Billie kommer som familjehemsbarn till prästfamiljen Persson i pyttehålan Bokarp. Omställningen om Stockholm är enorm. Huset är stort, minimalistiskt inrett i vitt, väldigt kallt och alldeles för välstädat. Familjen håller på matregler, tider och pratar inte om viktiga saker. I byn och den lilla skolan känner alla alla. Men Billie är inte en sån som deppar ihop. Hon är van vid att ta hand både om sig själv och andra och det fortsätter hon med. Hon är fast besluten och att göra det bästa av situationen och anpassa sig. Men det blir inte lätt. Det är något som skaver illa i familjen Persson, något outtalat som är helt fel. Och visst är det något knäppt med att äta när alla andra gör det istället för när man är hungrig? Eller? I skolan får Billie snabbt vänner, men det är inte bara bra. Hon känner sig dragen mellan lojaliteter och lätt kvävd av alla som vill vara med henne och äga hennes uppmärksamhet.
Det kanske låter som om Billie skulle vara en olidligt präktig typ men så är det inte alls. Hon är bara ett barn fostrat på mycket kärlek och tillit med ett stort hjärta och bra självkänsla och en mycket trevlig bokbekantskap. Förhållandet med mamman, som ligger hemma svårt sjuk i MS och bokstavligen missköter sig mot en allt snabbare död, är varmt och vackert skildrat.
Jag tycker att detta är Sara Kadefors när hon är som bäst och som tur är är detta första delen i en ny serie. Jag ser mycket fram emot fler böcker om Billie och hennes öden och äventyr i Bokarp.
Bonnier Carlsen, 176 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar