lördag 15 juni 2013

Undret

Undret från Brombergs förlag
Författare: R.J Palacio

När August Pullman föds är det osäkert om han kommer att överleva. Han har allvarlig gomspalt och gravt missbildat ansikte. Sina första år i livet sondmatas han och han genomgår oräkneliga operationer för att bli så bra som möjligt. Men trots detta har han ett ansikte som får folk att vända sig om på gatan, skrika rakt ut i förfäran eller bara vända sig bort så snabbt de bara kan.

På grund av sina problem har Auggie, som han kallas, undervisats hemma av sin mamma. Men nu när Auggie ska börja mellanstadiet tycker hans mamma att det är dags för honom att börja i en vanlig skola. Mer eller mindre i smyg har hon anmält honom till en skola och fast än han är livrädd för allt vad att börja skolan innebär för någon med ett så avvikande utseende som hans, går Auggie med på att börja.

Boken är berättad ur flera olika perspektiv: förs Auggies eget, sedan hans storasyster Vias, sedan Summers och Jacks, två barn som blir Auggies första nya vänner i skolan, sedan Justins, som är Vias pojkvän, därefter Auggies igen, Mirandas, som är Vias barndomsvän, för att till slut avslutas av Auggie. Dessutom återges en del e-post och facebookmeddelanden. Det ger en möjlighet att se historien ur flera olika perspektiv, vilket berikar berättelsen.

Även om slutet känns lite sockersött amerikanskt är det intressant att läsa om livet för någon med ett så ovanligt handikapp, hur det påverkar inte bara honom, utan hela familjen och omgivningen, bara detta hur han ser ut. Jag tror det funkar för egen läsning från fyran eller som högläsning från trean. Den kommer garanterat ge upphov till diskussioner om vad yta betyder i vårt samhälle och hur vi behandlar folk som ser avvikande ut, även människor med mindre avvikande utseenden är Auggis.

tisdag 11 juni 2013

Balladen om en bruten näsa

Författare: Arne Svingen

Bart är döpt efter den lille gule killen i Simsons, eftersom hans mamma önskade att han skulle bli "en rolig liten tuffing som klarar sig bra i livet". Av samma anledning vill hans mamma att han ska gå på boxning, så han blir en tuff kille som kan slå tillbaka. Räkningen till boxningsklubben är den enda räkningen hans mamma aldrig missar att betala, de andra hamnar i glömska i ett skåp i köket. Och Bart skulle verkligen behöva vara en tuff kille, för hans liv är inte lätt. Men det är han inte. Han är istället en väldigt känslig kille som älskar opera och avskyr att slåss (fast han har en fin guard). Hans strategi för att klara sig är istället att ha en orubbligt positiv inställning till allt och alla här i livet. När socialen ringer på är han trevlig, eftersom han tänker att de säkert gör så gott de kan. När mamma lovar honom veckopeng snart, fastän de bägge vet att han aldrig kommer att få det, säger han "Det är inget jag behöver pengar till exakt nu". Och så svarar han "Vad bra" på det mesta mamma säger, eftersom han tycker att det låter så negativt med "jaha" eller "okej". Samtidigt ägnar han sig åt att sjunga opera på toaletten när ingen hör, leta efter sin pappa på internet, akta sig för att öppna dörren när fel människor ringer på och parerar de osynliga cirklarna av vem som får vara med vem i skolan för att inte hamna på fel sida om hackkycklingstrecket.

Egentligen är det hjärtskärande sorgligt att läsa om Barts liv. Samtidigt är det, hur konstigt det än låter, fantastiskt roligt och underbart underhållande. En helt annan sorts historia om ett barn som har det jobbigt än de vi är vana vid att läsa. Mycket, mycket läsvärt, för egen eller gärna högläsning från trean och upp till femman-sexan.

Tur gånger tre

Författare: Sheila Turnage

Mo anser att hon har haft tur i livet, tre gånger tur. Först när hennes mamma bortom floden mitt i en orkan räddade hennes nyfödda liv genom att binda fast henne i en provisorisk flotte. Andra gången när Översten kraschade med sin bil och hittade henne i precis rätt ögonblick. Tredje gången när miss Lana bestämde sig för att behålla henne och uppfostra henne som sin egen dotter. Och trots att Mo (som egentligen heter Moses på grund av hur Översten hittade henne) älskar Översten och miss Lana och trivs i byhålan hon lever, på caféet Lana och Översten driver, letar hon ständigt efter sin biologiska mamma, mamman bortom floden. Främst gör hon detta genom att skicka iväg flaskposter, enligt logiken att om vattnet förde henne från hennes mamma, kan vattnet föra ett meddelande från henne till mamman.

En dag slår nyheten att en av deras grannar, mr Jesse, har hittats mördad, ner som en bomb i det lilla samhället. Mos, hennes bästis Dales, och alla andras liv vänds över ända. Byn intas av mordutredare av tvivelaktig sort och Mo bestämmer att hon och Dale måste ligga steget före dem. De startar "Desperadodetektiverna" och tar hjälp av alla kontakter de har i byn.

En varm, rolig och spännande historia att läsa själv eller högt från trean.