Utpost - första boken

 

Författare: Dmitrij Gluchovskij

I Moskvarikets utkant, vid stranden av Volga, finns Utposten. Här härskar Polkan och vaktar så att ingen kommer över bron. Fast vad skulle ens kunna komma över bron? På andra sidan finns ingenting, tomma städer bara. Får man anta, för andra sidan syns inte, den är dold av den giftiga dimma som tät och grön stiger upp ur floden. 

Men så en dag dyker verkligen någon upp ur dimman. En munk, eller en predikant? En kyrkans man i alla fall. Men han är döv och man får inte mycket vettigt ur honom.

Jegor, Polkans styvson, är nyfiken. Så nyfiken att han snor åt sig en gasmask och i smyg ger sig ut på bron. Vad han får se där är fasansfullt. När det sen dyker upp en grupp kosacker från Moskva som beger sig över floden, förmår han sig inte varna dem. 

I Dmitrij Gluchovskijs nya dystopiska serie möter vi en mörk framtid. Marken är förgiftad, världen har krympt, maten är knapp och torftig. Vi möter också småstadens människor och konflikter, som oavsett om världens undergång närmar sig eller ej är sig ganska lika. Någon är poppis, någon annan utstött, någon förälskad, någon alkis, någon blir på smällen, någon vill vara hjälte och någon drömmer om att åka till Moskva.

Det är ingen munter läsning, men det är spännande. Vad döljer sig på andra sidan floden? Vad vill predikanten? Hur går det för kosackerna? Ska Michelle någonsin ta sig till Moskva? Utposten - första boken är vuxenklassad, men de ganska vilsna ungdomarna Jegor och Michelle utgör centrum för berättelsen och är möjligen de enda (spoiler alert) som överlever till nästa bok. 

Passar härdade läsare från åttan.

Själens telegraf

 

Författare: Amanda Svensson

I Somerset, tidigt nittiotal, lever Iris ett annorlunda men ändå kärleksfullt liv med sin mamma i det gamla huset med den välskötta trädgården och äppellunden. Iris hemskolas, har inga andra vänner än möjligen grannen Hugo, som är stenhuggare och förmodligen kär i hennes mamma som alla andra, och katten. Men en katastrof är i antågande, det får vi reda på redan i första kapitlet: "Som de efteråt skulle lära mig på ungdomsvårdsanstalten fanns det antagligen många anledningar till att jag sensommaren 1992 bestämde mig för att bränna ner min mammas hus".

Glasgow sent nittiotal. Iris bor i kollektiv, jobbar på ett varuhus och träffar Rupert. Genom honom dras hon in i vad som ska bli bandet Själens telegraf och de två blir också passionerat förälskade. Iris försöker fjärma sig från och mörka sitt förflutna, samtidigt som hon är väldigt märkt av det.

I vart annat kapitel möter vi Iris i de tidiga tonåren, i vart annat i de sena. I bägge berättelserna blir sprickorna i det lyckliga livet, idyllen i Somerset och den berusande förälskelsen i Glasgow, allt större. Det börjar med att den okände farbrodern dyker upp vid grinden och ställer frågor. Iris mammas berättelse om deras gemensamma liv tyck plötsligt allt mer byggd på lögner. Och i ett senare liv gör Iris som sin mamma, lappar och lagar verkligheten med lögner när den inte passar. Iris berättar själv, med en alldeles egen röst kryddad med torr humor och ironi. Det är ett slags tillbakalutad blick på skeendet, hon är mån om att vi inte ska tycka synd om henne.

Amanda Svensson skriver så bra, vi förs direkt till Summersett och ser huset, känner dofterna från trädgården, hänger med Iris i Glasgow och vi hade gärna stannat kvar där ett litet tag till. En bok man inte riktig ville skulle ta slut.

Passar utmärkt på gymnasiet.

 Tunneln

Författare: Anna Woltz

Boken utspelar sig i september månad i London 1940. Mitt under Blitzkriget.

Tunneln avser tunnelbanan i London dit man tar sin tillflykt nattetid för att undkomma tyskarnas bombräder. På dagen ägnar man sig åt att ta hand om döda och skadade och gå hem en stund om man fortfarande har ett hem. En stor del av dagen måste man köa efter biljetter till tunnelbanan för att ytterligare en natt försöka klara sig undan bomberna. 

Berättare och huvudperson är Ella. Hon har precis genomlidit polio och har problem med sin fot i sviterna efter sjukdomen. Det plågar henne mycket och hon känner sig inte värd en vidare ljus framtid pga sin klumpiga fot. 

En kväll nere i tunnelbanan står Ella på perrongen, svag av utmattning och för lite mat svimmar hon. En flicka i hennes ålder, 14-15 år, fångar henne i sina armar. Flickan som heter Quinn virvlar på så sätt in i Ellas liv. Quinn har rymt från sin skyddade överklassvärld på landsbygden. Hon står inte ut med att spela tennis och sippa te på deras gods när hela världen står i brand. Hon vill göra nytta och drömmer om att arbeta som sjuksköterska och ta hand om de behövande i London. Det stannar vid en dröm eftersom hon är för ung för att bli sjuksköterska. Men hon kan hjälpa till. Inte minst genom att bli Ellas vän. Genom att prata med Quinn får Ella helt nya perspektiv på världen och på sig själv. Hon får nya ord från Quinn som pratar som en ordbok. 

De lär känna den fattiga pojken Jay som hankar sig fram genom att ta betalt för att passa de personer som sover i tunnlarnas väskor. Han är rätt oförskämd mot Ella och ger henne gliringar om hennes fot. Quinn kan sätta honom på plats. 

Quinns bror Sebastian befinner sig också i London men efter ett stort familjegräl har de ingen kontakt. 

På baksidan av boken står det “tre av oss övervann allt. Bomberna, bränderna, nätterna. Vi är kvar.” Dessa ödesmättade ord följer en genom hela läsningen.

Detta är en djupt berörande bok om att befinna sig i tonåren och drömma om sitt liv och sina möjligheter mitt under krig då varje dag kan vara ens sista. Det är en fin historisk berättelse skriven på avskalad och vacker prosa som lämnar mycket mellan raderna.

Passar åk 8 och uppåt. 

Gilla Böcker, 239 3. 

Tålamod

 

Författare: Djaïli Amadou Amal

I den här ganska lättlästa romanen från Tranan får vi följa med till Kamerun och en verklighet långt från vår vardag. Vi möter tre kvinnor: Ramla, Hinou och Samira. Halvsystrarna Ramla och Hinou ska giftas bort samma dag. Ramla ska bli andra hustru år sin pappas affärskontakt, och Samira är den första hustru till samme man.

Det här är ett samhälle där kvinnorna har noll och intet att säga till om. Systemet är riggat så att de även inom familjerna konkurrerar med varandra. Att göra uppror eller inte lyda sin man eller far blint kan förorsaka stora problem inte bara för en själv utan även för ens mor eller syskon. Kvinnorna och flickorna och även barnen är fångna i ett nät där tålamod och lydnad är allt. Den enda väg hustrurna kan skapa sig ett litet utrymme är genom att intrigera mot sina medhustrur och att gillra fiffiga fällor för sina män.

Ramla har fått studera och gå ut gymnasiet till skillnad från många andra. Nu drömmer hon om en framtid då hon får gifta sig av kärlek och studera vidare. Hon har redan fått löfte om att gifta sig med den unge man hon vill när hennes pappa plötsligt ångrar sig och lovar bort henne åt en viktig affärskontrakt. Hinou blir bortgift med en kusin som är våldsam och har drogproblem. Släktens förhoppningar är att han ska stadga sig och lugna sig när han får den fogliga och blida Hinou, men istället förstör han hennes liv. När hon försöker klaga får hon veta att det är hennes fel att hennes make missbrukar och går till horor. Samira lever i ett lyckligt äktenskap med sin rike make och blir utom sig när hon får veta att han ska ta sig en ny yngre hustru. Hon gör allt för att få sin unga, välutbildade konkurrent ur vägen, vilket leder till katastrofala följder.

Boken har vunnit Prix Goncourt des lycéens, ett pris som röstas fram av 2000 gymnasieungdomar i Frankrike. Det är en inkännande skildring med lättillgänglig stil. Vi följer kvinnorna nära inpå. De dignar under traditionernas tryck och familjeband som är viktigare än allt annat. Djaïli Amadou Amal låter oss möta de tre kvinnornas innersta tankar och känslor, och vi får stor förståelse för deras respektive perspektiv

Författaren är aktivist som jobbar för kvinnors rättigheter i Sahelregionen i Saharas utkant.

Passar gymnasiet, kanske även intresserade läsare på högsstadet.

Jävla karlar

 

Författare: Andrev Walden

"En gång hade jag sju pappor på sju år." inleder Andrev Walden, journalist och flerårig krönikör i Dagens Nyheter, den är berättelsen.

Vi får följa författaren till hans barndoms Norrköping, med en ensamstående mamma som kämpar med det ekonomiska och kanske inte har den bästa turen i val av karlar. Att det är en självbiografisk roman råder inget tvivel om, huvudpersonen heter som författaren. Att det ändå är en roman beror på att minnet är så bedrägligt och ensidigt. Bokens titel kommer från Andrevs mamma och hennes väninna som sitter i köket och röker och ondgör sig över alla dessa "jävla karlar" som inte tar ansvar, slår, är dåliga fäder.

Alla papporna är naturligtvis inte Andrevs på riktigt. Någon tror han är det, någon annan önskar han vore det, en annan försöker kvala in men blir inte accepterad. Det finns många tankar om när någon är en riktig pappa, hur en sådan ska vara och när någon blir en pappa.

För alla som läst och lärt sig älska Waldens personliga, lågmälda humor och lite pratiga stil blir det här en läsfest. Men jag hoppas att också många nya läsare vill göra hans bekantskap nu när han debuterar i romanform. Det här är en personligt skildrad uppväxt men det finns mycket som är allmängiltigt och kan kännas igen av många: om att vara barn i en familj, att växa upp under delvis otrygga förhållanden i eftersvallet av 68-rörelsens gröna våg, om kompisar och vänskap, om att vara ett grubblande barn och om att ha lite svårt att passa in. Passar gymnasiet.

Sakerna vi såg

 

Författare: Hanna Bervoets

Vem är det som håller efter och städar undan på våra sociala medier åt oss? De som tar hand om de inlägg som anmäls som olämpliga eller stötande av olika anledningar?

I den holländska författaren Hanna Bervoets kortroman är det Kayleigh och hennes kollegor på företaget Hexa, en firma som diskret säljer sina tjänster till en av de stora jättarna, som tittar på videor och bilder från internets kloak och enligt ett regelverk tar bort eller låter innehållet ligga kvar.

Vad gör det med människor att dagarna i enda översköljas med den typen av bilder? Och vilken sorts människa söker sig dit från första början?

Boken är skriven som ett brev, eller kanske tal, till "herr Stitic", en advokat som samlar de före detta anställda till en gruppanmälan mot Hexa, något som Kayleihg inte vill med verka i.

Vi får följa Kayleigh i hennes egen hudnära berättelse om hur hon på grund av ekonomiska trångmål känner sig tvungen att ta jobbet på Hexa, när hos får några veckors fortbildning som avslutas med ett test, lär känna nya arbetskamrater, inleder en romans och tills hennes allt brakar samman och hon lämnar företaget för gott.

Enligt Bervoets finns stora likheter med verkligheten i romanen, även om hon understryker att det är just en roman. Hon har gjort gedigna efterforskningar kring arbetsförhållandena för människor som arbetar som innehållsmoderatorer runt om i välden och boken avslutas med omfattande referenslista.

Passar gymnasiet och uppåt. Låt er inte luras av det gulliga omslaget, det finns överhuvudtaget inget gulligt med den här boken.

Haralds mamma

 

Författare: Johanna Frid

På en flygplats så långt norrut i Sverige som det går att komma sitter Claudia och väntar på sin pojkvän Harald, som ska återvända från ett behandlingshem, när plötsligt Haralds mamma dyker upp. Det står genast klart att Claudia och hennes "svärmor" inte har det varmaste av förhållanden. Men flygplatsen är liten och det går inte att ducka, som bäst kan man gömma sig på toaletten en stund, de två kvinnorna måste tala med varandra. Eller det tycker i alla fall Haralds mamma, Claudia är inte lika övertygad om det.

Med samma nattsvarta, nästan aggressiva, humor som i Nora eller brinn Oslo brinn, skildrar Johanna Frid här mellanmänskliga relationer, psykisk ohälsa och vardagens vedermödor. Medan dagen lider mot sitt slut och natten sänker sig över den lilla flygplatsen, där alla avgångar är försenade eller inställda, får vi återblickar på Claudias och Haralds korta och stormiga förhållande och den havererade relationen mellan de två kvinnor som står honom närmst.

Frids språk är tätt och exakt. Likaså är hennes blick på världen vi lever i. Hon låter Claudias dom över den rekorderliga och självgoda 50-talistgeneration som Haralds mamma tillhör falla hårt. Men ju mer man läser ju mer börjar man fundera över perspektiv: vems och varför och vad som döljer sig under ytan (det är mycket!)

Passar från gymnasiet.

Gosale: Tre idioters äventyr

 

Författare: Faiaz Dowlatzai

Tawab, Mamad och Norak växer upp i Balkh i Afganistan. Det är ett konservativt, fattigt samhälle i slutet av på 1900-talet, men det kunde lika gärna ha varit 1800-tal om man bortser från automatvapen och droger. Tawab är berättare, vetgirig och nyfiken. Norak är grannens son, han kan förklara mycket som Tawab inte förstår och Mamad, den tredje i deras gäng är kanske den enda som lever ett ännu eländigare liv än Tawab. De tre pojkarna tillhör olika folkgrupper, men håller ändå ihop i vått och torrt.

Livet för Tawab går ut på att frysa, hungra, bli slagen av sin storebror, som missbrukar både sin ställning som familjens överhuvud och diverse substanser, samla ved, reta sin lille brorson och hitta på hyss med Norak och Mamad. Även om det finns ljusglimtar är det snudd på outhärdligt hur fullt av umbäranden livet är för Tawab, hans familj och hans vänner är.

Familjen beger sig på flykt i Afghanistan, varför förstår aldrig Tawab, och ingen vill förklara det för honom heller, men återkommer så småningom till sin gård. När så småningom ingenting längre finns kvar för Tawab i Balkh, beslutar han och hans två kompisar sig för att fly.

Efter långa och svåra resor kommer de tre vännerna till Sverige. Här är tillvaron, jämfört med den i Afghanistan och det de upplevt på sin flykt, rena rama lyxen. Och det är nu hela hans liv kommer ifatt honom, när kampen är över och han sitter i en skön fåtölj. Vad är meningen med allt? Vad ska jag göra med mitt liv?

Faiaz Dowlatzai är journalist bosatt i Stockholm och född i Balkh i Afghanistan. I Gosale: Tre idioters äventyr kan man gissa att han hämtat inspiration från sitt eget liv. Och även om berättelsen är väldigt dyster är det spännande och intressant. Att få dela ett levnadsöde, så långt från det man själv upplevt är en viktig sak. En annan viktig sak är att få lära känna Tawab och hans sökande efter kunskap och förklaringar i en obegriplig omvärld och att följa de "tre idioternas" vänskap.

Fröken Island

 

Författare: Audur Ava Ólafsdóttir

Hekla, döpt efter vulkanen, reser som ung vuxen från sin uppväxtby till Reykjavik. Hon vill skriva. Hon är redan publicerad, men bara under manlig pseudonym. Det är 60-tal och världen är trång - för att inte säga omöjlig - för en kvinna som vill bli författare. Hennes bägge bästa vänner är redan i storstaden. Ísey som blivit gravid och varit tvungen att gifta sig alldeles för tidigt, och Jón John som är homosexuell och vill tjäna ihop pengar för att ta sig utomlands, någonstans där det är lättare att leva som den man är.

Hekla tar jobb på en restaurang, blir tafsad på och en särskilt äcklig typ upphör aldrig att tjata på henne att hon ska ställa upp i Fröken Island. Efter jobbet skriver hon på sin roman och träffar Ísey, som kämpar med att acceptera livet som hemmafru och också börjat skriva, och Jón John som försöker navigera i den omöjliga tillvaron. Det är året då Martin Luther King håller sitt tal och Surtsey kastar sig upp ur havet i en plym av ånga och aska. 

Författarna och poeterna sitter på olika caféer och dricker och Tekla blir tillsamman med en av dem. "Poeten" kallar hon honom, trots att det är oklart hur mycket han diktar. Hon vågar inte berätta för honom att hon skriver, så hon gör det i smyg hemma hos sin vän.

Det är både tragikomiskt och gastkramande att se världen så som den presenteras för Tekla. Poeten som konstaterar att det är konstigt att de mest utlånade författarna på biblioteket är två kvinnor eftersom det finns så få och de som finns är så dåliga, ger Tekla en kokbok i julklapp trots hennes uppenbara ointresse för matlagning och, när han till slut avslöjat att hon skriver och är publicerad, säger "Det är ingen som har bett dig om att skriva. Varför måste du göra allt likadant som jag?" Ísey konstaterar: "Män föds till poeter. De är i konfirmationsåldern när de påtar sig det oundvikliga ödet att vara genier. Det spelar ingen roll om de skriver böcker eller inte. Kvinnor blir könsmogna och föder barn..."

Vi är nära Tekla hela tiden i den här berättelsen. Ser världen med hennes ögon. Det är en skildring som kan tyckas karg på ytan, men där under mullrar av detaljer. Som en vulkan just innan dess utbrott.

Passar gymnasiet och uppåt.

Våra förlorade hjärtan

 

Författare: Celeste Ng

Rasism, utanförskap och familjehemligheter är teman som löper genom Ngs två tidigare böcker Små eldar överallt och Säg inget om Lydia. Den nya boken, Våra förlorade hjärtan, tar upp samma tråd, men här befinner vi oss i en framtid efter "Krisen", i ett totalitärt samhälle där allt underkastas en säkerhetslag, PAKT. Det minner lite om Margret Attwoods framtidsdystopi Tjänarinnans berättelse och Ng hävdar liksom Attwood att hon visserligen fantiserat ihop delarna i det universum hon presenterat, men att de var för sig är händelser som har hänt eller skulle kunna hända, i vår verklighet.

Ng återvänder också här till ämnet adoption, eller att på grumliga grunder omhänderta barn, en metod som använts och fortfarande används över hela världen som medel att förtrycka och styra över oliktänkande eller på andra sätt för majoritetssamhället misshagliga grupper, såsom fattiga, ursprungsbefolkningar eller personer med annan hudfärg. Man märker också en tydlig inspiration av de pandemilagar som infördes snabbt, accepterades lättvindigt och begränsade mångas rättigheter och friheter med motivationen att det var för allas trygghet.

I centrum för berättelsen står Bird, tolv år. Hans mamma är borta och varken han eller pappan vet vart hon har tagit vägen och de pratar aldrig om henne. Birds mamma är av kinesiskt ursprung och efterhand som berättelsen går inser vi att mammans närvaro blev ett hot mot Bird. Det är illa nog att ha lite kinesiskt påbrå som Bird själv, men hans helvita pappa kan ändå skydda honom.

I första delen av berättelsen följer vi Bird i skolan, hur han får ett hemligt meddelande från sin mamma och börjar göra efterforskningar i det fördolda efter henne. I andra delen ger sig Bird av på en ensam och farlig resa för att återfinns sin mor. I andra delen möter vi mamman. Hon gömmer sig och förbereder någon slags aktion. I tredje delen, som är den kortaste, befinner vi oss i en tid efter aktionen.

Jag tycker absolut mest om den första delen, då vi lär känna Bird och genom honom samhället han lever i. Vi får också träffa Sadie, hans enda vän. Den enda som vågar vara vän med en som Bird. Sadie är ett av de omhändertagna barnen. Andra delen är mer redovisande. Mamman återberättar sig historia för Bird, vi får bakgrunden till det samhälle de lever i och till hur Birds mamma och pappa träffades. I tredje delen får vi lite hopp, trots allt. Kampen kan fortsätta. Några av oss kommer att orka vidare, inte ge upp.

Det är en riktig bibliotekarieroman det här! Det finns ett avsnitt i början när Bird går till biblioteket och ber om hjälp att hitta en saga som hans mamma har berättat för honom. Han tror att det kan vara en ledtråd till mamman. Först är bibliotekarien lite avvaktande, sen drabbas hon av lusten att hitta och entusiasmen i en spännande referensfråga och går all in. Senare visar det sig att bibliotekarierna är en viktig del av motståndsrörelsen, för "Det är en del av vår jobb, som du vet: information. Samla in den. Spara den. Hjälpa människor att hitta det de söker." Ett nätverk av bibliotekarier skickar små noteringar om försvunna barn i lådor med fjärrlånade böcker, där de rör sig mellan de allt mer glesnande bokraderna i censurerade bibliotek. Det är ett fiffigt sätt att jobba eftersom "folk glömde saker i böckerna hela tiden", och böckerna skickas kors och tvärs över landet utan misstanke. Informationen är för hemlig för att spara, utan lagras i bibliotekariernas vetande, "Ett system som hade sina brister, men en bibliotekaries hjärna har en enorm kapacitet."

Passar gymnasiet och uppåt.

Alaska

Författare: Anna Woltz

Sommaren har varit tom. Det känns som att Parker inte har något kvar. Mamma bara jobbar och pappa är helt avstängd efter det hemska som hände. Hunden Alaska, som var Parkers allra bästa vän lämnades bort innan sommaren. Saknaden efter Alaskas nos mot benet är hela tiden närvarande. Men första skoldagen ser hon Alaska. Hon tillhör den nya dryga klasskompisen.

Sven har inte heller något som han bryr sig om. Sedan han blev sjuk har han behövt sluta med allt som är kul. Simma, cykla, leva. Mamma och pappa är livrädda för att något ska hända och har inte ens lämnat honom ensam. Nu ska han börja i en ny skola och han är säker på att han kommer att få ett anfall och förstöra allt direkt. 

Parker kan inte motstå längtan efter sin hund. Alaska kan inte tvingas leva ett liv med en hemsk människa. Hon hoppar på sin cykel mitt i septembernatten, cyklar till Alaskas hus, drar på sig en rånarluva och bryter sig in. Alaska ska bli hennes igen.

Alaska är en bok som det går väldigt snabbt att komma in i. Både Parker och Sven är huvudperson i sitt eget liv och ser till en början allt ur enbart sitt eget perspektiv. Det är så snyggt beskrivet hur mycket en människa går igenom inuti som inte syns utanpå. Hur mycket ensamhet som ryms och vilken skranglig osäker bro man måste våga sig över för att lära känna en annan person. 

Passar mellanstadiet och uppåt.

Julia and the shark

Författare: Kiran Millwood Hargrave
Illustratör: Tom de Freston

Julia bor till vardags med sina föräldrar i södra England. Den här sommaren kör de i bilen hela vägen upp till ön Unst, en av Shetlandsöarna i Skottland och den nordligaste bebodda ön i Storbritannien. Med i baksätet har de katten Noodles. 

Julias pappa ska arbeta på en fyr under några månader i vilken de också ska bo. Bara det är ju ett äventyr. Att ha utsikt över det vidsträckta havet och vågorna om dagen och hela den oändliga stjärnhimlen om natten. 

Trots den storslagna vyn och naturen så nära att upptäcka och vara i känner sig Julia lite ledsen och längtar hem till sina kompisar. För mammas skull pratar hon inte så mycket om det. Mamma är så exalterad över att få vara på den här platsen och måste använda all tid hon kan för sitt forskningsprojekt. Hon studerar grönlandshajen som endast lever i dessa kalla vatten och är  oerhört sällsynt och svår att hitta. Mamman söker finansiering för sin forskning och får avslag på avslag och hon spenderar det mesta av sin tid i en liten båt på jakt efter den sällsynta hajen. Både Julia och hennes pappa blir oroliga både för vad det ska bli av familjen samt att det ska hända mamman något när hon är ute på havet dag efter dag. 

Under tiden lär Julia känna Kin, de blir vänner men hinner också svika varandra pga missförstånd då Julia vill rädda Kin från dem som mobbar honom. Julia lär sig att alla har sin historia att berätta och det krävs ett öppet sinne och förståelse för att höra dem. 

Då mammans vetenskapliga arbete allt mer tar över familjens tillvaro och gränsar till mani kommer att boken att handla om hur Julia försöker rädda sin mamma från att må dåligt på bekostnad för hur hon själv mår. 

Det är en bok för mellanåldern som behandlar psykisk ohälsa, utanförskap, vänskap samt en enorm kärlek till naturen och forskning. 

Illustrationerna gör mycket för inlevelsen i berättelsen. 

Orion, 191 s. 

 

Åsnesommar

 

Författare: Andrea Abreu

När sommaren drar in över kanarieön Tenerife lägger sig ett tjockt molnlock över de centrala delarna av ön. För alla som inte har turen att befinna sig vid kusten blir livet hett och kvavt.

Huvudpersonen och hennes bästis Isora drar runt "i kvarteret", badar fötterna i kanalen, leker med barbie eller myglar sig in på en IT-kurs för att kunna smygchatta på Kulturcentrets datorer. De är i de gamlas värld, mormödrarnas och farmödrarnas och andra tanters. Mammorna är iväg och städar åt de rika nere vid kusten. Männen jobbar på byggen eller har stuckit med någon annan tant.

Yttervärlden bryter in mest i form av snabbt förbiflimrande referenser, babyborndockor, pokemons, en dickpic i chatten. Och nine-eleven som inte blir något annat än ett irritationsmoment, för de vanliga dagsåporna blir inställda den dagen. I övrigt är det en skitig och rå värld, uråldrig och oerhört lokal.

Här rör sig vår huvudperson och jagberättare i omgivningar som är till lika delar trygga och välkända som totalt oförutsägbara och skrämmande. Och hela tiden cirklar hennes liv kring Isora. Isora som kräks som en katt när hon ätit. Isora som tänker snabbt, kan prata med vem som helst och vågar vad som helst. Isora som (kärleksfullt?) kallar henne Shit. Isora som hon älskar mest i hela världen.

Den här vackra och hemska barndomsskildringen, om en sommar i en cirka tioårings liv på en ö långt bort från "den moderna världen", är en liten bok med ett stort innehåll. Den tar bland annat upp teman som klass, ätstörningar, vänskap, kärlek och hbtq. Passar gymnasiet och uppåt.

Speak the graphic novel och Säg något

 

Laurie Halse Anderson (text) och Emily Carroll (illustration).
Publishing Group, LLC, 2018
Säg något, Natur & Kultur Allmänlitteratur 2023

Det är Melindas första dag i high school och hon är totalt utfrusen, inte ens hennes bästis Rachel pratar med henne, i skolkafeterian är det någon som slänger mat på henne och hon blir knuffad. 40 sidor in i boken får vi veta varför alla är så arga, att hon ställt till det på något sätt. En tjej säger att hennes bror blev arresterad kvällen det hände med påföljden att han förlorade sitt stipendium. Men Melinda KAN INTE berätta vad som egentligen hände. Hon blir tystare och tystare.

Hemma är det inte heller bra, det råder iskyla mellan föräldrarna och när hennes resultat i skolan är dåliga får hon skäll och uppmaningar att skärpa sig.

Men det finns en som ser, hennes bildlärare Mr Freeman. 

Med uttrycksfulla bilder (i den grafiska romanen) och koncentrerad text berättar författaren vad som egentligen hände Melinda på festen den där kvällen i augusti och hur hon lyckas överleva första året i high school. 

Citat: "Sometimes I think high school is one long hazing acitivity. If you're tough enough to survive this, they'll let you become an adult." 

Boken kom ut i USA redan 1999 och blev film 2004. Den grafiska romanen gavs ut 2018 och är ännu inte översatt till svenska. Laurie Halse Anderson tilldelades ALMA-priset 2023. Boken passar från högstadiet och upp.

Tabita

 

Författare: Iben Mondrup

När den här berättelsen börjar är Tabita en väldigt liten flicka i Grönland som får en lillebror. Hon blir genast hans lillmamma och vill ta hand om honom. Hon hjälper till, tröstar honom och bär honom på ryggen trots att hon bara är ett litet barn själv. Hennes mamma Abelone är hembiträde hos en dansk familj. Abelone och Tabita bor tillsammans med Abelones mamma Rosine och Tabitas storebror i en liten stuga och livet är fattigt. Vem som är pappa till Tabita och hennes syskon är oklart, men det är förmodligen inte samma.

Abelone får ta med sig barnen till sitt arbete hos det danska paret Ida och Berthel. Till en början intresserar sig fru Ida mest för bebisen, Vitus. Men så småningom blir hon allt mer intresserad av den kavata lilla flickan Tabita och för Ida, som vantrivts i Grönland och själv är ofrivilligt barnlös, är kontakten med barnen en stor källa till glädje.

Det är först Rosine, sedan i turordning Abelone, Ida och Tabita som berättar den här historien som handlar om makt, svek, skam, kolonialism och barns utsatthet. Barnen Tabita och Vitus blir adopterade av det danska paret och tvärt emot den grönländska släktens önskemål förda till Danmark. Tabita är då 5 år och Vitus fortfarande ett litet barn. Det blir en hård krock för Tablita som inte trivs i sin nya tillvaro, saknar sin mamma och Grönland. Hennes enda tröst att hon har Vitus, sin asasara, sin älskling.

Men den nya familjen bygger på en bräcklig grund. Svek och lögner kommer strax i dagen. De vuxnas agerande är hjärtskärande egoistiskt i så gott som alla led och barnen, skilda från sitt ursprung, sin kultur och sin familj, får ta orimligt många hårda stötar i detta nya liv som påtvingats dem.

"Dramatisk, spännande och skrämmande" står det på baksidan, och jag kan bara hålla med. Passar gymnasiet.

Jag stannar här

Författare: Marco Balzano

I det tysktalande Sydtyrolen, i norra Italien lever den unga kvinnan Trina när fascismen börjar ta över landet. Tyska, som är modersmålet för Trina och alla som bor i den lilla alpbyn Curson förbjuds som officiellt språk. Trina som vill bli lärarinna, måste istället lära sig Italienska. Den fascistiska regimen hotar dessutom byn genom att planera för att bygga en damm för vattenkraft som skulle översvämma hela byn.

Samtidigt pågår helt vanliga saken i den ungas Trinas liv. Vänskap, ungdomsförälskelser, span på den spännande Erich. Vi får följa hennes liv genom äktenskap och barn, genom fascismen och genom hela kriget, och genom det hela tiden allt mer påträngande dammbygget.

Det är Trinas egen röst vi möter, hon berättar genom att adressera sig till sin dotter. Och vi kommer henne så nära, och man känner så mycket med henne genom det hårda liv av strävan och umbäranden som ett liv i en fattig alpby innebär. Därtill kommer den omänskliga behandlingen de får av både fascister och nazister och dessutom alla de fasor kriget leder till.

Samtidigt är det en så klok och vacker berättelse, med så många bra formuleringar som säger oss så mycket om att vara människa. Jag tycker också att den har mycket att säga om vår egen nutid, när olika typer av extremism återigen försöker slita vårt samhälle itu. Vissa bybor söker sig mot Tyskland och mot nazismen, för att slippa undan fascismens ok. Andra flyr till Österrike för att komma undan dammbygget. Vissa, som Trinas familj, vill stanna kvar till varje pris. Byn slits isär av olika tryck utifrån.

Det är också en bok om moderskap, om relationen mellan Trina och hennes egen mor, men framförallt den enorma saknaden efter hennes egen dotter.

När jag började läsa boken insåg jag inte att Curson var en by som finns (fanns) på riktigt. Den fascinerande bilden på omslaget är inget fotomontage som jag först trodde, utan ett äkta foto. Bildgoogla Curon så får ni se.

Passar främst gymnasiet.

Björnjägarens döttrar - en berättelse om sju systrar

 

Författare: Anneli Jordahl

När pappan den berömda björnjägaren och snart också mamman dör beslutar sig sju systrar för att ge sig av från den ruckliga fädernegården för att överleva i vildmarken. Målet är att dra sig undan från samhällets krav och övervakning och leva på sina egna villkor, nära naturen. De ska klara sig på jakt och på att sälja saker på höst- och vårmarknaden.

Det går sådär. De sju systrarna är sinsemellan väldigt olika. Den äldsta, Johanna, stod närmst deras far, idoliserar honom hårt och tar utan att diskutera saken på sig ledarskapet och dikterar villkoren för syskongruppen. Fysisk styrka och rått sinnelag hyllas. De super och röker och slåss. De systrar som detta inte passar hånas och misshandlas.

Berättare är en person boende i byn som via intervjuer och iakttagelser försöker skildra de sju berömda systrarnas öde. Resultatet blir en hjärtskärande historia om människor som inte passar in. Inte i samhället och inte i den grupp de tillhör. Systrarnas bild av mamman och hennes berättelse som också kommer fram så småningom är också fruktansvärd.

Jordahl har haft Aleksis Kivis klassiker Sju bröder som inspiration, men historien är flyttad till nutid. Förmodligen är det ett mervärde att ha läst Kvisi, eller åtminstone vara mer bekant med originalet än jag är från min svenska horisont. Förflyttningen till nutid har gjort det lite svårt att få ihop vissa saker, som till exempel hur barnen nästan helt klarat sig undan skolgång och aldrig lärt sig läsa. Eller hur det kommer sig att björnjägarpappan - och hans arvingar - får hållas med att jaga björn fritt i dagens reglerade samhälle. Men det är ändå en spännande, ruskig och läsvärd roman.

Passar gymnasiet.