Christina Lindströms nya roman inleds med ett citat från Ingmar Bergmans Persona: ”Avgrunden mellan vad du är inför andra och vad du är inför dig själv. Svindelkänslan och den ständiga hungern att äntligen få bli avslöjad.”
Jack är en kille i gymnasieåldern som bor i Göteborg med sin ensamstående morsa och sin otyglade dobermann Rolf. Han är Frölundafan och gillar att spela dataspel, är mån om sitt utseende och har lätt för att få tjejer. I grund och botten är han en kille med stort hjärta och saker har börjat ändra sig inom Jack, även innan han träffar Freja i det där badkaret, men han har en hel del saker i bagaget. Han har mobbats, slagits, gjort folks liv till ett helvete, han har ett förflutet i Nordiskt motstånds ungdomsförbund och folk har varit rädda för honom. Kanske är folk fortfarande rädda för honom, men han förväxlar det med respekt. Nu går han teknisk linje och har lämnat mycket av det där bakom sig. Tror han. För det man har gjort har man alltid gjort, man kan ångra sitt förflutna men inte sudda ut det. Man kan kanske be om ursäkt men det ändrar inte ett dyft för de som var en offer då, de som fick sin vardag förstörd av trakasserier, hot och våld.
Jacks pappa är en kriminell odugling som varit frånvarande och ljugit för Jack under hela hans uppväxt. Nu hör han plötsligt av sig eftersom han har fått en unge på halsen. Enar, en dittills helt okänd halvbror till Jack på en sisådär sex år. Jacks pappa vet ingenting om barn och behöver hjälp. Dessutom träffar Jack Freja. Hon är så långt ifrån idealbilden av en tjej Jack skulle limma på men hon har ögon som han bara dras in i. Han blir andlöst förälskad i henne, trots deras olika bakgrund, stil, bekantskapskretsar. Det är den allra första sprakande förälskelsen, Jack och Freja faller handlöst in i varandra. Och det är då det där förflutna springer ikapp Jack och slår honom i bakhuvudet.
B. Wahlströms, 267 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar