Författare: Michael Bornstein och Debbie Bornstein Holinstat
Michael Bornstein var en av de yngsta överlevande när Auschwitz befriades av Röda armén i januari 1945. Under sitt liv har han inte velat berätta så mycket om den tiden ens när hans barn frågat, han har inte velat blicka bakåt, inte heller velat rota i smärtsamma minnen, utan hela tiden se framåt. Men när han upptäckte att en blid av honom själv publicerats på en förintelseförnekarsida på nätet, som ett bevis för att berättelserna om Auschwitz var lögner, kände han att tiden var kommen för honom att berätta sin historia. Han gör det i den här boken tillsammans och med hjälp av sin dotter Debbie Bornstein Holinstat.
Michael föds 1940 i ett redan ockuperat Polen, i staden Zarki som har en stor judisk befolkning. Ovanligt länge får familjen bok kvar i sitt hus i vad som kallas för ett "öppet ghetto". Michaels pappa blir ordförande i det lokala juderådet, en position som delvis är en förbannelse men som också ger honom möjlighet att med list och mutor göra livet lite bättre för den judiska befolkningen och skjuta upp den slutgiltiga deponeringen av alla Zarkis judar i det längsta. Familjen är hela tiden, trots allt mer förfärliga omständigheter, benhårt beslutade om att överleva också detta, att blicka framåt oavsett vad som händer. Det är sammantaget en makalös berättelse om mänsklig överlevnadsvilja, men också om en serie lyckliga omständigheter som gör att det lilla barnet Michel fortfarande är vid liv när lägret befrias.
Många berättelser om förintelsen tar slut när tyskarna förlorar kriget och lägren öppnas. Men här får vi följa Michel och hans familj en bit till. Och det är bra, för trots att de inte längre är koncentrationslägerfångar har de en lång väg tillbaka till ett normalt liv. Bornstein berättar om makalösa familjeåterföreningar, uppgrävda familjeskatter, annekterade hus och en helt fantastisk geist att kämpa vidare för att återuppbygga sitt liv. Han berättar också hur han gjort efterforskningar och intervjuer för att fylla de många luckor som finns i hans minne från det här tiden. Det här är en bok som kan användas så väl i historieundervisningen som i undervisning i källkritik och ett oerhört viktigt dokument idag när det är allt färre kvar av de som kan berätta de här historierna.
B. Wahlströms, 286 sidor.
lördag 30 september 2017
Vi som överlevde
Etiketter:
1900-talshistoria,
andra världskriget,
död,
faktaböcker,
familj,
flykt,
flyktingar,
förintelsen,
förlust,
förtryck,
historiska berättelser,
krig,
nazism,
självbiografiska berättelser
fredag 29 september 2017
Hata Gustavsberg
Författare: Agnes Lindström
Miranda som går i nian och bor i Gustavsberg är en tjej med spring i benen. Hon är uttråkad intill bristningsgränsen. Hennes föräldrar har fullt upp med hennes storebrorsors tonårsuppror, själv slinker hon hela tiden under radarn. Det har gått så långt att hon längtar efter en utskällning av sin mamma men allt hon får är förstående samtal. Hennes två bästisar är ganska nöjda med sitt stillsamma liv men Miranda håller på att gå under av tristess. Hon hatar Gustavsberg.
Vändpunkten kommer när hon mer eller mindre av misstag kommer ut som homosexuell på en släktmiddag. Det blir ingen stor grej, ingen bli chockad, hennes homofobe morbror misstror henne, hennes kompisar gratulerar henne lite lojt men i skolan blir det ingen stor nyhet, hon får till och med själv klottra "Mirre är flata" på en toa för att något ska hända. Men sen möter hon Sanna. Sanna är precis som Mirre vegetarian, de känner varandra från den väldigt lilla matkön för vegetarianer i skolan, men hon är också skolans enda andra öppna flata. Och äntligen börjar det hända saker i Mirres liv!
Man kan tänka att titeln på den här boken är en rip off på Fucking Åmål, men tvärt om är det en tribut till Moodyssons film, en "Fucking Åmål - snart 20 år senare" och en verkligt driven debut av Agnes Lindström.
Bonnier Carlsen, 239 sidor.
Miranda som går i nian och bor i Gustavsberg är en tjej med spring i benen. Hon är uttråkad intill bristningsgränsen. Hennes föräldrar har fullt upp med hennes storebrorsors tonårsuppror, själv slinker hon hela tiden under radarn. Det har gått så långt att hon längtar efter en utskällning av sin mamma men allt hon får är förstående samtal. Hennes två bästisar är ganska nöjda med sitt stillsamma liv men Miranda håller på att gå under av tristess. Hon hatar Gustavsberg.
Vändpunkten kommer när hon mer eller mindre av misstag kommer ut som homosexuell på en släktmiddag. Det blir ingen stor grej, ingen bli chockad, hennes homofobe morbror misstror henne, hennes kompisar gratulerar henne lite lojt men i skolan blir det ingen stor nyhet, hon får till och med själv klottra "Mirre är flata" på en toa för att något ska hända. Men sen möter hon Sanna. Sanna är precis som Mirre vegetarian, de känner varandra från den väldigt lilla matkön för vegetarianer i skolan, men hon är också skolans enda andra öppna flata. Och äntligen börjar det hända saker i Mirres liv!
Man kan tänka att titeln på den här boken är en rip off på Fucking Åmål, men tvärt om är det en tribut till Moodyssons film, en "Fucking Åmål - snart 20 år senare" och en verkligt driven debut av Agnes Lindström.
Bonnier Carlsen, 239 sidor.
onsdag 27 september 2017
Layers
Författare: Ursula Poznanski
Ursula Poznanski är efter en utflykt till en mer fjärran framtid i dystopitriologin Sveket, Sammansvärjningen och Slutet, tillbaka i den mer omedelbara framtiden hon tidigare skildrat i Erebos. En framtid där teknikutvecklingen och spelifieringen hotar mänskorna i en värld som är vår idag.
Huvudperson är Dorian som lever som hemlös efter att han rymt från sin misshandlande far. En morgon vaknar han med en annan hemlös kille, Emil, som han bråkat med en del tidigare, liggandes i en blodpöl bredvid honom. I blodpölen ligger också Dorians kniv. Men Dorian har inget minne av att han skulle han använt kniven. Tvärt om, Dorian hatar våld, men har svårt att se någon annan förklaring. Då dyker en man upp och erbjuder honom en utväg. Han kan få följa med till Bornheims residens, en herrgård utanför stan där den filantropiske Bornheim ger hemlösa ungdomar en andra chans med utbildning och enkla sysslor samt mat och husrum.
Snart visar det sig att det finns många olika lager i Bornheims verksamhet. Både sanningen och verkligheten har många lager och de enkla sysslor som Bornheim skickar ut sina ungdomar på är kanske inte så oskyldiga som det verkar.
Det här är en roman som diskuterar om och i så fall hur mycket vi människor ska låta tekniken styra våra liv. Men också huruvida ändamålen alltid helgar medlen; hur långt är det egentligen okej att gå för att uppnå ett gott mål?
Passar bäst på högstadiet.
Vox, 440 sidor.
Ursula Poznanski är efter en utflykt till en mer fjärran framtid i dystopitriologin Sveket, Sammansvärjningen och Slutet, tillbaka i den mer omedelbara framtiden hon tidigare skildrat i Erebos. En framtid där teknikutvecklingen och spelifieringen hotar mänskorna i en värld som är vår idag.
Huvudperson är Dorian som lever som hemlös efter att han rymt från sin misshandlande far. En morgon vaknar han med en annan hemlös kille, Emil, som han bråkat med en del tidigare, liggandes i en blodpöl bredvid honom. I blodpölen ligger också Dorians kniv. Men Dorian har inget minne av att han skulle han använt kniven. Tvärt om, Dorian hatar våld, men har svårt att se någon annan förklaring. Då dyker en man upp och erbjuder honom en utväg. Han kan få följa med till Bornheims residens, en herrgård utanför stan där den filantropiske Bornheim ger hemlösa ungdomar en andra chans med utbildning och enkla sysslor samt mat och husrum.
Snart visar det sig att det finns många olika lager i Bornheims verksamhet. Både sanningen och verkligheten har många lager och de enkla sysslor som Bornheim skickar ut sina ungdomar på är kanske inte så oskyldiga som det verkar.
Det här är en roman som diskuterar om och i så fall hur mycket vi människor ska låta tekniken styra våra liv. Men också huruvida ändamålen alltid helgar medlen; hur långt är det egentligen okej att gå för att uppnå ett gott mål?
Passar bäst på högstadiet.
Vox, 440 sidor.
Etiketter:
framtid,
föräldralösa barn,
hemligheter,
hemlöshet,
kärlek,
teknik,
uHc,
vänskap
Papperssjälar
Författare: Emma Johansson
I Emma Johanssons debutbok får vi möta Emilia som konstaterar att det finns bra och dåliga hemligheter. Själv bär hon på två svåra hemligheter. En är hennes egen, en är någon annans. Och allt började den dagen är Theresia, en tjej i en parallellklass som Emilia inte kände speciellt väl, blev påkörd av ett tåg och dog. Sedan dess har hon nog inte varit glad, utan istället fått använda all sin energi till att inte tänka på Theresia. Så när skolan vill att alla elever ska arbeta i små tvärgrupper för att folk ska lära känna varandra och förbättra stämningen på skolan, och Emilia hamnar i samma grupp som Therasias bror Viktor, rasar Emilias värld.
Jag blir inte helt övertygad av den här boken. Varken miljöerna - hur skolan skildras till exempel- eller karaktärerna känns helgjutna. Samtidigt finns det saker jag gillar mycket. Porträttet av den tokpositive origamikursledaren till exempel, och hur Johansson lyckas hålla Emilias hemligheter nästan ända till slutet så att vi måste läsa vidare trots allt för att förstå Emilias besatthet vid Theresia.
Vox, 336 sidor
I Emma Johanssons debutbok får vi möta Emilia som konstaterar att det finns bra och dåliga hemligheter. Själv bär hon på två svåra hemligheter. En är hennes egen, en är någon annans. Och allt började den dagen är Theresia, en tjej i en parallellklass som Emilia inte kände speciellt väl, blev påkörd av ett tåg och dog. Sedan dess har hon nog inte varit glad, utan istället fått använda all sin energi till att inte tänka på Theresia. Så när skolan vill att alla elever ska arbeta i små tvärgrupper för att folk ska lära känna varandra och förbättra stämningen på skolan, och Emilia hamnar i samma grupp som Therasias bror Viktor, rasar Emilias värld.
Jag blir inte helt övertygad av den här boken. Varken miljöerna - hur skolan skildras till exempel- eller karaktärerna känns helgjutna. Samtidigt finns det saker jag gillar mycket. Porträttet av den tokpositive origamikursledaren till exempel, och hur Johansson lyckas hålla Emilias hemligheter nästan ända till slutet så att vi måste läsa vidare trots allt för att förstå Emilias besatthet vid Theresia.
Vox, 336 sidor
Etiketter:
död,
familj,
hemligheter,
kärlek,
psykisk sjukdom,
skolan,
sorg,
syskon
Fejk
Författare: E. Lockhart
Att säga att jag hade höga förväntningar på den här boken är nästan en underdrift. Lockharts tidigare böcker på svenska, Kanske är det allt du behöver veta och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks var bägge fantastiska. Här presenterar hon en väldigt annorlunda berättelse men som ändå knyter an till de förra på olika sätt.
Hjältinna och huvudperson är Jule. Som hon kanske heter, eller i alla fall kallar sig ibland. Berättelsen är som en labyrint som vi följer bakifrån, eller skalar som en lök, vi får lager efter lager tills vi når kärnan, eller början, på Jules berättelse. Men inte ens då är vi helt säkra på vad som verkligen har hänt, vad som är sanning och vad som är den hjälteberättelse huvudpersonen väver åt sig själv. Liksom i de tidigare böckerna rör vi oss i amerikansk överklass, bland de obekymrat rika. Och liksom i Kanske är det allt... är det ond, bråd död och ridåer som dras undan en efter en mot den hemska sanningen. Jule väver precis som Frankie i Den ökända historien... själv skickligt intriger och omskapar sitt eget öde, men hon är en långt mycket grymmare hjältinna än Frankie någonsin var.
Jag sträckläste Fejk, den kändes betydligt tunnare än sina 275 sidor, och kände med det samma ett behov av att läsa om. För att förstå bättre och mer, för att verkligen fatta vem Jule är och vilka som på riktigt är hennes bevekelsegrunder och drivkrafter, för vid en första läsning är det här en bok som inte ger några svar, men väl en massa intressanta frågor.
Lavendet lit, 275 sidor.
Att säga att jag hade höga förväntningar på den här boken är nästan en underdrift. Lockharts tidigare böcker på svenska, Kanske är det allt du behöver veta och Den ökända historien om Frankie Landau-Banks var bägge fantastiska. Här presenterar hon en väldigt annorlunda berättelse men som ändå knyter an till de förra på olika sätt.
Hjältinna och huvudperson är Jule. Som hon kanske heter, eller i alla fall kallar sig ibland. Berättelsen är som en labyrint som vi följer bakifrån, eller skalar som en lök, vi får lager efter lager tills vi når kärnan, eller början, på Jules berättelse. Men inte ens då är vi helt säkra på vad som verkligen har hänt, vad som är sanning och vad som är den hjälteberättelse huvudpersonen väver åt sig själv. Liksom i de tidigare böckerna rör vi oss i amerikansk överklass, bland de obekymrat rika. Och liksom i Kanske är det allt... är det ond, bråd död och ridåer som dras undan en efter en mot den hemska sanningen. Jule väver precis som Frankie i Den ökända historien... själv skickligt intriger och omskapar sitt eget öde, men hon är en långt mycket grymmare hjältinna än Frankie någonsin var.
Jag sträckläste Fejk, den kändes betydligt tunnare än sina 275 sidor, och kände med det samma ett behov av att läsa om. För att förstå bättre och mer, för att verkligen fatta vem Jule är och vilka som på riktigt är hennes bevekelsegrunder och drivkrafter, för vid en första läsning är det här en bok som inte ger några svar, men väl en massa intressanta frågor.
Lavendet lit, 275 sidor.
Etiketter:
förlust,
hemligheter,
klass,
kärlek,
mord,
möten,
sorg,
svartsjuka,
uHce,
unga vuxna,
USA,
våld
Allt jag inte sa
Författare: Yrsa Walldén
Huvudpersonen i den här boken skulle kunna vara Mickan från Emma Adbåges Jag är jag fast nu är det efter gymnasiet. För att komma ur sin blyghets skal, för att börja om, flyttar hon från Malmö till Leksand för att läsa manusskrivande och bli ny och vuxen.
Men naturligtvis är det inte bara så enkelt att det räcker med att komma många mil hemifrån för att förändra personlighet och beteenden. Vissa saker går bra, hon får nya vänner till exempel. Andra saker är samma: hon vågar fortfarande inte tala inför klassen. Men saker och ting kompliceras också genom att hon blir förälskad i Dena. Dena som är lite äldre och går på samma utbildning terminen före. Det är en omkullkastande, allt uppslukande förälskelse och beskrivningen av den får mig att tänka på Gunnar Ardelius Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket från 2011. Det är samma intensiva flämtande andlöshet och sårbarhet.
Passar gymnasiet och uppåt
Vox, 213 sidor.
Huvudpersonen i den här boken skulle kunna vara Mickan från Emma Adbåges Jag är jag fast nu är det efter gymnasiet. För att komma ur sin blyghets skal, för att börja om, flyttar hon från Malmö till Leksand för att läsa manusskrivande och bli ny och vuxen.
Men naturligtvis är det inte bara så enkelt att det räcker med att komma många mil hemifrån för att förändra personlighet och beteenden. Vissa saker går bra, hon får nya vänner till exempel. Andra saker är samma: hon vågar fortfarande inte tala inför klassen. Men saker och ting kompliceras också genom att hon blir förälskad i Dena. Dena som är lite äldre och går på samma utbildning terminen före. Det är en omkullkastande, allt uppslukande förälskelse och beskrivningen av den får mig att tänka på Gunnar Ardelius Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket från 2011. Det är samma intensiva flämtande andlöshet och sårbarhet.
Passar gymnasiet och uppåt
Vox, 213 sidor.
Etiketter:
flytta hemifrån,
homosexualitet,
kärlek,
möten,
svartsjuka,
uHc,
unga vuxna
lördag 23 september 2017
Risulven, Risulven
Författare: Nina Ivarsson
Pär har precis börjat sexan. Sommarlovet har inte varit något vidare, han har fortfarande inte lärt sig simma och när hans bästa (och enda) kompis Viktor äntligen kommer tillbaka från sin sommarstuga verkar han inte vilja vara med honom längre. Men då dyker Risulven upp. Hon säger att han liknar hennes bror och hon vill vara med honom. Hon ska lära honom simma. Men i skolan ska de inte vara kompisar, de ska låtsas som om de inte ser varandra.
Hemma är Pärs mamma, som han inte ska kalla mamma utan Sonja, allt längre ifrån Pär. Hon jobbar inte och hänger med Bilals pappa som alla säger är en knarkare.
Det här en alldeles förskräcklig berättelse om en kille som försöker få världen att gå ihop men som verkligen inte får det. Det är svensk förort noir och det är så sorgligt. Risulvens inträde i Pärs liv erbjuder en liten ljusning. Någon som förstår världen bättre än han men som också är en som står utanför och förstår hur det kan vara och kanske kan hjälpa honom.
När jag läser har jag svårt att fatta varför någon vill skriva en sån förfärlig historia. Eller vem som ska stå ut med att läsa den. Men samtidigt tycker jag att det är riktigt bra och jag antar att det kan vara tröstläsning för vissa och förståelseläsning för andra, så nog kommer den att finna sina läsare. Det är också en bok som kan leda till många bra samtal om barns olika villkor, även här, i vårt trygga lilla Sverige.
Rabén & Sjögren, 154 sidor.
Pär har precis börjat sexan. Sommarlovet har inte varit något vidare, han har fortfarande inte lärt sig simma och när hans bästa (och enda) kompis Viktor äntligen kommer tillbaka från sin sommarstuga verkar han inte vilja vara med honom längre. Men då dyker Risulven upp. Hon säger att han liknar hennes bror och hon vill vara med honom. Hon ska lära honom simma. Men i skolan ska de inte vara kompisar, de ska låtsas som om de inte ser varandra.
Hemma är Pärs mamma, som han inte ska kalla mamma utan Sonja, allt längre ifrån Pär. Hon jobbar inte och hänger med Bilals pappa som alla säger är en knarkare.
Det här en alldeles förskräcklig berättelse om en kille som försöker få världen att gå ihop men som verkligen inte får det. Det är svensk förort noir och det är så sorgligt. Risulvens inträde i Pärs liv erbjuder en liten ljusning. Någon som förstår världen bättre än han men som också är en som står utanför och förstår hur det kan vara och kanske kan hjälpa honom.
När jag läser har jag svårt att fatta varför någon vill skriva en sån förfärlig historia. Eller vem som ska stå ut med att läsa den. Men samtidigt tycker jag att det är riktigt bra och jag antar att det kan vara tröstläsning för vissa och förståelseläsning för andra, så nog kommer den att finna sina läsare. Det är också en bok som kan leda till många bra samtal om barns olika villkor, även här, i vårt trygga lilla Sverige.
Rabén & Sjögren, 154 sidor.
Etiketter:
droger,
fattigdom,
Hcg,
kompisar,
missbruk,
misshandel,
mobbning,
skolan,
sommarlov,
Sverige,
utanförskap,
vänskap
Flora Banks förlorade minne
Författare: Emily Barr
Flora bor i Cornwall i England med sina överbeskyddande föräldrar. Sedan hon var tio år lider hon av anterograd minnesförlust. Det innebär att hon kan minnas saker ett par tre timmar, men inget sedan hon var tio år gammal lagras i hennes långtidsminne. Det gör att hon flera gånger om dagen måste påminna sig själv om att hon är 17 år, var hon är, vem hon pratar med vart hon är på väg och så vidare. Hon löser detta genom att skriva ner saker på sina armar, på lappar och i sin anteckningsbok som hon alltid bär med sig.
Men så händer det något som Flora plötsligt minns. Hon är på en strand på natten och hon kysser en kille, Drake. Drake är hennes bästis Pages pojkvän som precis har haft en avskedsfest, för han ska åka till Svalbard och plugga. Det komplicerar situationen så klart. Page och Flora blir ovänner och Drake reser iväg. I samma veva måste Floras föräldrar åka till Paris där Floras bror ligger svårt sjuk, så de försvinner också hemifrån. Och kvar är Flora. Själv hemma. Med detta enda minne: hon kysste Drake på en strand.
Originaltiteln på den här boken är The One Memory of Flora Banks och den är egentligen mer logisk. För det är kring detta enda minne allt kretsat för Flora. Till och med i hennes förvirrade tillstånd av minnesförlust förstår hon att detta är något oerhört, att hon plötsligt minns något. Hon är helt ensam och med den logik hon kan uppbåda är det Drake som har fått henne att minnas. Drake kanske kan bota henne och han finns på Svalbard. Alltså måste Flora ta sig till Svalbard.
Det här är sick-litt i arktisk miljö. Men det är inte så mycket en kärlekshistoria som en berättelse om mod och ensamhet, om att leva i ett konstant nu och om människors godhet. För Flora måste, på grund av sitt tillstånd, lita väldigt mycket på andra människor. Och det visar sig att det oftast går bra. Åtminstone på Svalbard.
Alfabeta, 317 sidor.
Flora bor i Cornwall i England med sina överbeskyddande föräldrar. Sedan hon var tio år lider hon av anterograd minnesförlust. Det innebär att hon kan minnas saker ett par tre timmar, men inget sedan hon var tio år gammal lagras i hennes långtidsminne. Det gör att hon flera gånger om dagen måste påminna sig själv om att hon är 17 år, var hon är, vem hon pratar med vart hon är på väg och så vidare. Hon löser detta genom att skriva ner saker på sina armar, på lappar och i sin anteckningsbok som hon alltid bär med sig.
Men så händer det något som Flora plötsligt minns. Hon är på en strand på natten och hon kysser en kille, Drake. Drake är hennes bästis Pages pojkvän som precis har haft en avskedsfest, för han ska åka till Svalbard och plugga. Det komplicerar situationen så klart. Page och Flora blir ovänner och Drake reser iväg. I samma veva måste Floras föräldrar åka till Paris där Floras bror ligger svårt sjuk, så de försvinner också hemifrån. Och kvar är Flora. Själv hemma. Med detta enda minne: hon kysste Drake på en strand.
Originaltiteln på den här boken är The One Memory of Flora Banks och den är egentligen mer logisk. För det är kring detta enda minne allt kretsat för Flora. Till och med i hennes förvirrade tillstånd av minnesförlust förstår hon att detta är något oerhört, att hon plötsligt minns något. Hon är helt ensam och med den logik hon kan uppbåda är det Drake som har fått henne att minnas. Drake kanske kan bota henne och han finns på Svalbard. Alltså måste Flora ta sig till Svalbard.
Det här är sick-litt i arktisk miljö. Men det är inte så mycket en kärlekshistoria som en berättelse om mod och ensamhet, om att leva i ett konstant nu och om människors godhet. För Flora måste, på grund av sitt tillstånd, lita väldigt mycket på andra människor. Och det visar sig att det oftast går bra. Åtminstone på Svalbard.
Alfabeta, 317 sidor.
Etiketter:
avsked,
funktionshinder,
förlust,
kärlek,
möten,
rymma hemifrån,
sick-litt,
sjukdom,
sorg,
syskon,
uHce,
unga vuxna,
vänskap
tisdag 19 september 2017
Wursten och Veganen
Författare: Åsa Asptjärn
Satirikern och författaren Åsa Asptjärn, som tidigare skrivit tre böcker om Emanuel Kent har här kommit med en bok för lite yngre publik. Det handlar om Bodil som kallas Wursten. Hon har har hamnat i kläm i den åldern då vissa (hennes förra bästis Veronika och hennes nya bästis...) vill ha pojkvän och stringtrosor, medan andra (Wursten) vill läsa Fantomen och ha veckodagstrosor. Det är är sommarlov och deppigt. Det är då Veganen, eller Diana som hon heter, dyker upp. Hon är en ganska klistrig och ettrig typ, Wursten vill inte helt ge upp sina gamla vänner för att hänga med Diana, men till slut är det omöjligt att bortse från Dianas envisa uppvaktning och Veronikas svek. Diana är vegan och aktivist och hon vill gärna göra en politisk aktion. Dessutom tycker hon att det är viktigt med ärlighet och tillit och allt detta sätter igång en serie händelser som innefattar en misstänkt satanist, en förrymd iller, ett inbrott, en begravning och flera förlåt. Det blir en sommar Wursten aldrig kommer att glömma.
Åsa Asptjärn skriver gärna om politiskt medvetna barn och unga. I Emanuel Kent-böckerna är det Emanuels storasyster Vanja som har den rollen, även om han själv blir inblandad i en politiskt aktion i den senaste boken. Wursten och Veganen är något mindre komisk än hennes tidigare böcker, det finns ett större anslag av ensamhet och utsatthet i den, men det finns ändå, som alltid hos Asptjärn, en udd av humor.
Kommer att passa kanon i årskurs 4-6, gärna som högläsning och gärna som gruppläsningsbok. Kommer att ge upphov till många fina samtal om vänskap, mod, civil olydnad och mobbning.
Bonnier Carlsen,
Satirikern och författaren Åsa Asptjärn, som tidigare skrivit tre böcker om Emanuel Kent har här kommit med en bok för lite yngre publik. Det handlar om Bodil som kallas Wursten. Hon har har hamnat i kläm i den åldern då vissa (hennes förra bästis Veronika och hennes nya bästis...) vill ha pojkvän och stringtrosor, medan andra (Wursten) vill läsa Fantomen och ha veckodagstrosor. Det är är sommarlov och deppigt. Det är då Veganen, eller Diana som hon heter, dyker upp. Hon är en ganska klistrig och ettrig typ, Wursten vill inte helt ge upp sina gamla vänner för att hänga med Diana, men till slut är det omöjligt att bortse från Dianas envisa uppvaktning och Veronikas svek. Diana är vegan och aktivist och hon vill gärna göra en politisk aktion. Dessutom tycker hon att det är viktigt med ärlighet och tillit och allt detta sätter igång en serie händelser som innefattar en misstänkt satanist, en förrymd iller, ett inbrott, en begravning och flera förlåt. Det blir en sommar Wursten aldrig kommer att glömma.
Åsa Asptjärn skriver gärna om politiskt medvetna barn och unga. I Emanuel Kent-böckerna är det Emanuels storasyster Vanja som har den rollen, även om han själv blir inblandad i en politiskt aktion i den senaste boken. Wursten och Veganen är något mindre komisk än hennes tidigare böcker, det finns ett större anslag av ensamhet och utsatthet i den, men det finns ändå, som alltid hos Asptjärn, en udd av humor.
Kommer att passa kanon i årskurs 4-6, gärna som högläsning och gärna som gruppläsningsbok. Kommer att ge upphov till många fina samtal om vänskap, mod, civil olydnad och mobbning.
Bonnier Carlsen,
Etiketter:
djur,
Hcg,
inbrott,
kompisar,
politik,
roliga böcker,
sommarlov,
utanförskap,
vänskap
måndag 18 september 2017
Vit syren
Författare: Cecilia Sahlström
Cecilia Sahlströms kriminalroman Vit Syren utspelar sig i ett försomrigt Lund. 17-åriga Johannes, poliskommissarien Sara Walléns son, hittar en tidig morgon en flicka i hans egen ålder misshandlad och döende i Stadsparken. Johannes blir själv misstänkt för brottet. Trots att Sara Wallén tas ifrån sina befogenheter känner hon sig tvungen att lösa fallet och rentvå sin son eftersom hon är fast övertygad om att han aldrig skulle göra något sådant.Historien är lättläst, har ett bra driv i handlingen och korta kapitel. Insprängt i kapitlen finns gärningsmannens egen berättelse. Hans tillvägagångssätt verkar ha symbolisk betydelse då han lämnat en sällsynt vit syrenkvist i flickans hand.
Boken redogör för en fiktiv spegling av den mänskliga brutalitet och ondska som kan förekomma mitt i universitetsstadsidyllen. Cecilia Sahlström sätter fokus på barn- och unga som far illa och inte fångas upp av samhällets sociala skyddsnät. Författaren har mångårig erfarenhet av detta då hon har arbetat som polis i tjugo år och en del av dessa som chef för familjevåldsroteln vid polismyndigheten i Skåne.
Boken är första delen i serien om kommissarie Sara Vallén och inspektör Rita Anker.
323 s.
Bokfabriken
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)









