lördag 30 april 2016

Näcken

Författare: Ingela Korsell, Åsa Larsson
Illustratör: Henrik Jonsson

Nya Pax-boken är här och som titeln berättar hemsöks nu Mariefred av Näcken. En annan som är i Mariefred är Alriks och Viggos mamma som har permis från behandlingshemmet (hon dök upp i slutet av förra boken, Gasten). Boken inleds med en friluftsdag på sjön som ligger frusen och blank. Här ska övas att gå genom isen medelst vakdopp. Alrik, som inte gillar vatten, håller sig i utkanten av det hela, ändå är det han som brakar genom isen och måste bli räddad av Viggo återigen. Nu gäller det för Magnar, Estrid, Viggo, Alrik och Iris att hitta och oskadliggöra Näcken innan någon fler råkar illa ut.

Vilket de inte lyckas med. Och detta att folk faktisk dör i Pax-serien är en sak som skiljer den från många övriga böcker för åldersgruppen. Aldrig huvudpersoner eller karaktärer vi lärt känna väl, men människor dör. Det, jämte de tuffa illustrationerna, ger dem ett mer hårdkokt drag. Detta mjukas dock upp av den inkännande skildringen av huvudpersonerna, deras tankar, alla deras känslor, rädslor och våndor.

Det finns egentligen bara en nackdel med Pax-böckerna och det är att de går för snabbt att läsa och sedan är det en oändligt lång väntan på nästa.

Bonnier Carlsen, 198 sidor.

onsdag 27 april 2016

Svartle

Författare: Håkon øvreås
Illustratör: øyvind Torsetter

Efter Brune kommer Svartle. I förra boken av det här upphovsmannaparet var det Rune som var huvudperson, nu är det Atle som får ha den rollen. Och liksom i förra boken är den tredje medlemmen i superhjätetrojkan Åse med sitt alter ego Blåse.

Någon verkar flytta in i det gamla bageriet. Åse tycker att hon Atle och Rune ska spionera på dem. Det går så där. Istället kommer Atle i samspråk med den nya tjejen. Hon säger att hon heter Sandy och hennes mamma är väldigt känd. Plötsligt får Atle ett oförklarligt (för honom själv i alla fall) behov av att också bli känd och imponerande. En som är lite känd i byn är Kommunalrådet, han har varit i lokaltidningen med sin prisvinnande höna. Plötsligt har Atle en plan. En plan som inkluderar Svartle och sagda prisvinnarhöna. Det går så där. Och snart är både Brune och Blåse engagerade för att ställa saker och ting till rätta igen.

Detta är mycket fin och rolig högläsning. Dialogerna, i synnerhet de mellan barnen, är fantastiska. illustrationerna är lika underbara som i förra boken. Nu är det bara att se fram emot Blåses bok!

Rabén & Sjögren, 196 sidor.

Zombiefeber


Författare: Kristina Ohlsson

Sommaren i den lilla byn Eldsala är het och getingar surrar i luften. Herbert och hans bästis Sally går på simskola i ortens badhus, men simskolegruppen blir allt mindre, fler och fler blir sjuka i en okänd febersjukdom. Samtidigt tar en skum främling in på Herberts farfars pensionat. Hans väskor verkar väga hundra kilo och Herbert är nästan säker på att det är blod på en av dem. När han har svårt att sova på grund av värmen ser han främlingen röra sig utanför huset mitt i natten. Han går mot skogen. Sen ser Herbert någon annan dyka upp på vägen, det är en av de sjuka barnen från simskolan. Och Herbert är tror att han bär en stor död kanin i sina händer.

Samtidigt som detta mystiska hot vilar över Eldsala vilar andra mer konkreta hot över Herbert. Hans farfar, hans enda kända släkting i livet, blir allt äldre, och kanske lite virrig. Kommunen hotar med att omplacera Herbert i "en riktig familj", men Herbert vill vara kvar hos farfar.

Det är en ganska läskig, stundtals riktigt obehaglig och lite blodig historia Ohlsson fått ihop den här gången. Det är riktigt spännande och väldigt välskrivet. Till skillnad från Åhus-serien (Glasbarnen, Silverpojken och Stenänglar) där mestadelen av spökerierna skulle kunna förklaras med naturliga orsaker, är det här inget tvivel om att det är fantasy, svensk landsbygdsfantasy, det handlar om. Som titeln stipulerar är det snart tydligt att vi har att göra med zombier. Och slutet lovar fler böcker om Eldsala, möjligtvis en om varulvar och en om mumier...

Lilla piratförlaget, 235 sidor.

söndag 24 april 2016

Ljug för mig

Författare: Becca Fitzpatrick

Estella är överklasstjejen som på grund av sin missbrukande mamma hamnar mitt i en brottsutredning av knarkaffärer och mord. Eftersom hon ska vittna mot den livsfarlige Danny Balando får hon skyddad identitet och flyttas av det statliga vittnesskyddsprogrammet från allt hon känner och älskar i Philadelphia till småstadshålan Thunder Basin, Nebraska. Där ska hon bo över sommaren som fosterbarn hos den pensionerade polisen Carmina. Sen fyller hon arton och kan börja om sitt eget liv på ett ställe hon väljer själv, men hon kommer aldrig, aldrig att kunna återvända till sina vänner, sin pojkvän och Philadelphia.

Första tiden i Thunder Basin är Estella, eller Stella som hon heter nu, förvirrad, arg och hatar mer eller mindre allt. Men småstaden vinner i längden. Trots att det finns skurkar där med - hon hamnar nästan genast på kant med den olidligt bortskämde och våldsamme Trigger McClure, baseballstjärnan som tror att han äger stan- stöter hon på mer ärlighet, vänskap och -så klart - kärlek. I Carmina finner hon den mor som hon egentligen aldrig haft och i grannkillen Chet möter hon en stark och passionerad kärlek. Allt eftersom banden till Thunder Basin växer sig starkare blir det allt mer komplicerat för Stella att ljuga för alla, i synnerhet för Chet. Samtidigt smyger sig det förflutna i fatt henne och när hon själv gör vissa misstag är hon plötsligt öppet mål för Danny Balandos torpeder.

Jag har inte läst Fallen Ängel-serien och Black Ice läste jag inte klart för jag tyckte den var alldeles för klichétyngd. Alltså hade jag inte de allra högsta förväntningar. Men jag tyckte detta var en riktigt spännande och bra historia. Visst finns klichéerna på plats, läser man amerikanska ungdomsböcker får man räkna med en större eller mindre släng av dem. Men Estella/Stella är en tillräckligt sammansatt huvudperson för att hålla intresset uppe, hon utvecklas från bortskämd tjej till någon som vill ta ansvar för sitt liv. Och trots att man ser redan från scen ett vad som kommer att hända mellan henne och Chet är deras spirande förhållande komplicerat nog för att man ska vilja fortsätta läsa.

B.Wahlströms, 361 sidor

Robot

Författare: Malorie Blackman

Claras pappa är en berömd uppfinnare. Sedan lång tid håller han på med ett superhemligt projekt som tar all hans tid och Clara är arg på honom för att han prioriterar bort familjen. Hennes mamma säger att hon måste ha tålamod, pappan vill aldrig tala om eller visa sina projekt innan de är färdiga och helt perfekta. Men Clara är både otålig och nyfiken. Varför mätte pappan hela hennes kropp? Och skannade av hennes hjärna? Vad kan det vara som är så mycket viktigare än hans egen familj?

Eftersom Clara är en ganska ensam tjej - hennes klasskamrater upplever henne som överlägsen och tror att hon tycker att hon är bättre än de eftersom hon har en så berömd pappa - tar hon kontakt med en brevvän via nätet. Maisie är precis som en syster tycker Clara, för henne kan hon berätta allt och Maisie förstår henne på ett sätt som hennes mamma och pappa inte gör.

Så får Clara och hennes mamma äntligen se det hemliga projektet. Eller träffa, kanske man kan säga, för det är en varelse. Den fulaste och mest förfärliga varelse Clara någonsin sett, och det värsta är: pappan har skapat henne med Clara som förebild, gett henne Claras mått och minnen.

Den här lite ovanliga historien bjuder på en spännande twist på slutet. Vem är egentligen onormal, ful och motbjudande?

Argasso, 71 sidor.

Svart vatten

Författare: Camilla Jönsson

Det är sommarlov och Agnes är ensam. Bästisen Linn har åkt till Grekland och i byn hon bor finns inte många fler jämnåriga. Hon smsar lite håglöst till Linn, som inte svarar, de har nog egentligen glidit ifrån varandra för länge sedan. Hon följer mad mamma till badplatsen fastän hon inte har riktig lust. Hon läser och allt är småtråkigt. Agnes, som är döpt efter en spökhistoria (Gripes Agnes Cecilia - en sällsam historia), är både mörkrädd och lättskrämd, hon avskyr djupa vatten och åska. Den här sommaren bjuder på både åska, regn, storm och strömavbrott och Agnes har en känsla av att vara betraktad, kanske förföljd. Så händer det äntligen något som bryter tristessen. Det är en kille som heter Noel som dyker upp vid badplatsen. Noel bor hos sina morföräldrar i det närbelägna sommarstugeområdet. Han är ännu mer rädd för vatten är Agnes, men i övrigt orädd, pratsam och framåt. Agnes märker motvilligt hur sommaren blir lite roligare i Noels sällskap och allt hade varit frid och fröjd om det inte varit för Agnes allt starkare känsla av att vara förföljd. De blöta fotspåren i mataffären, ett blött handavtryck på rutan, ett avtryck efter en blöt kropp i hennes säng. Agnes är livrädd men Noel är mest fascinerad och tillsammans börjar de utforska vad som hemsöker Agnes. De bestämmer sig försöka att ställa saker och ting till rätta, ansträngningar som nästan slutar i katastrof.

Det här är en bok för Ingelin Angerborns och Kristina Olssons läsare. De kommer att få ett precis lagom spännande mysrysäventyr i svensk sommarlovsmiljö.

B.Wahlströms, 158 sidor.

lördag 23 april 2016

En glass i granngalxen

Författare: Mårten Sandén
Illustratör: Per Gustavsson

En glass i granngalaxen är en helt fristående fortsättning på upphovsmännens En stackars liten haj (som förövrigt finns som förtjänstfull scentolkning av Obanteatern). Eller, egentligen inte en fortsättning, utan en parallell historia. Det är Emma och Rufus som är på väg hem från fotbollsträningen. Emma går och tänker på en historia hon vill skriva när hon helt oväntat träffar på en Blobb utanför porten. Blobben vill ha glass och så vill den åka hem till granngalaxen. Emma ringer Rufus som har hittat två Långöron i sitt rum. De tjatar också om att äta glass och att åka hem. Under vägen mot Saragassohavet, där rymdvarelserna kan beama upp sig, träffar de alla möjliga udda varelser i busskön. Och en liten pojke med en haj i en väska.

Jag får en känsla av att Sandéns och Gustavssons fantasi gått igång på bifigurerna i En stackars liten haj och att de gett sig hän. Resultatet är en berättelse full av bubblande berättarlusta, galna infall och fantasifulla detaljer. Framför allt Gustavsson har tagit ut svängarna i skapandet av detta absurdistiska, lekfulla men ändå dunkla och lätt dystopiska universum. I slutet får alla glass och alla får komma hem. Och Emma har fått stoff till sin historia.

Rabén & Sjögren, bilderbok.

söndag 17 april 2016

Bästa barnvakten

Upphovsmän: Johanna Kristiansson, Joakim Gunnarsson

Äntligen ett andra album om Katten Nils! Det första, Den mystiska ön är en av de mest utlånade serierna på mitt skolbibliotek. Och den goda nyheten är att det kommer ännu ett senare i vår, Katten Nils - söndagsdisk.

I Bästa barnvakten får vi en blandning av korta situationer eller skämtserier på tre eller fyra rutor och två längre berättelser. Den ena handlar om ett spökhus som Morris tvingar med Nils till på en nattlig utfärd. Den andra handlar om när Nils och Morris uppfinnande av en mjölkchokladmaskin går lite över styr.

Den här nya omgången av serier från Rabén & Sjögren har getts ut som klassiska seriealbum med mjuka pärmar, det tror jag är en riktigt god idé och jag hoppas att de ska fortsätta den här fina satsningen. Bra kvalitativa barnserier behövs verkligen.

Rabén & Sjögren, tecknad serie.


Välkommen till Skogsbingelskolan

Illustratör: Joakim Gunnarsson
Författare: Mårten Melin

Rabén & Sjögren fortsätter sin satsning på kvalitetsserier för barn och utökar den dessutom med ett antal titlar för äldre barn. Först ut är det här albumet av Gunnarsson/Melin. Här får vi hälsa på i Skogsbingelskolan, eller Monsterskolan som den kallas i folkmun, på ett nytt sätt. Alla berättelserna är nya utom en som förekommit i novellform tidigare, men karaktärerna och miljön känns igen från Förvandlad, Jag är Love , Pixis bok och samlingstrilogin  Monsterskolan. Det är fem berättelser eller kapitel allt som allt. Ett när en lokalreporter försöker göra ett gräv på Skogbingelskolan, ett när Måns försöker fira Felicias födelsedag med ett bad i mjölk och honung, ett om ett spirande kärleksförhållande mellan spöktjejen Jenny och Andreas, ett där rektor Eva får spela huvudrollen och ett när en ny elev på skolan, Anna, eldar upp den oförbätterlige vampyren Adam. Annas berättelse är den sista och hennes anländande till skolan löper som en röd tråd genom de övriga delarna.

Både gamla Melinläsare som vill ha mer om Monsterskolan, och nya läsare som främst är ute efter att läsa en bra tecknad serie, kommer att få sitt lystmäte här.

Rabén & Sjögren, tecknad serie.

Vi ses när vi ses

Författare: Rose Lagercrantz
Illustratör: Eva Eriksson

Man blir alltid glad i hjärtat när Dunne kommer tillbaka. Vi ses när vi ses är den femte boken om Dunne och nu är det slut på hennes första riktiga sommarlov och hon ska börja tvåan. Pappa är äntligen hemma från sjukhuset och dessutom ska hennes klass åka på utflykt till Skansen, som alla tvåor gör på Dunnes skola. Men dagen blir inte alls som Dunne tänkt sig. Vickan och Mickan är framme och retas igen och Dunne kommer bort från klassen. Och istället för att hitta sin klass igen hittar hon Ella-Frida! Dunnes bästa vän i världen, hon är också på Skansen med sin nya klass från Norrköping. Sedan händer det både bra och dåliga saker för Dunne, den här väldigt långa dagen som börjar med resa till Skansen och slutar med ovälkommet middagssällskap. "Om man bara visste hur lycklig man är när man är lycklig" funderar Dunne innan hon går och lägger sig på kvällen när allt har gått från lycka till sorg, till lycka, till sorg och tillbaka till lycka igen, som det brukar i böckerna om Dunne. Och det är ju precis den sortens livsvisdomar som vi älskar Dunne för.

Eva Erikssons svartvita illustrationer finns som vanligt på nästan varje uppslag och ger berättelsen extra liv och karaktär.

Bonnier Carlsen, 153 sidor.

onsdag 13 april 2016

Fantastiska fakta om djur

Författare och illustratör: Maja Säfström

Barn vill ha faktaböcker med foton, färgfoton, eller mycket fotrealistiska fyrfärgsillustrationer. Men jag lovar att jag kommer att göra allt som står i min makt för att sälja in den här fantastiska lilla boken till mina elever.

Fantastiska fakta om djur är en mycket personlig faktabok, där debutanten Maja Säfström presenterar vitt skilda djur, utvalda bara därför att de fascinerat henne, med blid och några få meningar. Texterna är handtextade, vilket förstärker det personliga tilltalet. Illustrationerna är oerhört dekorativt tecknade i svartvitt. Och efter som djurfaktan faktiskt är just så fantastisk som titeln förespeglar är det en bok man gärna läser högt ur medan de som lyssnar utbrister: Va?? Är det sant??! Det är roligt för hela familjen och den passar utmärkt som presentbok. Och den är en guldgruva för lärare som har hakat på "grej of the day"-trenden.

Natur och Kultur, 115 sidor.

tisdag 12 april 2016

Monster i natten

Författare: Mats Strandberg
Illustratör: Sofia Falkenhem

Strandbergs nya bok för yngre läsare börjar: "Jag blev ett monster på min nionde födelsedag. Fas jag förstod det inte just då". Det är en början som gör att man sugs rätt in i historien: Vad hände? Vadå monster? Huvudperson och berättare är Frank. Han blir biten av grannens hund, den fluffiga gulliga Uffe. Det är bara en lite rispa, Uffe kommer åt Frank av misstag när han matas med tårta och det är ingen stor sak, men några nätter senare förvandlas Frank till en lurvig hund. Som hund springer Frank runt i skogen och försöker socialisera sig med människor som blir superrädda. Snart skriver alla tidningar om det livsfarliga monstret som härjar bygden om nätterna.

Frank har redan innan varit en kille som har haft svårt att passa in, han är inte sportkille utan bokmal, han har inga vänner och en oförstående familj. Nu blir det så klart ännu värre. Han försöker söka fakta om vad som hänt honom på biblioteket och kommer fram till att han förmodligen är en varulv. Visst stöd och förståelse finner han hos grannen Alice, men inte ens för henne vågar han berätta om sin märkliga belägenhet. Till slut blir situationen riktigt farlig då han blir jagad under en nattlig utflykt, men då dyker det som tur är upp hjälp från ett helt oväntat håll...

Det ska bli spännande att se hur den här boken tas emot av målgruppen. De fantasyläsande yngre eleverna dras ofta mot det lite skrämmande med coola, häftiga bilder. Här är handlingen visserligen ganska skrämmande i och med Franks utsatthet, men samtidigt betonas det gulliga genom Falkenhems illustrationer som avbildar "monsterhunden" som en liten vit fluffboll som man inte förstår att någon kan bli rädd för. Monster i natten är tänkt som första boken i en serie om Frank.

Rabén & Sjögren, 108 sidor.

onsdag 6 april 2016

Superkrafter på gott och ont

Författare: Karl Modig

Klara kommer från en trasig familj och har en mamma som är gravt alkoholiserad på det där sättet som gör henne farlig. Hon är elak och slår Klara och ser inte sin dotter som något annat än ett besvärligt hinder mellan sig själv och alkoholen. Oscar kommer från en trygg och trevlig medelklassfamilj, är lite överviktig, lite utanför och lite för nördigt intresserad av superhjältar. En kväll möts de på en fest. Båda blir taskigt behandlade av sina "kompisar" och efter en del tumult drar de från festen tillsammans. Det är oväder, åskar och spöregnar. De sneddar över idrottsplanen när Klara drar Oscar intill sig och säger att hon "vill hångla med en främling i regnet". Oscar tror knappt sin lycka, han försöker förtvivlat komma ihåg hångelinstruktionerna från KP när allt blir vitt och världen sprängs omkring dem.

Oscar och Klara har blivit träffade av blixten. De tar sig hem var för sig men snart upptäcker de att blixtnedslaget gjort någonting med dem. De har fått superkrafter. Inte några jättebra superkrafter kanske men ändå väldigt ovanliga förmågor: Oscar kan skapa och hantera eld, Klara kan få andra att känna smärta utan att röra vid dem. Vad gör man då? Har man ett ansvar att använda sina krafter till något gott? Och hur gör man rent praktiskt? Och om det går fel, om man skadar någon, eller går på fel person? Ja, det är inte så lätt att vara superhjälte, det förstår snart Oscar och Klara. De är bägge personer med ett moraliskt patos och en stark social grundsyn, men deras olika livssituationer gör att de tänker och prioriterar väldigt olika i vissa fall.

Detta är Karl Modigs debut. Berättelsen har fin vardagsigenkänning med kompisstök och föräldrar med olika nivåer av noll koll. Superhjältevinkeln känns spännande och kommer att kunna ge upphov till intressanta diskussioner men jag tycker att slutet (epilogen) vred historien ett varv för långt.

Gilla, 249 sidor.

lördag 2 april 2016

Sannare än sant

Författare: Dan Gemeinhart

Mark är svårt märkt av flera års kamp mot cancern. Just när han och hans familj börjar hoppas på att de vunnit har sjukdomen tagit nya tag och kommit tillbaka. Till slut tar det stopp för Mark. Han orkar inte mer. Men en sak till vill han göra i livet, en sak som ska vara hans alldeles egna. Han vill bestiga berget Mount Rainier. Men alldeles ensam vågar han inte vara så när han rymmer hemifrån tar han med sig sin älskade och trofaste hund Beau. Tillsammans ger de sig av, lämnar villospår åt Marks föräldrar som så klart kommer att söka efter honom och ett sista hemligt meddelande till bästa kompisen Jessie.

Att han är på väg på en svår resa vet Mark men hur svårt det kommer att bli har han inte riktigt förstått. Och även om han känner att det är egoistiskt av honom att lämna sina föräldrar i saknad och ovisshet och Jessie med en stor och svår hemlighet att bära, har han heller inte riktigt förstått hur mycket han behöver de människor han älskar och som älskar honom. Han har gått vilse i rädslan för att dö och ilskan över att behöva dö. Hans resa blir en kamp på liv och död och en uppenbarelse: Livet kan vara som ett oväder, man kan gå vilse i det. Man letar och letar efter berget - meningen i ens liv - så får man syn på det, sedan kan man fortsätta. Och det allra viktigaste är de människor som hjälper en igenom ovädret.

En spännande, sorglig och hoppfull bok. Mycket bra som högläsning på mellanstadiet eller hemma från 8 år och uppåt.

Berghs, 233 sidor.

Jag lever, tror jag

Författare: Christine Lundgren

"Dag ett. Det är tisdag när det händer" börjar Christine Lundgrens debutroman. Det är en vanlig lektion under sista terminen på gymnasiet. Och det som händer är att Kims ena bästis Amanda ringer och smsar mitt under lektionen. När lektionen äntligen är över och de får kontakt säger Amanda: "Det är Moa /.../ Hon är död". Och så är det. Moa, det drivande hjulet i bästistrion, har kört berusad rakt in i ett träd och dött. Moa som var ett år äldre och den spralliga, fantasifulla. Den som vågade och den som förstod Kim och hennes humor och den som Moa planerade att resa tillsammans med efter studenten. Hur ska man kunna fatta det? Hur ska man kunna gå vidare? Kim sörjer på ett hårt och aggressivt sätt som gör att hon skjuter alla ifrån sig. Mamma, pappa, Amanda, Moas bror Erik och alla andra som också sörjer och som hon hade kunnat finna stöd hos, drar hon sig undan. Dessutom är det något som stör Kim enormt: det finns inga bromsspår framför trädet bilen kraschade in i. Tänk om Moa gjorde det med flit? Ingen annan verkar vilja rota i det där, men för Kim blir det avgörande att veta och hennes metoder i letandet efter sanningen gör henne ännu mer ensam. På en nattlig utflykt till Moas grav träffar Kim Stig, en gubbe som också är där och sörjer en saknad älskad. Plötsligt hittar Kim någon hon kan prata med, någon annan som lyssnar villkorslöst och som Kim vågar lätta sina innersta tankar för.

Mitt i allt detta ska Kim ta studenten, den ljusnande framtid känns som ett hån och så dyker Stig inte upp på mottagningen som han har lovat. Vad har hänt? Ska han också ryckas ifrån henne? Och Amanda, finns det något sätt för de två forna bästisarna att gå vidare efter att deras trio kraschat? I 218 dagar får vi följa Kim som så småningom finner ett sätt att resa sig och gå vidare utan Moa.

Detta är en fin och hudnära berättelse om sönderslitande sorg. Den har också vissa inslag av Bridget Jones-artad tragikomik när Kim i sin desperation går för långt och i den drastiska jargong som Kim svänger sig med. Jag lever, tror jag passar bra från åttan och uppåt.

Rabén & Sjögren, 238 sidor.

Glastronen

Författare: Sarah J. Maas

Celaena är landet Adarlans mest kända lönnmördare. Hon har varit tillfångatagen som slavarbetare i saltgruvorna i norra delen av landet. Nu blir hon plötsligt upplockad ur gruvan och förd till kungens hov i huvudstaden där en turnering ska ta plats. Hon är kronprinsens kämpe i vad som delvis är en förströelse för delar av hovet och delvis är en utslagstävling för att utse den som är mest lämpad att bli kungens speciella kämpe, den som ska utföra hans svåraste och kanske smutsigaste uppdrag. För Celaena finns det egentligen inget val. Hon avskyr den enväldige kungen som härskar landet genom våld och krig, men stannar hon i saltgruvorna överlever hon inte länge till. Så Celaena blir förd till glasslottet i Rämnafäste och där börjar prövningarna. Man kan säga att hon är minst sagt segertippad från början. Visserligen är hon i oändligt dålig form, men hon tränar snabbt upp sig och för att ge henne ytterligare övertag ser kronprinsen och hans gardeskaptenen Chaol, som ansvarar för Celaenas träning, till att hon tränar och tävlar under täckmantel, ingen vid hovet vet att den ökända lönnmördaren finns där. Dock pågår märkliga saker på slottet. Flera av de andra kämparna blir mördade och brutalt lemlästade nattetid, Celaena drömmer underliga drömmar, den mystiska prinsessan Nehemia kommer för att vistas vid hovet och dessutom växer både Chaols och kronprins Dorians känslor för Celaena till något helt annat än man lämpligen bör känna för en brutal lönnmördare.

Glastronen är ännu en översatt bästsäljare inom genren episk fantasy, men jag tycker att den försvarar sin plats väl. Som hjältinna och huvudperson är Celaena intressant, både mångtydig och motsägelsefull. Maas håller spänningen uppe hela vägen  och den värld hon skapat är fängslande. Översättningen känns tyvärr hafsig, språket flyter inte särskilt jämnt och jag tror att många av de ungdomar som älskar den här genren kommer att välja att läsa den här boken på originalspråk.

Modernista, 400 sidor.

Vi ses i mörkret

Författare: David Wiberg

Linnéa är tillbaka med uppföljaren till Dagboksanteckningar från ett källarhål. Nu har Linnéa drabbats av den första stora (besvarade) kärleken. Tyvärr är killen hon blivit tillsammans med, Love, en person med ett nästan större svartsinne än Linnéa. Dessutom blir deras kärlekslycka kort, en sommar får de tillsammans, sedan flyttar Love till Gävle för att plugga. Hur ska deras förhållande överleva distansen och Loves svartsjuka? Hur ska Linnéa hantera balansen mellan kompisar och pojkvän? Och längtan efter Love? Samtidigt är vardagen där med skola, familjen, mormors begravning och en fotoutställning som Linnéa ska delta i.

Vi ses i mörkret är en fragmentarisk roman, där dagboksanteckningar samsas med tillbakablickar, dialoger och förbifladdrande tankar. Formen gör det till ganska krävande läsning, men närheten till Linneás tankar och känslor gör att igenkänningen är stor för alla med ett tonårsjag inom sig. Man tjänar på att ha läst Dagboksanteckningar från ett källarhål eller ha någon relation till Linnéa sedan innan, men det går även att läsa Vi ses i mörkret fristående.

Lilla Piratförlaget, 200 sidor.

fredag 1 april 2016

Eragon

Författare: Christopher Paolini
Eragon är en pojke som lever i en helt annan värld än den värld vi lever i, han lever i en värld där allt kan hända vilken sekund som helst. Runt om kring honom finns det en massa mystiska varelser och hemska fiender. På grund av det är det svårt för honom att leva ett lätt liv, ständigt måste han jobba och jaga och slita.

Under en vecka jagar han djur i en farlig bergskedja för att slippa vara hungrig under den kalla vintern. Han letar och letar men hittar ingenting. Efter ett par dagar när Eragon håller på att ge upp hittar han en vacker, stor och blå sten istället. Orkar han ta med den tunga stenen hem eller ska han lämna den? Han bestämmer sig för att ta med den hem, kanske kan han byta ut den mot lite kött. Minuter efter Eragons hemkomst går han raka vägen till det lokala slakteriet för att försöka byta ut stenen, men han lyckas inte. Han går till varje bytare i byn men ingen vill ha hans sten. Som tur är köper en vänlig kompis tillräckligt med kött till honom och hans familj för att kunna överleva, men han kan inte släppa tanken på stenen, varför vill ingen ha den? Tillslut ger han upp och lägger den på hyllan i sitt ensamma lilla rum, han bestämmer sig för att återgå till sitt normala liv ett tag. Men det taget varar inte så länge som Eragon hade trott när han vaknar upp av skarpa ljud som ekar från stenen. Fråga efter fråga skapas i hans hjärna, är det verkligen en sten? När han konstaterar att det faktiskt är ett ägg brister skalet och ett blått huvud hoppar fram. Det är ju en drakhona! De första ögonblicken var fyllda av glädje, men sedan när han funderar på alla konsekvenser upptäcker han hur svårt det kommer bli. Han kommer behöva mer kött för att mata draken och han behöver tänka ut hur han ska gömma henne på enklaste sätt. De första månaderna var förvånansvärt enkla, men han vet att det kommer bli så mycket svårare när draken blir större. Några fler månader hinner passera och draken är många gånger större än innan. Precis som Eragon hade förutsett uppstår problem efter problem och snart blir snålt med lösningar. Hur ska han göra? Ödet ligger i hans händer.

Denna bok är jätte bra enligt mig, den blev nästan bättre när jag fick reda på att författaren började skriva den vid 15 år. Jag rekommenderar den starkt till både unga och äldre personer som gillar detaljerade och spännande fantasy böcker, för det är den definitivt!

Gästbloggare: Karin Verhaard Karlsson , prao på Fäladsgårdens bibliotek.

Bonnier Carlsen, 532 sidor