I Vattnet drar är det till en början fyra olika personers berättelser som obönhörligt dras mot ett gemensamt crescendo. Först är det Viktor, en småkriminell kille som tillsammans med sitt gäng och ledaren Calle gör sitt största jobb någonsin. De ska stjäla en värdefull trämadonna från en kyrka, den ska de kunna sälja för en massa pengar och de ska äntligen bli rika. Men Viktor tappar snabbt intresset för madonnan, han hittar något annat i kyrkan, ett föremål med en otrolig dragningskraft, en sten fast lätt och varm. Den vill vara hos honom, han vill vara hos den. Sen är det Beata, en lite vilsen partytjej i Gävle som lever i skuggan av sin bästa vän, bombnedslaget Celia. Vidare är det Krister, han jobbar på djurskyddet på Länsstyrelsen och har allt sedan barnsben haft en enastående hand med djur. Att komma överens med människor är inte lika självklart. Och så är det Mattias Jäder, nyseparerad och ständigt svettig kommunreporter på Arbetarbladet, en gubbe med mycket jargong men hjärtat på rätt ställe. Så småningom kommer även Gunhild med i berättelsen, en motvalls gumma med krämpor och dolda förmågor, som lever ensam i en stuga i skogen.
Det är en enastående snygg bok det här, omslagen är fantastiskt välgjort och suggestivt och jag som är lättskrämd drog mig ganska länge för att läsa den eftersom den marknadsförts som skräck. Men jag tyckte inte att det blev så värst läskigt. Inte de övernaturliga inslagen i alla fall. Det som är otäckt är det som är mer på riktigt: Calles råa ledarstil och hur han utnyttjar och misshandlar sin flickvän, den lokale gangstern Hartas makt och våldsbenägenhet, det klaustrofobiska i bruksortens alla begränsningar. Annars tycker jag att de parallella historierna cirklar omkring varandra för länge innan de möts, det är en spännande berättelse och man vill veta hur det ska gå, men det blir aldrig svårt att släcka lampan. Ens för en lättskrämd som jag.
Vattnet drar är Madeleine Bäcks debut och den första delen av en trilogi.
Natur & Kultur, 422 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar