Diviergent-författaren Veronica Roth är tillbaka med en ny serie som lanseras stort med gemensamt släpp i hela världen. I den nya serien lämnar Roth dystopigengen till förmån för mer klassisk scifi.
Dödens märken utspelar sig i en annan galax där nationsplaneter cirkulerar kring en sol, styrda av en rådsförsamling. På planeter Thuvhe bor Akos med sin bror och syster och föräldrar. Mamman är orakel och kan se och förutspå framtiden. Både Akos och hans bror är så kallat "ödesgynnade" vilket innebär att de bär på ett förutbestämt öde. På planeterna tillber eller vördar man "Flödet", en kraft som cirkulerar i galaxen och som också ger alla en "flödesgåva" i tidiga tonåren. Halv planeten Thuvhe bebos av Shotet-folket, ett från början fredligt nomadfolk av samlare och återvinnare som nu förråats under en envåldshärskare och förbittrats av att inte vara erkända som nation av Rådsförsamlingen. Akos och hans bror rövas som barn från Thuvhe till Shotet av tyrannen Ryzeks soldater. De hamnar då i Cyras värld. Cyra är Ryzeks syster. Hennes flödesgåva är att alltid känna flödet i sig som en konstant smärta och att överföra denna smärta till alla som hon rör vid. Hennes grymme bror använder henne som tortyrredskap, hon är hatad av många och alla är rädda för henne, så hon lever ett väldigt ensamt liv. Men när det visar sig att Akos flödesgåva är att neutralisera flödet, att han när han lägger sin hand på Cyra tar bort all hennes smärta, får Cyra Akos som tjänare. De två bestämmer sig för att utbyta tjänster: Cyra ska lära Akos att slåss och Akos läs Cyra brygga smärtstillande drycker och andra dekokter. Långsamt börjar de två ärkefienderna bli vänner.
Som framgår av det ovan är det ett ganska komplicerat universum Roth har byggt upp och den är inte alldeles lätt att tränga in i. Jag kämpade i drygt 100 sidor innan jag var fångad, men efter den ansträngningen blev det ganska spännande till sist. Framförallt är tanken på hur olika människors förutbestämda öden påverkar dem och driver dem att försöka ändra ödets gång, och vilket pris det kan få, som intresserar mig. På minussidan är att fiktionen inte riktigt håller. Det där som fantasyförfattare ofta säger, att det är dubbelt så viktigt att vara realistisk i ett påhittat universum, stämmer och det funkar inte fullt ut här, det finns ologiskheter i fiktionen. Sen irriterar jag mig på att om man nu uppfinner en helt ny värld och visar prov på all de fantasifullhet som då krävs, varför låter man vissa saker oreflekterat följa med från vår värld, som att till exempel kvinnor är eleganta i långa svepande klänningar och män är krigare i rustningar?
Passar högstadiet och gymnasiet, alla som har gillat Divergentserien kommer att vilja läsa den här tegelstenen.
Modernista, 448 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar