Livet enligt Dunne

Författare: Rose Lagercrantz
Illustratör: Eva Eriksson

Livet enligt Dunne är fjärde boken om Dunne, en karaktär som första gången dyker upp i Lagercrantz' Metteborg-böcker men som nu fått ett helt eget universum. I första boken, Mitt lyckliga liv, börjar Dunne skolan och träffar bästisen Ella-Frida. Allt är så bra och perfekt tills det ofattbara händer att Ella-Frida måste flytta. I nästföljande bok, Mitt hjärta hoppar och skrattar kommer Dunne på kant med några tjejer i klassen och egentligen är det väl inte alls så lyckligt för Dunne ett tag, men hon är en person som inte deppar allt för länge. Men i tredje boken, Sist jag var som lyckligast, händer det ofattbara att Dunnes pappa blir påkörd och riktigt illa skadad. Han måste ligga på sjukhus jättelänge och eftersom Dunne inte har någon mamma får hon bo hos Ella-Frida, som har sommarställe på en ö, över sommaren. Och det är där hon befinner sig när vi träffar henne i Livet enligt Dunne.

Livet är inte så illa på den där ön, Dunne och Ella-Frida badar och säljer kaffe till färjeresenärerna. Varje kväll ringer Dunnes pappa från sjukhuset. Men så en kväll ringer han inte och Dunne grips av den svartaste oro. Varför ringer han inte? Så dyker mormor upp på besök med kusin Svante. Han pratar mycket, Svante, och han berättar att det är inte alls konstigt att pappan inte ringer, för han har skaffat sig en flickvän. Hux flux dyker också pappan upp på ön och med sin flickvän i släptåg. Detta blir för mycket för Dunne. Hon drabbas av avgrundsdjup svartsjuka och när pappa lämnar ön hals över huvud är de fortfarande ovänner.

Det är vänskapen mellan Dunne och Ella-Frida som går som en stark röd tråd genom de här böckerna. Och det är också att Ella-Frida står som en stark och orubblig klippa vid Dunnes sida som räddar henne, och alla klumpiga vuxna, ur den här situationen. Alla uppslag har illustrationer i svartvitt av Eva Eriksson, lika geniala de som texten. De här böckerna är (lite otippat tycker jag själv) väldigt populära som egen läsning bland mina treor. Man kan också med fördel läsa dem högt från f-klass upp till tvåan.

Bonnier Carlsen, 107 sidor.

Uppror

Författare: Magnus Nordin
Illustratör: Lars Gabel

Uppror ska enligt förlaget vara den avslutande delen i Nordins zombieserie Varelserna. Som man kan läsa i den första delen, Elias bok handlar de om ett Gotland invaderat av ett zombievirus. Böckerna förtjänar att läsas i ordning och vill man inte ha spoilers för vad som händer i det tre första böckerna kan man sluta läsa det här boktipset nu.

Emma har tvingats med i den hänsynslöse kapten Grips armé och skiljts från sin pojkvän Sebbe. Sebbe som är allt hon har efter att hela hennes familj tagits av zombieviruset. Förhållandena i Grips armé är omänskliga och Grip visar sig ha tvivelaktiga syften. Emma inser att hon inte är säker och måste fly, men det är inte bara för att rädda sitt eget skinn, det är också för att leta efter Sebbe. När hon räddats från en zombieattack i en kyrka av pastor Isak som klädd i kåpa svingar en lie omkring sig så att zombiehuvudena far, inser hon att hon kommer försent. Sebbe har begett sig till Torsburgen där armén håller hus för att leta efter henne.

Det är en hänsynslöst grym, våldsam och splatterblodig historia Nordin har diktat ihop. Illustrationerna av Gabel i svart, vitt och rött är expressiva och lika skoningslösa de. Samtidigt finns ett stråk av absurd humor i berättelsen, som till exempel i bilden av prästen i dödens gestalt som också får pryda omslaget. Slutet är minst sagt öppet, om det nu verkligen är den sista delen lämnar den mycket åt läsarens egen fantasi att sy ihop.

Berghs, 148 sidor.

Drakula-klubben och spöket

Författare: Sissle Dalsgaard Thompsen
Illsustratör: Rasmus Bergenhöi

Drakulaklubbenböckerna handlar och Vips, som är en tvättäkta vampyr men som i övrigt är en ganska vanlig tjej som går i en vanlig skola, och hennes klasskamrater Leila och Sebastian. Tillsammans har de bildat Drakulaklubben. I den här boken, som är den andra delen, får Drakulaklubben tillfälle att hjälpa Anna i parallellklassen med ett spökbekymmer. Någon knycker Annas nallar och tar upp dem på vinden och hennes föräldrar tror henna inte när hon säger att det är ett spöke. Drakulaklubben sover över och konstaterar att det är ett spöke. Först blir de rädda, men Vips föräldrar förklarar att spöken inte är farliga, de behöver bara hjälp med något de saknar innan de kan fortsätta till den andra sidan. Jakten på det som det här spöket saknar ger Drakulaklubben anledning att besöka ett äldreboende...

Det här är en läsasjälvbok som är rolig snarare än ryslig. Den handlar om vänskap och om att vara annorlunda men accepterad som man är. Illustrationerna är färgglada och roliga.

Hegas, 51 sidor.

Yokos nattbok

Författare: Annika Sandelin
Illustratör: Linda Bondestam

En dagbok som skrivs på natten kan väl kallas för nattbok tycker Yoko som delar med sig av sitt liv till oss under ungefär en och en halv skoltermin i fyran. Det handlar om familjen, kompisar - i synnerhet bästisen Anna-, de första tankarna på kärlek, skolan, familjen och olika små upptåg som hon och Anna hittar på. Yoko och hennes syskon är döpta efter olika kända konstnärer eftersom hennes mamma är konstnär. Hon har också en farfar som är änkling och kommer ut som homosexuell och ställer till med bröllop, något som är fint och naturligt skildrat i boken. Så är även skildringen av kompisen Daniel som är kortväxt. Yoko är en person som tänker mycket och oroar sig en hel del, något som också tas upp bra i hennes nattbok.

Skolmiljön känns lite olik den svenska eftersom Yoko bor i Finland. Språket kan också ibland innehålla lite annorlunda ord eller uttryck eftersom finlandssvenskan skiljer sig lite från rikssvenskan. Men klarar man av det är det en alltigenom trevlig och bra bok i dagboksgenren. Plus för Bondestams snygga illustrationer.

Schildts & Söderströms, 148 sidor.

Mammas bok

Författare: Ingrid Chabbert
Illustratör: Céclie Bondon

Den här bilderboken berättar i milda bilder och på ett poetiskt språk om en flicka som har en mamma som är analfabet: "Mamma hjälper mig inte med läxorna. Fast jo, det gör hon nog, på sitt sätt. Med sitt leende, genom att uppmuntra mig." Att mamman längtar efter att kunna och att livet ter sig fattigare utan läskunnigheten framgår tydligt. Flickan läser istället högt för sin mamma. Men så kommer hon på att hon ju kan lära sin mamma läsa. Hon minns hur hennes fröken gjorde när hon skulle lära henne. På sista uppslaget läser mamman godnattsaga för sitt barn.

En vacker bok om ett ovanligt problem, men som ändå en del barn möter och kan få känna igen sig i här.

Epix, bilderbok.

En liten bok om kärlek

Författare: Ulf Stark
Illustratör: Ida Björs

Det här är en söt och hjärtevärmande historia om kärlek i beredskapstidens Sverige. Huvudperson och berättare är Fred. Hans mamma jobbar som spårvagnskonduktör och hans pappa är inkallad. Själv går han i skolan och hjälper till men julgransförsäljningen hos gubben Granfors. Och så är han kär i Elsa som går i hans klass. Elsa med det burriga håret och som är bäst i klassen på armbrytning. För att få råd och styrka för Fred då och då samtal med sin pappas danskostym i garderoben och får svar från den susande ventilen.

Detta är en bok om den första svindlande kärleken och om vardagens små bestyr och upptåg under en väldigt speceill tid i svensk historia. Väldigt stämningsfulla hel- eller halvsides illustrationer i färg förhöjer läsupplevelsen. Fungerar bästa som högläsning eller för väldig duktiga läsare på lågstadiet.

Lilla Piratförlaget, 125 sidor.

Alberta Ensten och uppfinnarkungen

Författare: Malin Klingenbarg
Illustratör: Ida-Maria Wikström

Alberta bor med sin ganska frånvarande uppfinnarmamma i en liten stuga där hela övervåningen upptas av mammans verkstad. I upptakten till boken händer fyra saker: en illvillig uppfinningstjuv bestämmer sig för att stjäla Albertas mammas idéer och ritningar till den stora uppfinnartävlingen, Alberta får en förskräcklig ny tandställning och ett par enorma nya glasögon, Albertas klasskamrat Tor bestämmer sig för att äntligen ta mod till sig och prata med Alberta samtidigt som hans familj glömmer att köpa biljett till honom när de ska resa bort och bestämmer att han får stanna hemma passad av skolans tråkige rektor. Sedan kan äventyret börja.

Albertas mamma är så upptagen med slutfasen av sitt uppfinnande att hon glömmer handla. Alberta går till affären och glömmer plånboken där. Tor tar hand om den och följer efter henne varpå han råkar komma med på Albertas mammas uppfinnings premiärtur. Snart är de jagade av den elaka uppfinningstjuven och den stackar rektorn hamnar oförskyllt i kläm. De vuxna tänker bara på att vinna uppfinnartävlingen varför barnen får ta saker och ting i egna händer och visar sig vara minst lika uppfinningsrika, men med mer empati, än de vuxna. Det är 23 korta kapitel som lämpar sig fint för högläsning i från årskurs ett till fyra. De retrosnygga bilderna förhöjer berättelsen med den fina galen-uppfinnar-känsla de förmedlar. Boken är nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris 2015

Fontana media, 122 sidor.

Den röda pyramiden

Författare: Rick Riordan

I den här boken, som är del nummer ett i Kanekrönikan, för författare Rick Riordan över sitt succékoncept från Percy Jackson- och Olympens hjältar-böckerna till ett antikt egyptiskt kontext. Handlingen berättas i jagform ömsom av syskonen Carter och Sadie och sägs vara en utskrift från en ljudinspelning som författaren kommit över.

Carter och Sadie har lev skilda åt sedan deras mamma dog i en olycka för sex år sedan. Carter har kuskat världen runt med lätt packning med sin pappa som är egyptolog medan Sadie levt ett lugnt och ganska vanligt liv hos morföräldrarna i London. Två gånger om året får pappan träffa sin dotter och det är vid ett av dessa tillfällen, på julafton, som Carters och Sadies äventyr tar sin början. Efter att ha betett sig underligt och mumlat osammanhängande saker och haft en häftig diskussion med en främling som gömt sig utanför morföräldrarnas port, tar pappan dem med till British Museum. Där beter han sig ännu märkligare, får Carter och Sadie att hjälpa honom att låsa in en museiintendent på dennes kontor och spränger därefter Rosettastenen, varpå minst en ondskefull egyptisk gud sätts på fri fot, pappan försvinner i en kista genom golvet och polisen är beredda att arrestera Carter och Sadie. Då träder främlingen som haft en dispyt med deras pappa in och för dem med hjälp av en egyptisk vassbåt genom Duat (andevärlden) till New York där han har sitt hem. Mannen, som är deras farbror Amos, berättar att han och bägge deras försvunna föräldrar är egyptiske magiker. Att de härstammar i rakt nedstigande led från två olika ätter av faraoner. Att deras föräldrar brutit mot "Husets" - de som bestämmer över de egyptiska magikerna - regler på något sätt. Att de själva bär på magiska gåvor så starka att de har fått växa upp åtskilda för att deras krafter tillsammans kan vara okontrollerbara och farliga. Snart visar det sig att världen svävar i omedelbar fara. Huset tror inte på dem, Amos försvinner, deras föräldrar är borta och nu står de ensamma i kampen mot storslagna onda krafter utan annan hjälp än huskatten Muffins. Men Muffins visar sig så klart vara så långt ifrån en vanlig huskatt man kan komma. Och är de verkligen ensamma? Vad är det för röster som talar inom dem? Kommer de att kunna rädda världen? Eller sin pappa?

Stilen här liknar väldigt mycket stilen i Riordans böcker om de grekiska och romerska gudarna och hjältarna. Liksom i dem avbryts berättandet av tillbakablickar och nästan varje gång de stackars barnen lägger huvudet på kudden - eller det egyptiska nackstödet- förs de bort på drömvandringar som ger dem förklaringar och ledtrådar. En annan likhet är den stressande tidsgräns barnen jobbar mot, hinner de inte i tid förgörs världen av de onda makterna. Och även i de här böckerna får Riordan ihop den antika mytologin, dess gudars egenskaper, släktskap och nycker, mycket fint med äventyret barnen är med om. Sadies och Caters berättarröster gör personliga kommentarer som passar dem som moderna barn fångna i ett egyptiskt äventyr och ofta blir det också underhållande och roligt. Men det finns också en allvarlig underton i syskonens saknad och rivalitet och de besvär och problem som afroamerikansk ung man som Carter stöter på. Liksom Olympens hjältar-serien kan man läsa den från mellanstadiet och gärna som högläsning.

Modernista, 581 sidor.

Den försvunne hjälten

Författare: Rick Riordan

Percy Jackson är tillbaka. Eller det är han faktiskt inte alls, Percy Jackson är spårlöst försvunnen, men Riordans värld, där de antika grekiska och romerska gudarna existerar och deras mänskliga barn vandrar på jorden som missförstådda hjältar med ADHD och dyslexi, är tillbaka. Några av karaktärerna från halvgudslägret känner man också igen. Men i den här serien, som heter Olympens hjältar och i vilken Den försvunne hjälten är den första delen, är det tre nya hjältar som är huvudpersoner. Del två, Den fängslade guden, kom ut samtidigt som ettan och det ska bli sammanlagt fem delar i serien.

Jason vaknar i en skolbuss med total minnesförlust. Alla andra elever bussen verkar veta vem han är men själv är han totalt blank, förutom en stark obehaglig föraning om att han är fel, han ska inte vara där. Men varför eller vem han är vet han inte. Det tror sig dock hans bästis Leo och hans flickvän Piper veta. De är på skolutflykt från en skola för vanartiga barn med sin "tränare" Hedge. Hedge är den enda i bussen som tittar misstänksamt på Jason, som liksom Jason fattar att han inte borde vara där. Bussen tar dem till Grand Canyon där en av medeleverna visar sig vara en stormande som försöker förgöra Jason, Piper och Leo, som alla visar sig vara halvgudar, men misslyckas och för med sig Hedge (som visar sig vara en beskyddarsatyr) innan han försvinner. Jason, Leo och Piper blir hämtade till halvblodslägret som vi känner igen från Percy Jackson-serien och där uppenbaras så småningom deras identiteter, vilka gudar som är deras föräldrar och vilket deras första uppdrag kommer att vara. Samtidigt är alltså Percy Jackson den försvunne hjälten, som bokens titel syftar på och Percys och Jasons öden visar sig vara ihopflätade...

Det händer mycket i den här boken, livsfarliga resor, möten och bataljer avlöser varandra. Berättarperspektivet skiftar mellan de tre huvudpersonerna och skeendet avbryts av tillbakablickar på deras uppväxt och barndom samt drömsyner de har under resan. Det pratas och förklaras en hel del, även under full strid är monster och hjältar förbluffande snackesaliga (om jag hade en cyklop framför mig som ville grilla mig till middag skulle jag kanske springa min väg istället för att disputera med den, men det valet gör inte hjältarna i den här berättelsen). Det är inte precis något som stör, utan tvärt om något som behövs för att få händelseförloppet att gå ihop med de antika gudaberättelserna, något som Riordan lyckas fint med. Har man gillat Percy Jackson, och det gjorde jag, gillar man det här med. Eftersom gudarnas närvaro i vår värld blir anakronistisk och deras försök att modernisera sig ofta humoristiska, vilket ungdomarnas kommentarer till de vansinniga skeendena också är, är det också en underhållande skröna. Boken är tonårsklassad men det funkar bra för goda läsare, eller som högläsning, från mellanstadiet.

Bonnier Carlsen, 537 sidor.

Splods öga

Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell

Det här är ren och skär berättarglädje, framsprutad i hundranitti över etthundrafemtio storstilta och rikligt illustrerade sidor.

En pappa, som lånat sina drag påtagligt mycket från författaren Gaiman själv, lämnas ensam med sina två barn av en överbeskyddande curlingfru som lagat all mat de behöver under hennes bortvaro och gett sin make noggranna instruktioner om fritidsaktiviteter och så vidare. Trots det misslyckas pappan med det mest uppenbara: att de till att det finns frukostmjölk hemma. Således ger han sig ut för att köpa. Han dröjer väldigt, tycker barnen, och när han kommer hem kräver de en förklaring. Det är då berättelsen om Splods öga brakar loss. Pappan berättar hur han tillfångatagits av ondskefulla aliens (inte en utan två gånger), rest med en uppfinnarstegosaurus i dennas Svävande-Boll-Person-Transport, gått på plankan bland pirater, bilvit hotad till livet av wumpirer (sic!), stulit den helige vulkanguden Splods öga (också två gånger) rest hit och dit i tiden, blivit räddad av den intergalaktiska dinosauriepolisen och mycket, mycket mer. När han kommer tillbaka har han fortfarande mjölken med och trots att han förlorat den flera gånger och att den varit nära att orsaka universums slut är den inte ens sur.

Det här är en fest för dem som gillar nonsenshumor, galenskaper och absurditeter. För egen läsning kan duktiga läsare från årskurs två klara av den, för högläsning rekommenderar jag den i mindre grupp så att alla kan se de generösa och detaljerade fantasispäckade bilderna.

Bonnier Carlsen, 150 sidor.