I den här kortromanen av skräckexperten Ajvide Lindqvist får vi möta Heidi under en helt vanlig - kanske allt för vanlig - dag i hennes liv. Heidi är influenser och tillika en av stjärnorna i "Hemma hos Hallbergs", Sveriges största dokusåpa.
Dagen börjar med att hon ska göra en tagning till sitt Youtube-konto. Det är en stor dag i familjen Hallberg, för dottern Alice (egentligen Heidis styvdotter, hon är dessutom mer populär i serien och har fler följare i sina sociala medier än Heidi) ska lansera sitt nya make up-märke. Redan då börjar verkligheten skeva för Heidi. Det är en fluga på fönsterkarmen som uppför sig konstigt. Efter det fortskrider dagen med allt fler glitchar i verklighetens väv.
Det är oerhört spännande att följa Heidis dag, hennes resonemang om verklighet och fiktion, om att sälja ut sitt privatliv och att vara en karaktär mer än en verklig människa. Om hur familjens medlemmar konkurrerar med varandra och om hur allt, precis allt, kan var en beräknad handling för att maximera sitt genomslag och sin popularitet. Och ingen kan någonsin vara säker på när någon spelar sin roll som sig själv eller bara är sig själv på riktigt.
Ajvide Lindqvist tappar mig när berättelsen börjar dra åt sci-fi och mer klassisk splatterskräck. För mig är det realistiska psykologiska spelet mellan karaktärerna mer skrämmande och dessa delar är bokens stora behållning. Hur obehagligt är det inte att höra parets Hallbergs två gemensamma barn för helt döva öron tillsammans böna för att familjen ska sluta med sin realityshow? Eller hur Heidi (och alla andra) tar för givet att Alices pojkväns fall i trappan är kall beräkning för att vinna poäng i det märkliga spel som influenser-dokusåpevärlden är?
Här finns hur mycket som helst att diskutera! Hur kommer det sig till exempel att vi kallar den här genren "reality" eller doku(mentär)såpa, när alla i dag är medvetna om hur tillrättalagda och extremt orealistiska de är? Hur ska vi hantera att vi matas med dessa snedvridna verklighetsbilder? Eller hur hanterar man diskrepansen mellan sitt "verkliga" jag och det jag man visar upp i sociala medier? Något som man inte måste vara stor stjärna med tusentals följare för att problematisera. Vem styr våra handlingar, är vi hjälplösa dockor styrda av "kommersialismens skadliga påverkan"? Varför är det så svårt att lära sig att vara en rimlig människa?
Passar åttan och uppåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar