Rök och speglar

 

Författare: Johanne Lykke Naderehvandi

Bernarda och hennes lillebror växer upp i Malmö på 90-talet som barn till de konstnärliga ledarna för Stadsteatern. De är övergivna barn, som spenderar långa dagar och kvällar med att allvarligt betraktar sina föräldrar som leker på teatern. Nu, som vuxen, är Bernarda själv anställd på teatern, som dekormålare. Men hon håller sig ute i verkstäderna i hamnen och aktar sig nogsamt från att besöka teaterhusen på Djäknegatan och Östra Rönneholmsvägen. Hon bor själv med sin dotter när hon börjar drömma mardrömmar. Det är det förflutna som börjar hemsöka henne.

Hemsökelsen kommer närmast i form av en poltergist, ett illasinnat spöke av Asta, den bästa kompis som Bernarda fann i en berömd skådespelerskas barn. Asta hade liksom Bernarda en lillebror och de fyra blir en kvartett som klarar sig själva under långa repetitionskvällar, under sommarmånader då föräldrarna spelar teater på Österlen och under teaterfestivaler i storstäder då föräldrarna är upptagna med att vinna priser. Bernardas och Astas vänskap är intensiv, men blir kort, eftersom Asta, hennes bror och mamma dör i en förfärlig olycka. Om det nu var en olycka? Bernarda tror sig veta att det inte var det, och när Asta nu spökar för henne tror hon att det är för att Asta vill ha hämnd.

Bäst är den här boken i skildringarna av barndomen, av de övergivna teaterbarnen, vars föräldrar är så ointresserade av att vara just föräldrar, eftersom det inte går att kombinera med att vara en Stor Konstnär. Skildringarna av Malmö, Skåne, och teatern är både drabbande och ibland roliga.

Bernardas uppväxt har en hel del gemensamt med Johanne Lykke Naderehvandis egen, som dotter till konstnärsparet Staffan Valdemar Holm och Bente Lykke Möller. Nutidsplanet och dess magiskrealisminslag känns som en täckmantel författaren drar över boken för att slippa diskussionen om vad som är "sant" och inte av barndomsskildringen. Och till viss del funkar det, hela berättelsen blir insvept i rök och blickar tillbaka från speglar som lurar oss på perspektivet. Varken Bernarda eller vi vet vad som är samt, varken i berättelsen eller i Johanne Lykke Naderehvandis barndomsberättelse.

Passar gymnasiet

Mecenaterna

 

Författare: Johanna Hedman

Jag tyckte så mycket om Johanna Hedmans debut Trion, så det var med förväntan jag satte igång att läsa den nya romanen Mecenaterna. Och jag blev inte besviken. Hedman håller även här i berättandet och leder mig från en tanke till en annan. Här handlar det om livet som det blev, efter de ångande ungdomsåren med idealism, drömmar och dogmer. I centrum står två väninnor, Alma och Maud. Maud är den som satsat på konsten, lyckats och blivit världskändis. Alma är den som satsat på det lilla livet. Flyttat hem till Sverige, fått en forskartjänst, gift sig och fått barn. Men så hör Mauds gallerist, en gemensam bekant, av sig och säger att Maud är försvunnen. Alma tar sig an uppdraget att söka efter henne och både hon och vi läsare får ge oss ut på en resa i Mauds fotspår. Träffa folk hon jobbat med, flickvänner, konstsamlare och mecenater, konstnärskollegor och bekanta, som alla betraktat Maud utifrån och berättar vad de sett.

Trots att Maud belyses från flera håll fortsätter hon att vara en gåta. I stället får Alma tillfälle att se sig själv och kanske lära känna sig själv? Eller, som en bekant till Maud säger till henne apropå detta att känna sig själv: "Som om jaget helst av allt ska vara ett helrenoverat hus där varje golvplanka och takpanna har lyfts på. Ingen känner ju sig själv. Kanske lite grann, men inte fullt ut. Man gör saker hela tiden man inte förstår". Och Alma kommer verkligen att göra saker hon inte förstår under berättelsens gång.

För mig handlar den här boken om vardagen och drömmarna, om skapande och vad man kanske måste ge upp för att nå fram till ett mål, om krockarna mellan drömmar och den så kallade verkligheten.

En konstnärskompis till Maud säger: "Man kan inte leva alla slags liv. Det går inte. Man måste offra något. Men det är så många idag som inte vill offra någonting. Det är omodernt med uppoffring. Man vill ha allt. På en gång. Och inte bara det: man tror verkligen att det går att få allt, att man förtjänar att få allt, om man bara vill ha det tillräckligt mycket". Har Maud gett upp så mycket för konsten att hon gett upp hela sig själv? Hur mycket av sig själv har Alma gett upp för att ha det bekvämt och tryggt, ett barn ,en man och en fin lägenhet?

Passar gymnasiet.

Döda trakten - kvinnor i revolt

 

Författare: Monika Fagerholm

Monika Fagerholms sjunde roman, Döda trakten - kvinnor i revolt är en vindlande läsupplevelse. Själva handlingen är svår att beskriva, och kanske inte heller av största betydelse, för här är det läsresan som räknas. Den är inte alltid lätt att följa, för stigarna Fagerholm låter oss följa i romanen är ibland slingriga, ibland loopar och ibland tankesprång. Men det är en resa som är så värd din tid och uppmärksamhet, så bara ge dig av!

I centrum står "flickan", Alice, som efter en magisk sommar med den mystiska Honecker, får nog av livet i den lilla hembyn och flyttar till stan för att bo med sin pappa i hans radhus, kallat "dockhuset", tillsammans med pappans fru Siri och halvbröderna Michael och "Prinsen". Runt familjen rör sig ett stort personage. Det är Siris väninnor "De okammade" eller "Kinesiskornas fötter" eller "Familjeflickorna" - det är lite olika vad de kallar sig. Det är sällskapet kring den nedlagda industrilokalen i skogen bortom radhuset där man vill skapa ett kulturhus och där man också sätter upp en amatörteaterföreställning, en modern version av Hamlet, regisserad av en känd tysk "demonregissör", där Prinsen ska komma att spela huvudrollen. Det är Veronica Seger, släkting och känd kulturprofil, som samlar konstnärer, författare och andra intellektuella i sin våning i centrala staden.

Med denna fond låter oss författaren ana saker: en roman ska skrivas, katastrofer ska inträffa. Det finns bara en sak att göra. Läsa! Låt texten leda dig, häng med!

Passar från gymnasiet.

Musan

 

Författare: Mats Strandberg

Författare Hedda Strömberg har haft viss framgång med sina ungdomsböcker men ungdomslitteratur tjänar man ju inga pengar på. Istället ger hon sig på en deckartrilogi. Den första boken har inte sålt något vidare och nu har hon kört fast fullständigt i den svårt andra boken. Just då hör Davis Ridings av sig. David Ridings, hennes bästa vän från skrivarlinjen, som svikit hennes så. David Ridings, som fått alla försäljningsframgångar hon aldrig fått och som fötts med alla kulturens silverskedar som bara får plats i mun, en riktig nepo-baby. Han hör av sig och vill be om förlåtelse. Han har börjat AA, erkänner allt han gjort fel och ber henne komma och fira midsommar med kulturfamlijen i deras stora kråkslott på landet. Om hon kommer en vecka innan kan de hinna skriva ihop innan firandet.

I Mats Strandbergs nya rysare börjar allt ganska beskedligt och med ett obehag som bygger mer på skeva stämningar och osköna hierarkier än på splatter. Men kapitlen byggs skickligt upp mot midsommaraftonens crescendo. Midsommar som i all  folktro är en farlig natt då onda krafter kan släppas lösa, och det gör de verkligen här. 

Efter ett par dagar i kulturfamiljens klor, då Heddas skrivande faktiskt lossnar och hon får flow, bestäms det att hennes son Hugo ska ansluta. Vi får följa berättelsen omväxlande genom Heddas och Hugos blick. Hugo har visserligen barnets vakna blick på vuxenvärldens konstiga beteenden, men han blir lika förtrollad som Hedda av morfar Olof och hans prat om begåvning och skapande. Och då det fasansfulla slutet nalkas är det Hugo som blir offret...

Passar gymnasiet.

City of ghosts

 

Författare: Victoria Schwab

Detta är första delen i en skräcktrilogi för övre mellanåldern och upp till ca 15. Författaren skriver mest för äldre ungdomar och vuxna. 

Cassandra som bor någonstans i närheten av NY har alltsedan hon höll på att drunkna för drygt ett år sedan kunnat se och prata med spöken. Hennes bästa vän är spöket Jacob som räddade henne där i floden då hon svävade mellan liv och död. Sedan dess finns han alltid vid hennes sida. 

Hennes föräldrar är experter på spöken och får i uppdrag av ett TV-bolag att skapa en serie om spöken på hemsökta platser. Cassandra följer med dem på deras resor för att filma till serien. Första hemsökta platsen är Edinburgh i Skottland. Här träffar Cassandra Lara, en flicka med samma egenskaper som hon själv. Hon kan se och interagera med spöken samt besöka världen på andra sidan slöjan (the Veil). Det finns en viktig anledning till att hon kan göra det, hon har ett uppdrag. Detta uppdrag leder henne till livsfarliga situationer gång på gång. Dessutom får Lara henne att ifrågasätta sin vänskap med Jacob, kan den rentutav innebära en fara för henne? Kan det vara så att han förändras och blir starkare med hennes hjälp Och vad händer om han glömmer vem han är? Om hans minnen från sitt liv försvinner.  Detta är en läskig bladvändare med mycket djup och intressanta historielektioner på temat spöken. 

Del 2 heter Tunnel of Bones och den avslutande delen heter Bridge of Souls. 

Scholastic Children´s Books, 2018

Farväl till Panic Beach

 

Författare: Sara Stridsberg

Jag vill skriva det viktigaste först: det här är en helt fantastisk roman. Den berättas av Nina som får ett råd av en sjöman på en bar. Om du inte längre står ut, säger sjömannen, då måste du gå tillbaka till ursprunget, till den hamn där du börjat. Så det är det hon gör när hon ska berätta sin trasiga trassliga familjs historia.

Hon återvänder till Laura, Samuel och Harry som får ett barn tillsammans. Det är Samuel som är pappan, men det är Harry som har gift sig med Laura. Och hon återvänder till Berzeli park, som från början var träskmark. Där rumlade Harry runt en gång i tiden och därutanför, i Nybroviken, bröt Ninas mammas förfäder is.

I stråk av tillbakablickar, minnen, skrönor och drömmar rullas en familjehistoria upp. I centrum står Matti, pappan som inte alls förmådde vara pappa. Och alkoholen, den som alltid flödat. Vi följer med till de eviga somrarna vid Panic Beach, till en vind på lilla Essingen där det tjuvröks, till en lägenhet i Kungstornet. Till övergivna barn, egocentriska vuxna, barndomens skimmer och faror. Och allt cirklar kring det sår – den återvändsgränd som Nina hamnat i och som gör att hon inte längre står ut – hennes syster Eddie som inte orkade bli vuxen eftersom inga vuxna hade visat henne hur det skulle gå till att vara en vettig vuxen. Hur ska man klara av att älska någon när man aldrig fått lära sig hur det går till? När går gränsen för när man inte längre kan förlåta en förälder?

Sara Stridsberg målar upp en förförisk värld. Man vill så gärna älska dess storslagna personage, och man gör det, trots att de är som Berzeli park: ”elegant men med en rå undersida”, stanken från träsket sipprar igenom den vackra ytan.

Detta är en prosa där varje ord står på rätt plats, man dras med i det vackra språket tills man kippar efter andan över de bråddjup som öppnas. Bara läs och njut. Passar för gymnasiet och uppåt.

Ett ord för blod

 

Författare: Faysa Idle
Daniel Fridell, Teodor Lundgren

Faysa Idle växer upp samtidigt med och mitt i den gängbrottslighet som vi nu vant oss vid skördar dödsoffer varje månad. Hon är barndomsvän med några av de pojkar som senare kom att gå under namnet "Dödspatrullen" och hennes bror blir en av ledarfigurerna i det rivaliserande gänget "Shottaz".

Idle skildrar en barndom då brottslighet normaliseras - ja, till och med hyllas. När hon och hennes tjejgäng gör ett inbrott blir de kungar på Hjulstaskolan. Rakt och ärligt beskriver hon hur våldet steg för steg blir grövre och hur att ta liv allt mer blir något rimligt, både i gängen hemma i Tensta och för de som ansluter sig till IS. "Det var som att livet förlorade sitt värde under dom där åren, livet var ju ändå ingenting, vi var alla så långt från drömmen. Lika bra att satsa allt på ett kort. Att döda någon blev slentrian, ingen stor sak, det var ändå bara ett litet steg på vägen till paradiset eller livet som ghettokung".

Det är en lika förfärlig som upplysande läsning. Idle beskriver hur medias intresse för konflikterna piskar upp stämningen tillsammans med sociala medier och de rappare som interagerar i konflikten. Mördarna hyllas på olika konton och barnen i Tensta och Rinkeby ser upp till dem som om de vore hjältar. En av Idles bröder dödas och hela familjen lever under konstant hot. Så småningom dyker det upp fler grupperingar, att vara ett gäng blir en grej, fler och fler vill vara en del av det. För Idles del gör oron och dödsångesten att hon kommer längre och längre in i missbruk och till slut måste hon söka vård akut.

Vägen ut för Faysa Idle blir så småningom ordet. Hon har skrivit poesi under hela barndomen och här kan hon finna en styrka att göra sig fri. I skrivandet av Ett ord för blod har hon haft stöd av författarna Daniel Fridell och Theodor Lundgren, men det känns ändå att det är Idles egen röst vi hör. Språket är enkelt och rättframt.

Passar nian och uppåt.

Själens telegraf

 

Författare: Amanda Svensson

I Somerset, tidigt nittiotal, lever Iris ett annorlunda men ändå kärleksfullt liv med sin mamma i det gamla huset med den välskötta trädgården och äppellunden. Iris hemskolas, har inga andra vänner än möjligen grannen Hugo, som är stenhuggare och förmodligen kär i hennes mamma som alla andra, och katten. Men en katastrof är i antågande, det får vi reda på redan i första kapitlet: "Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus".

Glasgow sent nittiotal. Iris bor i kollektiv, jobbar på ett varuhus och träffar Rupert. Genom honom dras hon in i vad som ska bli bandet Själens telegraf och de två blir också passionerat förälskade. Iris försöker fjärma sig från och mörka sitt förflutna, samtidigt som hon är väldigt märkt av det.

I vart annat kapitel möter vi Iris i de tidiga tonåren, i vart annat i de sena. I bägge berättelserna blir sprickorna i det lyckliga livet, idyllen i Somerset och den berusande förälskelsen i Glasgow, allt större. Det börjar med att den okände farbrodern dyker upp vid grinden och ställer frågor. Iris mammas berättelse om deras gemensamma liv tyck plötsligt allt mer byggd på lögner. Och i ett senare liv gör Iris som sin mamma, lappar och lagar verkligheten med lögner när den inte passar. Iris berättar själv, med en alldeles egen röst kryddad med torr humor och ironi. Det är ett slags tillbakalutad blick på skeendet, hon är mån om att vi inte ska tycka synd om henne.

Amanda Svensson skriver så bra, vi förs direkt till Summersett och ser huset, känner dofterna från trädgården, hänger med Iris i Glasgow och vi hade gärna stannat kvar där ett litet tag till. En bok man inte riktig ville skulle ta slut.

Passar utmärkt på gymnasiet.

Tålamod

 

Författare: Djaïli Amadou Amal

I den här ganska lättlästa romanen från Tranan får vi följa med till Kamerun och en verklighet långt från vår vardag. Vi möter tre kvinnor: Ramla, Hinou och Samira. Halvsystrarna Ramla och Hinou ska giftas bort samma dag. Ramla ska bli andra hustru år sin pappas affärskontakt, och Samira är den första hustru till samme man.

Det här är ett samhälle där kvinnorna har noll och intet att säga till om. Systemet är riggat så att de även inom familjerna konkurrerar med varandra. Att göra uppror eller inte lyda sin man eller far blint kan förorsaka stora problem inte bara för en själv utan även för ens mor eller syskon. Kvinnorna och flickorna och även barnen är fångna i ett nät där tålamod och lydnad är allt. Den enda väg hustrurna kan skapa sig ett litet utrymme är genom att intrigera mot sina medhustrur och att gillra fiffiga fällor för sina män.

Ramla har fått studera och gå ut gymnasiet till skillnad från många andra. Nu drömmer hon om en framtid då hon får gifta sig av kärlek och studera vidare. Hon har redan fått löfte om att gifta sig med den unge man hon vill när hennes pappa plötsligt ångrar sig och lovar bort henne åt en viktig affärskontrakt. Hinou blir bortgift med en kusin som är våldsam och har drogproblem. Släktens förhoppningar är att han ska stadga sig och lugna sig när han får den fogliga och blida Hinou, men istället förstör han hennes liv. När hon försöker klaga får hon veta att det är hennes fel att hennes make missbrukar och går till horor. Samira lever i ett lyckligt äktenskap med sin rike make och blir utom sig när hon får veta att han ska ta sig en ny yngre hustru. Hon gör allt för att få sin unga, välutbildade konkurrent ur vägen, vilket leder till katastrofala följder.

Boken har vunnit Prix Goncourt des lycéens, ett pris som röstas fram av 2000 gymnasieungdomar i Frankrike. Det är en inkännande skildring med lättillgänglig stil. Vi följer kvinnorna nära inpå. De dignar under traditionernas tryck och familjeband som är viktigare än allt annat. Djaïli Amadou Amal låter oss möta de tre kvinnornas innersta tankar och känslor, och vi får stor förståelse för deras respektive perspektiv

Författaren är aktivist som jobbar för kvinnors rättigheter i Sahelregionen i Saharas utkant.

Passar gymnasiet, kanske även intresserade läsare på högsstadet.

Jävla karlar

 

Författare: Andrev Walden

"En gång hade jag sju pappor på sju år." inleder Andrev Walden, journalist och flerårig krönikör i Dagens Nyheter, den är berättelsen.

Vi får följa författaren till hans barndoms Norrköping, med en ensamstående mamma som kämpar med det ekonomiska och kanske inte har den bästa turen i val av karlar. Att det är en självbiografisk roman råder inget tvivel om, huvudpersonen heter som författaren. Att det ändå är en roman beror på att minnet är så bedrägligt och ensidigt. Bokens titel kommer från Andrevs mamma och hennes väninna som sitter i köket och röker och ondgör sig över alla dessa "jävla karlar" som inte tar ansvar, slår, är dåliga fäder.

Alla papporna är naturligtvis inte Andrevs på riktigt. Någon tror han är det, någon annan önskar han vore det, en annan försöker kvala in men blir inte accepterad. Det finns många tankar om när någon är en riktig pappa, hur en sådan ska vara och när någon blir en pappa.

För alla som läst och lärt sig älska Waldens personliga, lågmälda humor och lite pratiga stil blir det här en läsfest. Men jag hoppas att också många nya läsare vill göra hans bekantskap nu när han debuterar i romanform. Det här är en personligt skildrad uppväxt men det finns mycket som är allmängiltigt och kan kännas igen av många: om att vara barn i en familj, att växa upp under delvis otrygga förhållanden i eftersvallet av 68-rörelsens gröna våg, om kompisar och vänskap, om att vara ett grubblande barn och om att ha lite svårt att passa in. Passar gymnasiet.

Haralds mamma

 

Författare: Johanna Frid

På en flygplats så långt norrut i Sverige som det går att komma sitter Claudia och väntar på sin pojkvän Harald, som ska återvända från ett behandlingshem, när plötsligt Haralds mamma dyker upp. Det står genast klart att Claudia och hennes "svärmor" inte har det varmaste av förhållanden. Men flygplatsen är liten och det går inte att ducka, som bäst kan man gömma sig på toaletten en stund, de två kvinnorna måste tala med varandra. Eller det tycker i alla fall Haralds mamma, Claudia är inte lika övertygad om det.

Med samma nattsvarta, nästan aggressiva, humor som i Nora eller brinn Oslo brinn, skildrar Johanna Frid här mellanmänskliga relationer, psykisk ohälsa och vardagens vedermödor. Medan dagen lider mot sitt slut och natten sänker sig över den lilla flygplatsen, där alla avgångar är försenade eller inställda, får vi återblickar på Claudias och Haralds korta och stormiga förhållande och den havererade relationen mellan de två kvinnor som står honom närmst.

Frids språk är tätt och exakt. Likaså är hennes blick på världen vi lever i. Hon låter Claudias dom över den rekorderliga och självgoda 50-talistgeneration som Haralds mamma tillhör falla hårt. Men ju mer man läser ju mer börjar man fundera över perspektiv: vems och varför och vad som döljer sig under ytan (det är mycket!)

Passar från gymnasiet.

Gosale: Tre idioters äventyr

 

Författare: Faiaz Dowlatzai

Tawab, Mamad och Norak växer upp i Balkh i Afganistan. Det är ett konservativt, fattigt samhälle i slutet av på 1900-talet, men det kunde lika gärna ha varit 1800-tal om man bortser från automatvapen och droger. Tawab är berättare, vetgirig och nyfiken. Norak är grannens son, han kan förklara mycket som Tawab inte förstår och Mamad, den tredje i deras gäng är kanske den enda som lever ett ännu eländigare liv än Tawab. De tre pojkarna tillhör olika folkgrupper, men håller ändå ihop i vått och torrt.

Livet för Tawab går ut på att frysa, hungra, bli slagen av sin storebror, som missbrukar både sin ställning som familjens överhuvud och diverse substanser, samla ved, reta sin lille brorson och hitta på hyss med Norak och Mamad. Även om det finns ljusglimtar är det snudd på outhärdligt hur fullt av umbäranden livet är för Tawab, hans familj och hans vänner är.

Familjen beger sig på flykt i Afghanistan, varför förstår aldrig Tawab, och ingen vill förklara det för honom heller, men återkommer så småningom till sin gård. När så småningom ingenting längre finns kvar för Tawab i Balkh, beslutar han och hans två kompisar sig för att fly.

Efter långa och svåra resor kommer de tre vännerna till Sverige. Här är tillvaron, jämfört med den i Afghanistan och det de upplevt på sin flykt, rena rama lyxen. Och det är nu hela hans liv kommer ifatt honom, när kampen är över och han sitter i en skön fåtölj. Vad är meningen med allt? Vad ska jag göra med mitt liv?

Faiaz Dowlatzai är journalist bosatt i Stockholm och född i Balkh i Afghanistan. I Gosale: Tre idioters äventyr kan man gissa att han hämtat inspiration från sitt eget liv. Och även om berättelsen är väldigt dyster är det spännande och intressant. Att få dela ett levnadsöde, så långt från det man själv upplevt är en viktig sak. En annan viktig sak är att få lära känna Tawab och hans sökande efter kunskap och förklaringar i en obegriplig omvärld och att följa de "tre idioternas" vänskap.

Jag stannar här

Författare: Marco Balzano

I det tysktalande Sydtyrolen, i norra Italien lever den unga kvinnan Trina när fascismen börjar ta över landet. Tyska, som är modersmålet för Trina och alla som bor i den lilla alpbyn Curson förbjuds som officiellt språk. Trina som vill bli lärarinna, måste istället lära sig Italienska. Den fascistiska regimen hotar dessutom byn genom att planera för att bygga en damm för vattenkraft som skulle översvämma hela byn.

Samtidigt pågår helt vanliga saken i den ungas Trinas liv. Vänskap, ungdomsförälskelser, span på den spännande Erich. Vi får följa hennes liv genom äktenskap och barn, genom fascismen och genom hela kriget, och genom det hela tiden allt mer påträngande dammbygget.

Det är Trinas egen röst vi möter, hon berättar genom att adressera sig till sin dotter. Och vi kommer henne så nära, och man känner så mycket med henne genom det hårda liv av strävan och umbäranden som ett liv i en fattig alpby innebär. Därtill kommer den omänskliga behandlingen de får av både fascister och nazister och dessutom alla de fasor kriget leder till.

Samtidigt är det en så klok och vacker berättelse, med så många bra formuleringar som säger oss så mycket om att vara människa. Jag tycker också att den har mycket att säga om vår egen nutid, när olika typer av extremism återigen försöker slita vårt samhälle itu. Vissa bybor söker sig mot Tyskland och mot nazismen, för att slippa undan fascismens ok. Andra flyr till Österrike för att komma undan dammbygget. Vissa, som Trinas familj, vill stanna kvar till varje pris. Byn slits isär av olika tryck utifrån.

Det är också en bok om moderskap, om relationen mellan Trina och hennes egen mor, men framförallt den enorma saknaden efter hennes egen dotter.

När jag började läsa boken insåg jag inte att Curson var en by som finns (fanns) på riktigt. Den fascinerande bilden på omslaget är inget fotomontage som jag först trodde, utan ett äkta foto. Bildgoogla Curon så får ni se.

Passar främst gymnasiet.

Björnjägarens döttrar - en berättelse om sju systrar

 

Författare: Anneli Jordahl

När pappan den berömda björnjägaren och snart också mamman dör beslutar sig sju systrar för att ge sig av från den ruckliga fädernegården för att överleva i vildmarken. Målet är att dra sig undan från samhällets krav och övervakning och leva på sina egna villkor, nära naturen. De ska klara sig på jakt och på att sälja saker på höst- och vårmarknaden.

Det går sådär. De sju systrarna är sinsemellan väldigt olika. Den äldsta, Johanna, stod närmst deras far, idoliserar honom hårt och tar utan att diskutera saken på sig ledarskapet och dikterar villkoren för syskongruppen. Fysisk styrka och rått sinnelag hyllas. De super och röker och slåss. De systrar som detta inte passar hånas och misshandlas.

Berättare är en person boende i byn som via intervjuer och iakttagelser försöker skildra de sju berömda systrarnas öde. Resultatet blir en hjärtskärande historia om människor som inte passar in. Inte i samhället och inte i den grupp de tillhör. Systrarnas bild av mamman och hennes berättelse som också kommer fram så småningom är också fruktansvärd.

Jordahl har haft Aleksis Kivis klassiker Sju bröder som inspiration, men historien är flyttad till nutid. Förmodligen är det ett mervärde att ha läst Kvisi, eller åtminstone vara mer bekant med originalet än jag är från min svenska horisont. Förflyttningen till nutid har gjort det lite svårt att få ihop vissa saker, som till exempel hur barnen nästan helt klarat sig undan skolgång och aldrig lärt sig läsa. Eller hur det kommer sig att björnjägarpappan - och hans arvingar - får hållas med att jaga björn fritt i dagens reglerade samhälle. Men det är ändå en spännande, ruskig och läsvärd roman.

Passar gymnasiet.

Verkligheten

 

Författare: John Ajvide Lindqvist

I den här kortromanen av skräckexperten Ajvide Lindqvist får vi möta Heidi under en helt vanlig - kanske allt för vanlig - dag i hennes liv. Heidi är influenser och tillika en av stjärnorna i "Hemma hos Hallbergs", Sveriges största dokusåpa.

Dagen börjar med att hon ska göra en tagning till sitt Youtube-konto. Det är en stor dag i familjen Hallberg, för dottern Alice (egentligen Heidis styvdotter, hon är dessutom mer populär i serien och har fler följare i sina sociala medier än Heidi) ska lansera sitt nya make up-märke. Redan då börjar verkligheten skeva för Heidi. Det är en fluga på fönsterkarmen som uppför sig konstigt. Efter det fortskrider dagen med allt fler glitchar i verklighetens väv.

Det är oerhört spännande att följa Heidis dag, hennes resonemang om verklighet och fiktion, om att sälja ut sitt privatliv och att vara en karaktär mer än en verklig människa. Om hur familjens medlemmar konkurrerar med varandra och om hur allt, precis allt, kan var en beräknad handling för att maximera sitt genomslag och sin popularitet. Och ingen kan någonsin vara säker på när någon spelar sin roll som sig själv eller bara är sig själv på riktigt.

Ajvide Lindqvist tappar mig när berättelsen börjar dra åt sci-fi och mer klassisk splatterskräck. För mig är det realistiska psykologiska spelet mellan karaktärerna mer skrämmande och dessa delar är bokens stora behållning. Hur obehagligt är det inte att höra parets Hallbergs två gemensamma barn för helt döva öron tillsammans böna för att familjen ska sluta med sin realityshow? Eller hur Heidi (och alla andra) tar för givet att Alices pojkväns fall i trappan är kall beräkning för att vinna poäng i det märkliga spel som influenser-dokusåpevärlden är?

Här finns hur mycket som helst att diskutera! Hur kommer det sig till exempel att vi kallar den här genren "reality" eller doku(mentär)såpa, när alla i dag är medvetna om hur tillrättalagda och extremt orealistiska de är? Hur ska vi hantera att vi matas med dessa snedvridna verklighetsbilder? Eller hur hanterar man diskrepansen mellan sitt "verkliga" jag och det jag man visar upp i sociala medier? Något som man inte måste vara stor stjärna med tusentals följare för att problematisera. Vem styr våra handlingar, är vi hjälplösa dockor styrda av "kommersialismens skadliga påverkan"? Varför är det så svårt att lära sig att vara en rimlig människa?

Passar åttan och uppåt.

Mot paradiset

 

Författare: Hanya Yanagihara

Efter de enorma framgångarna som Ett litet liv fick, är man som läsare så klart väldigt nyfiken på Yanagiharas nya bok. Den är en lika massiv tegelsten som hennes förra, men där upphör i stort sett likheterna. Mot paradiset är en roman som utgörs av tre berättelser, alla egentligen omfångsrika nog att vara sin egen bok. De tre berättelserna lånar namn på huvudpersonerna, teman och miljöer av varandra, och i ett fall finns ett släktskap mellan protagonisterna.

Den första delen utspelar sig på 1890-talet i New York i en kontrafaktisk historieskrivning. Här är delstaten en del av de Fria staterna som lösgjort sig från de övriga förenta staterna och där homosexuella kan leva fritt. Homosexualitet är ett av de bärande tema som återkommer i alla berättelserna, liksom sjukdom, pappa-son-relationer, klass och ouppfyllda drömmar/ambitioner. David är den sjukliga arvtagaren till en mycket förmögen farfar. När han inte vill ha det uppgjorda äktenskap hans farfar arrangerat åt honom utan istället förälskar sig i den opålitlige skojaren Edward, hotar hans farfar honom med att stryka honom ur sitt testamente.

I andra delen är det 1990-tal och skådeplatsen är åter New York och Hawaii. David bor ihop med den mycket äldre, och rike, Charles. Han hemlighåller sin bakgrund och sin pappas sjukdom. Mot slutet vävs pappans berättelse in i form av ett brev till sonen.

Tredje delen utspelar sig i Zoon åtta, en del av det som varit Manhattan. Det är 2090-tal och landet är märkt av pandemier som blir allt värre för varje gång och staten tar till allt mer auktoritära åtgärder för att stävja dem. Kapitlen varvas med berättelser som utspelar sig 50 år tidigare där vi inledningsvis är på Hawaii, där också författaren växte upp, men huvudpersonerna flyttar så småningom till New York. Här får vi se hur de auktoritära tendenserna kommer smygande pö om pö. Först helt rimliga för att skydda från smitta, sen allt mer omänskliga. Det är tydligt att Hanya Yanagihara skrivit den här delen under påverkan av covidpandemin 2020. Det är plågsam läsning på flera plan. 

Både på grund av omfång och tematik är detta en bok som passar bäst på gymnasiet och uppåt. Den är välskriven, spännande och med karaktärer man gärna lever sig in i, precis som i Ett litet liv. Man frågar sig vad som egentligen är paradisiskt? Vad är det vi människor strävar efter som vill uppnå?

Lyster

 

Författare: Raven Leilani

I denna lätt absurda berättelse börjar Edie dejta Eric, en äldre vit man som hon träffat via en dejtingapp. Eric är gift men säger att han lever i ett öppet förhållande. Efter en lång inledning av förhållandet då de delar en mängd förtroenden men inte har sex, blir Edie allt mer fixerad vid Eric. Sen får hon sparken från jobbet och åker ut ur sin väldigt sunkiga lägenhet i Bushwick, New York och en dag befinner hon sig runtsnokandes i hans hem, dit hon objuden har tagit sig.

Erics fru Rebecca bjuder Edie att flytta in i villans gästrum och hon blir ganska snart ett konstigt mellanting mellan hemhjälp och förebild för parets adopterade dotter Akila, medan Eric och Edie upprättbehåller sitt sexuella förhållande i smyg.

Raven Leilani berättar rappt och humoristiskt och med en hel del referenser som far över huvudet på mig. Under ytan till det lite knasiga händelseförloppet handlar romanen mycket om berättarjagets strävanden som konstnär, hennes förhållande till sina föräldrar, framförallt mamman som har begått självmord, och hennes oförmåga att sätta värde på sig själv. Hon mäter sig själv omvärldens måttstock och ögon på en ung svart kvinna från fattiga förhållanden och det blir intressant när vi får se det krocka med det vita medelklassparets självklara sätt att värdera sig själva.

Passar gymnasiet och uppåt.

I munkens skugga

 

Författare: Helena Thorfinn

Helena Thorfinn har tidigare skrivit två böcker som utspelar sig Bangladesh. Nu har hon förflyttat sig till ett annat utvecklingsland och det är Myanmar eller Burma som är skådeplatsen här. Dit kommer Katja, en förbisprungen kommunal mellanchef. Hon ska bo hos sin systerson Simon som jobbar med bistånd och är tillsammans med Trish, en halvsvensk prästdotter som sysslan med techstartup. Tillsammans med Trish föräldrar och en brokig skara andra människor bor de i "Bonnies hus" (Bonnie är Trishs färgstarka svenska mamma) och där finner sig Katja också en plats.

I Yangon möts det gamla och det nya, den uråldriga buddistiska läran och den ännu äldre folktron, lever sida vid sida med Internet som rullas ut i rekordfart i den nyvaknade demokratin. Techfolket jublar över den jungfruliga marknaden och Trish företag expanderar snabbt.

Men alla är inte lika glada över att demokrati och yttrandefrihet så snabbt vinner mark. Både militären och munkklostren ser sitt inflytande naggat i kanten. Mörka krafter ser till att underblåsa de oroligheter som finns i landet och på grund av brist på information - eller väldigt ensidig information - eskalerar situationen snart till att bli riktigt farlig.

Helena Thorfinn var själv i Myamnar under den tid då massiva attacker av fejknyheter och hatkampanjer på Facebook var en av orsakerna till etnisk rensning och folkmord på gruppen rohingyer. Romanen visar på hur problematiskt det blev när utvecklingen från totalitärt land där man bara har statsstyrda mediekanaler, till ett internet som i stort sett bara består av Facebook, gick så fort att befolkningens känsla för källkritik inte alls hann med. Den visar också med all önskvärd tydlighet hur techjätten vägrar ta något som helst ansvar för den verklighet den skapar. 

Berättelsen handlar också om Pyu Pyu i regionen Rakhine där många rohingyer bor. Hon har haft ett förhållande med en muslimsk man och fått ett barn med honom och är därför utstött. Mohammed som mannen heter har försvunnit och Pyu Pyu skickar parets gemensamma barn till ett kloster i Yangon för att skydda henne från förföljelser. Vi får följa livet i Bonnies hus och Katjas sökande efter en mening efter den kraschade karriären i Sverige. Hon utforskar meditationen och finner kärleken. Trishs resa från helt aningslös yttrandefrihetsförespråkare ("teknologin är neutral, vi kan inte skylla på motorvägen om någon krockar på den") till antihatespeash-aktivist går kanske lite fort, men man köper det ändå eftersom det är en bra historia, berättad ut flera olika personers synvinkel och med tempo och driv.

Passar främst gymnasiet och uppåt.

Även om allt tar slut

 

Författare: Jens Liljestrand

En rasande civilisationskritisk dystopi i närtid, är vad Jens Liljestrand serverar oss i sin nya roman. Den börjar någonstans i Dalarna, där en familj blivit kvar lite för länge trots larm om bränder, och tar oss sedan via flyktningläger, plundringar, en halv skilsmässa, en lyxlya i Stockholm city, en utflippad segelsemester och nästan hela vägen till paradisstränderna i Thailand. För hur illa det än går, även om allt tar slut, fortsätter det som vanligt. Pandemin är över, vi fortsätter som vanligt. Klimatförändringarna kommer med eld och översvämningar, vi fortsätter som vanligt.

Det är en berättelse med flera röster, berättad på ett sätt som håller spänningen uppe från första till sista sidan. Liljestrand är en skarp iakttagare av samtiden, han sätter fingret precis på våra ynkligaste, mest egoistiska och löjligaste punkter. Ingen av hans protagonister är alltigenom sympatisk, tvärt om. De är inte ens antihjältar, de är bara människor som kämpar på med sitt lilla liv och vill ha det bra under sin stund på jorden. Då kan höga ideal behöva rundas både en och två gånger.

Det enda riktigt trösterika med den här berättelsen är att författaren låter barnen var de som till slut reder situationen. Flickscouterna kliver in som Deus ex machina när polisen gett upp och hemvärnet fått på käften. Och det är dottern i den splittrade familjen som behåller sansen och till slut återförenar sin familj med hjälp av andra barn och en herrelös hund.

Passar gymnasiet.

Inte av denna världen

 

Yaa Gyasi

Gifty jobbar på ett labb med att undersöka hjärnor på möss för att ta reda på mer om olika beroendebeteenden. När hon arbetar i labbet nås hon en dag av ett telefonsamtal om att hennes djupt religiösa mamma har slutat komma till kyrkan och retirerat till sin säng. Det här har hänt en gång tidigare, när Gifty bara var ett barn. Då blev hon sänd till föräldrarnas födelseland Ghana tills mamman var bättre. Nu beslutar hon att mamman ska komma och bo hos henne, i hennes sovrum, tills hon tillfrisknar.

Vi läsare får omväxlande följa Giftys arbete med djurförsöken, hennes försök att få mamman att äta och dricka eller kanske ta sig ur sängen och hennes familjs historia. Från det att föräldrarna möts på marknaden i Kumasi, via deras flytt till USA, faderns återflytt till Ghana och den förfärliga olycka som drabbade den lilla familjen i det nya landet och som färgat Giftys liv och yrkesval.

Det är en berättelse om immigration, om att vara en minoritet och om allt man förlorar i flytten. Om att växa upp i ett starkt religiöst sammanhang och om att slitas mellan tro och vetenskap. Men också om sorg, uppgivenhet och saknad.

Passar gymnasiet.