Sylvia Plaths enda roman Glaskupan räknas som en modern klassiker. Den kom ut första gången 1963 under pseudonymen Victoria Lucas och var tänkt som en samhällssatir. Den har tydliga självbiografiska drag och skildrar en ung kvinna, Esther Greenwood, som liksom Plath gjorde, gör praktik på en tidningsredaktion i New York. Vi får följa hur hon slits mellan samhällets förväntningar och värderingar och det hon egentligen själv vill göra. Skildringen är bitvis rolig, bitvis förfärlig läsning. Esther upplever kraven på henne och de som ställs på män helt orimliga i sin olikhet.
I bokens andra del är praktikperioden slut och huvudperson har flyttat hem till sin mamma. Där dras hon med allt enträgnare självmordstankar och blir så småningom inlagd på mentalsjukhus, även detta stämmer med Plaths biografi.
Medan den första halvan av boken är underhållande att läsa och man njuter av hur Plath med kvickhet skildrar många av orimligheterna under tiden i New York, är bokens andra del, där man är helt inne i en manisk persons febriga och helt ologiska tankevärld, plågsam läsning.
Passar gymnasiet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar