Författare Hedda Strömberg har haft viss framgång med sina ungdomsböcker men ungdomslitteratur tjänar man ju inga pengar på. Istället ger hon sig på en deckartrilogi. Den första boken har inte sålt något vidare och nu har hon kört fast fullständigt i den svårt andra boken. Just då hör Davis Ridings av sig. David Ridings, hennes bästa vän från skrivarlinjen, som svikit hennes så. David Ridings, som fått alla försäljningsframgångar hon aldrig fått och som fötts med alla kulturens silverskedar som bara får plats i mun, en riktig nepo-baby. Han hör av sig och vill be om förlåtelse. Han har börjat AA, erkänner allt han gjort fel och ber henne komma och fira midsommar med kulturfamlijen i deras stora kråkslott på landet. Om hon kommer en vecka innan kan de hinna skriva ihop innan firandet.
I Mats Strandbergs nya rysare börjar allt ganska beskedligt och med ett obehag som bygger mer på skeva stämningar och osköna hierarkier än på splatter. Men kapitlen byggs skickligt upp mot midsommaraftonens crescendo. Midsommar som i all folktro är en farlig natt då onda krafter kan släppas lösa, och det gör de verkligen här.
Efter ett par dagar i kulturfamiljens klor, då Heddas skrivande faktiskt lossnar och hon får flow, bestäms det att hennes son Hugo ska ansluta. Vi får följa berättelsen omväxlande genom Heddas och Hugos blick. Hugo har visserligen barnets vakna blick på vuxenvärldens konstiga beteenden, men han blir lika förtrollad som Hedda av morfar Olof och hans prat om begåvning och skapande. Och då det fasansfulla slutet nalkas är det Hugo som blir offret...
Passar gymnasiet.
