Hasselskogen

Författare: Melissa Albert

"Min mor växte upp på sagor, men jag växte upp på motorvägen" börjar Alberts debutroman. Det är Alice som för ordet. Hon och hennes mamma Ella lever ett liv på drift, bor sällan mer än ett halvår på samma ställe, ständigt på flykt undan vad Alice kallar "oturen". De lever också ett liv i skuggan av Alices berömda mormor, Althea Proserpine. Althea är författare till en enda bok, Sagor från Hinsidan, en bok som bara kommit i en utgåva som snabbt sålde slut och som numera är nästa omöjlig att få tag på. De exemplar som dyker upp på antikvariat går till svindlande summor. Alice är nyfiken på sin mormor som hon aldrig har träffat, men Ella vill inte prata om henne och vill att Alice ska hållas så långt borta som möjligt från henne, hennes residens Hasselskogen och allt vad sagor heter.

När Ella får ett brev med beskedet om att Althea dött bestämmer hon att det kan vara dags för dem att slå sig till ro, de hittar en lägenhet i New York och så småningom gifter sig Ella rikt och Alice får börja på en fin skola. Men att slå sig till ro visar sig vara ett ödesdigert misstag. Strax är "oturen" över dem - mer än otur, nattsvart fasa - Ella försvinner och Alice står ensam med en massa obesvarade frågor.

Detta är en riktig bladvändare. Tematiskt påminner den om Blacks Den mörkaste delen av skogen där sagorna är verkliga och man kan klara sig undan dem om man kan sagans regler tillräckligt väl. Men också Funkes Bläckhjärta där sagofigurer slinker mellan världarna och ställer till med riktigt otäcka saker när de mörkaste krafterna härjar fritt i vår värld. Den passar från sexan och uppåt.

Modernista, 312 sidor.

Lycklig den som Dunne får

Författare: Rose Lagercrantz
Illustratör: Eva Eriksson

Att återigen, nu för sjätte gången, få sällskapa med Dunne är så klart roligt. Den här berättelsen utspelar sig i princip under en enda väldigt lång dag på sportlovet. Dunnes pappa har återigen betett sig ganska ovuxet och dragit till Italien och lämnat Dunne hos mormor och morfar under lovet. Dessutom framkommer det att han både förlovat sig och gjort slut med Vera utan att berätta något för Dunne. Men innan Dunne får reda på det längtar hon så mycket efter Ella Frida att hon bestämmer sig för att åka till Norrköping för att ge bort sig själv som födelsedagspresent till Ella Frida som fyller år just i början av sportlovet. Eftersom det inte finns någon som kan köra henne får hon åka tåg alldeles själv. Det är första gången Dunne åker tåg själv och det lite läskigt men går fint ända tills hon kommer fram och ingen möter henne på stationen. Som tur är finns Vera i Norrköping.

Det går undan i den här boken, många turer för Dunne och även för läsaren att hänga med på. Och några trådar lämnas dinglande i slutet, vilket på ett sätt är bra för det borgar för fler Dunne-böcker, men kanske kan vara förvirrande för yngre läsare. Kanske den i mitt tycke svagaste Dunneboken hittills, men så är det å andra sidan en serie med väldigt högt betyg och väldigt mycket att leva upp till. Eva Erikssons illustrationer i svartvitt följer och förhöjer som vanligt berättelsen fint.

Bonnier Carlsen, 187 sidor.

Oceanen vid vägens slut

Författare: Neil Gaiman

En man har i samband med en begravning återvänt till de trakter han vuxit upp i. Huset han bodde i är rivet, men han söker sig ända bort till vägens slut, där kvinnorna Hempstock har sin gård. Den ligger kvar där den alltid har legat. På baksidan ligger en damm, en damm som Lettie Hempstock bestämt kallade för en ocean. Mannen slår sig ner på en bänk vid den här ankdammen/oceanen och drar sig till minnes en serie händelser som inträffade när han var sju år och var ett ganska ensamt och utsatt barn.

Det hela börjar med att gruvarbetaren hittas död. Han har stulit pappans bil, kört den så lång det gick, till vägens slut, och där har han gasat ihjäl sig. Det är då pojken får träffa Lettie, hennes mamma fru Hempstock, hennes mormor gamla fru Hempstock och se Letties ocean för första gången. Men det är också den här plötsliga döden som sätter igång något, lockar till sig saker man inte vill ha i närheten av sig. För att sådana saker ska kunna komma in ens hem måste man bjuda in dem, och det är det pojken råkar göra. Ett moster, som lurar sig in i hans liv och kommer i form av en förtjusande barnflicka, Ursula Monkton.

Det här är en berättelse om ensamhet, vänskap, om att våga lite på någon annan och på sitt eget omdöme, trots att man är en mycket ensam liten sjuårig pojke. Det är också en berättelse om mod och om att människor och ting sällan är vad de ser ut att vara på utsidan.

Bonnier Carlsen, 219 sidor.

Fjodor

Författare och illustratör: Pelle Forshed

Jag har ju tidigare hyllat Rabén & Sjögrens satsning på tecknade serier och jag fortsätter gärna lite med det. Jag tycker att det är roligt att de tar tecknade serier på allvar och att de ger ut många olika sorters serier.

Fjodor är en berättelse i fyra episoder i vardagsmiljö där huvudpersonen ställer till det för sig på olika lagom tokroliga sätt genom att till exempel ta en livsfarlig genväg eller försöka hitta något som att går att äta på en vuxenfest. En fin blandning av snäll humor och vardagsigenkänning. Passar lågstadiet.

Rabén & Sjögren, tecknad serie.

Frallan är bäst

Författare: Sara Ohlsson
Illustratör: Lisen Adbåge

Frallan är en tjej som egentligen heter Fransesca och som är i typ sjuårsåldern. Hon bor hon sin mamma men familjen består också av mormor som bor i ett annat hus. Men eftersom de ändå träffas nästan varje dag tycker Frallan att det är lite onödigt. Det gör inte mamma. Just den här dagen som vi får träffa Frallan för första gången är det tävlingsdag. Mamma och Frallan för välja tre grenar var och mormor är domare. Det blir tävling i grenar som balansgång, baklängesspring, straffläggning och högsta tornet. Inemellan hinner de också rädda en tax och fika lite.

Det här är en på alla sätt underbar berättelse! Trots sin luftiga sättning och de rikliga illustrationerna passar den allra bäst som högläsning, eftersom den utan att någonsin gå över huvudet på barnläsaren också har en vuxennivå och utgör perfekt underhållning för både högläsare och lyssnare. Den fungerar uppskattningsvis från 5-10 år och är därför bra högläsning och man har en syskongrupp i lite olika åldrar. Man skulle kunna kalla den "en uppdaterad Alfons för 2000-talet" eller en "mycket mer kärleksfull version av Loranga" men det behövs inte, för Frallan kan stå helt på egna ben.

Lilla Piratförlaget, 92 sidor.

Tova exploderar

Författare: Katerine Marie Guldager
Illustratör: Charlotte Pardi

På Hegas kommer i vår två böcker om flickan Tova som bor ensam i ett vattentorn. Hon verkar klara sig utmärkt, klipper håret själv och matar katter och hundar som hälsar på med fisk som hon knycker från sin granne som är fiskhandlare. Enda problemet är att det är svårt att nå upp till fönstren.

Och sen är det det där med att Tova ibland exploderar i skolan. Då blir allt rött och både läraren och hennes bästis blir rädda. Dessutom blir Tova ledsen efteråt.

Kanske kommer nästa bok om Tova, Tovas värsta dag, ge oss fler svar. Den här slutar ganska ödsligt: fiskhandlaren säger att de flesta exploderar ibland och då får man repor i hjärtat. Tova undrar hur hennes hjärta ser ut och är fortfarande lika ensam i sitt torn.

Passar medelgoda läsare i ettan och tvåan, Hegas har klassat den på sin nivå 3.

Hegas, 21 sidor.

Zita i rymden

Författare och illustratör: Ben Hatke

Den här serieromanen kom ut för ett år sedan ungefär och är den första i en trilogi om Zita som av misstag hamnar i rymden. Men innan hon hamnar där är hon ett helt vanligt barn som leker med sin kompis Josef då de hittar en manick som ser ut som en knapp i en grop som liknar ett litet meteoritnedslag. Zita vill väldigt gärna prova att trycka på knappen - för vad kan häda, liksom - men Josef säger nej. Zitas nyfikenhet blir dock för stor, hon trycker på knappen och Josef dras in i en portal av några spindelaktiga tentakler och är borta. Zita blir så klart förfärad, men trots panik och rädsla bestämmer hon sig för att följa efter för att rädda sin vän.

Berättelsen bjuder på ett spännande äventyr på en planet långt borta, med märkliga varelser, monster, robotar, jättestora möss och en trollkarl som inte har bara rent mjöl i påsen. Hatkes illustrationer är både snygga och gulliga och innehåller mycket fart och rörelse. Berättandet är uppbyggt kring bilderna i första hand och flera uppslag innehåller bara enstaka ord. Men det finns också partier med mer text som kräver att man kan läsa ganska bra för att förstå hela historien.Boken är uppdelar på fem kapitel. Jag tycker att den kan passa för serieintresserade från tvåan till femman.

Hegas, tecknad serie.

Flickan utan näsa

Författare: Georgia Byng

Det här är en väldigt vacker liten historisk roman från Argasson, som utspelar sig i det viktorianska England och som handlar om flickan Alice som föds helt utan näsa. Georgia Byng berättar i ett efterord att hon inspirerats till berättelsen om Alice av ett föremål, en slags näsprotes av porslin, som hon sett på ett museum.

Vi får följa Alice som trots sin missbildning är ett väldigt älskat barn men som blir föräldralös tidigt, från födseln tills hon i det lyckliga slutet finner kärleken och gifter sig och lever lycklig i alla sina dagar. På vägen får vi följa hennes jobb som maskinskriverska på ett kontor, hennes möten med andra människor som har det svårt, bland annat en sotarpojke, och som hon hjälper på olika sätt. Allt är illustrerat med färgillustrationer med intensiva färger i fotorealistisk stil.

Boken passar för mellanstadiet och som lättläst för högstadiet.

Argasso, 87 sidor.

En tjuv i klubben

Författare: Linda Skugge

Det här är första boken i en ny serie som heter Iskompisar och som handlar om vännerna Jasmine, Vendela och Saga och deras liv i och kring konståkningsklubben. I denna första bok börjar saker försvinna i tjejernas omklädningsrum och istället för att ta tag i problemet skyller tränarna ("stortjejer" som verkar vara ganska otrevliga skräckinjagande typer) på tjejerna själva. Jasmine, som är berättelsen huvudperson, bestämmer sig för att lösa problemet själv och börjar snoka.

Det finns ingen skönlitterär bok om konståkning för barn sedan tidigare på svenska (undantaget Rachel Renée Russells Berättelser om en (inte så) graciös isprinsessa och andra böcker som kanske har inslag av konståkning men inte har det som genomgripande tema) så självklart är det jättekul att det nu kommer ett läsäventyr för den här gruppen. Den kommer att passa framför allt de som är nyfikna på, intresserade eller aktiva inom konståkning. Flickorna i berättelsen är nio-tio år så målgruppen för berättelsen borde vara ganska läsvana elever på lågstadiet.

B.Wahlströms, 108 sidor.

Säg oh!

Författare: Hervé Tullet

Genom att måla en rund blå prick och förklara att när man sätter fingret på den ska man säga OH! har Hervé Tullet skapat en interaktiv lekbilderbok som går bortom Knacka på men som samtidigt är oerhört minimalistisk i sitt uttryck. Den blå pricken OH! ändrar storlek, skapar rytmer och tonskalor genom sin rörelse över pappret. Sen dyker det upp en ny prick, AH!, den är röd, och nu han prickarna prata med varandra. Ljuden blir småprat, robotljud, vrål och sen dyker den gula pricken upp, WAOW! Prickarna kan hoppa studsmatta, låta som bilar eller fåglar och hela tiden får det medläsande barnets finger följa sidans prickar och snirklar medan hen provar ljuden.

Boken slutar med at det dyker upp en uppsjö av prickar i alla tänkbara färger: TSSSIT? PLOFF! TJONK! och fler, hur låter de? Risken för omläsning är väldigt stor. Liksom faran för att barnen genast börjar rita egna prick-ljud-berättelser. Den här boken passar främst i förskolan och förskoleklassen, men man kan ha väldigt kul med den en bra bit upp i lågstadiet också.

Alfabeta, bilderbok.