetar mycket och reser sedan bort i ärenden som har med det stundande kriget att göra. Sedan bryter kriget ut och moster Penn kan inte ta sig tillbaka till England som är ockuperat. Omställningen för Daisy kunde inte ha varit större. I New York har hon bott mitt i en storstad, ständigt påpassad av pappa, styvmor, läkare och psykologer. Nu är hon mitt i ett prunkande vackert lantligt England med ett gäng ungar som gör som de vill. Daisy förälskar sig inte bara i Edmond utan även i de andra kusinerna, livet, platsen. Men kriget, som i början bara är en dov kuliss, är snart helt över dem och gör det krig gör: söndrar, skingrar, sliter isär.

Detta är min tredje bok av Meg Rosoff och nu förstår jag verkligen att hon belönats med ALMA. Rosoff ändrar sitt tilltal för varje bok. Den här är så allt igenom Daisys egen berättelse och trots att inramningen är allvarstyngd, med kriget och stora frågor kring överlevnad och död, är det en rolig bok, berättad med så väldigt mycket humor i språket. Man kan känna igen den unga Daisys sarkastiska tilltal från Jess röst i Älgbarnet även om språket är mer fragmentariskt och den språkliga stilen mer krävande här.

Jag rekommenderar den från högstadiet och uppåt. För alla vuxna som är nyfikna på årets ALMA-mottagare är detta ett mycket bra tips. En bok som är gripande, sorglig, rolig, romantisk och spännande.

Brombergs, 189 sidor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar