The last mapmaker

Författare: Christina Soontornvat

Sai växer upp i Mangkons slumkvarter. Hennes mamma dog så tidigt att hon endast har svaga minnen av henne. Sai har bott tillsammans med sin pappa under de delar av hennes liv som han inte suttit i fängelse. Han vill vara den förälder Sai behöver men förmår inte försörja sig och dottern på ett hederligt sätt. 

Sai däremot har som mål i livet att lämna de kvarter där hon växt upp och bli någon. 

Arv, kontakter och rikedom är det man behöver för att nå någonstans i Mangkon, inget av det har Sai. Däremot har hon mod, vilja och begåvning som tar henne långt. Hon upptäcks av stadens mest berömda kartritare Paiyoon för sin förmåga att se detaljer och att rita. Paiyoon anställer henne som sin assistent. 

Hon berättar ingenting om sitt liv för sin pappa eftersom han alltid hittar sätt att utnyttja hennes kontakter för kriminella syften. Inte heller vill hon berätta om var hon kommer ifrån på sin arbetsplats. 

Drottningen av Mangkon utlyser en tävling där den expedition som lyckas hitta och rita en karta över det "oupptäckta" mytomspunna Sunderlands kommer att bli belönade med rikedom och berömmelse. 

Paiyoon ansluter sig till en expedition som seglar mot the Southern sees och Sunderlands med skeppet Prosperity.  På så sätt får även Sai möjlighet att följa med på expeditionen eftersom Paiyoon behöver sin assistent på resan. Väl på skeppet upptäcker Sai att hon långt ifrån är den enda med hemligheter. Hon kommer snart att upptäcka hur långt hon är villig att gå och vilka hon är beredd att svika i sin jakt på rikedom och berömmelse. 

The last mapmaker är en fantastisk äventyrsberättelse med inslag av fantasy inte minst genom berättelsen om vattendraken som sägs vakta Sunderlands från dem som vill upptäcka den sydliga "oupptäckta" landmassan. 

Författaren väcker viktiga frågor om upptäcktsfärder och "upptäckten" av nya platser på jorden, vilken roll spelar det vem det är som upptäcker en plats? Också vad som händer med en plats efter det att den blivit upptäckt och beskriven genom en karta som världen får tillgång till.  Läsaren ges insikter om hur kartografi kan ha praktiserats förr i tiden. 

Detta är en mycket spännande och tankeväckande bok som kan läsas av vana läsare från ca 9 år och kan engagera läsare upp i 14-årsåldern. Rekommenderas även som högläsningsbok.

359 s. Candlewick Press

Kirke

Författare: Madeline Miller

Kirke är en gudinna i den grekiska mytologin och hon förekommer bland annat i Odysséen där hon förvandlar Odysseus besättning till grisar och förför Odysseus med hjälp av trollformler. Kirke brukar betraktas som den första häxan i den västerländska litteraturen och i denna nya berättelse om Kirke ger Madeline Miller en mer komplex bild av ”Aiajes trollkvinna”.

Kirke är dotter till solguden Helios och havsnymfen Perse. Hennes föräldrar blir tidigt besvikna över att Kirke inte visar sig bli den vackra nymf som de hoppats på och de kommer därmed inte kunna gifta bort henne till en mäktig kung eller till någon av Zeus söner. Hon får dock bo kvar i Helios salar så länge hon håller sig i bakgrunden och inte gör något väsen av sig. En dag träffar Kirke fiskaren Glaukos som hon blir förälskad i och för att de ska kunna gifta sig och leva med varandra i evighet förvandlar Kirke honom till en gud. När Glaukos väl blivit förvandlad svalnar dock hans intresse för Kirke och han blir istället kär i den vackra nymfen Skylla. Kirke blir förkrossad och svartsjuk och som hämnd förvandlar hon Skylla till ett sjöodjur. För detta blir Kirke bestraffad av sin far och blir förvisad till den avlägsna ön Aiaje där hon ska leva i evig ensamhet. Det visar sig dock att Kirke inte kommer att bli helt ensam på ön. Innan Odysseus och hans besättning stiger i land på hennes ö har det varit både olympiska gudar och andra sjömän där.

I berättelsen om Kirke väver Miller in flera olika mytologiska berättelser där Kirke har ett finger med i spelet, men man behöver inte vara bevandrad i den grekiska mytologin för att hänga med i handlingen. Kirke är framför allt en vacker och välskriven äventyrsroman om en kvinna som försöker hitta sin plats i en mansdominerad värld. Passar för gymnasiet och uppåt.


Wahlström & Widstrand, 392 sidor.

Ett jävla solsken: En biografi om Ester Blenda Nordström

Författare: Fatima Bremmer

I somras talade Fatima Bremmer i Sommar i PI om sin bok Ett jävla solsken. Boken vann 2017 Augustpriset i kategorin Årets svenska fackbok. Jag blev fascinerad av sommarpratet och läste boken nu i höstas.
Det är en biografi över journalisten, äventyraren och författaren Ester Blenda Nordström (1891-1948). En journalist som wallraffade innan wallraffandet uppfanns. Hon gjorde undersökande journalistik som piga på en bondgård, levde ett halvår med samer i Lappland, reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. Hon var en kvinna som levde ett spektakulärt äventyrsliv. Hon motsatte sig samhällets normer om kvinnlighet och kämpade för ett liv på egna villkor.
Bremmer skriver medryckande och hängivet om ”Bansai”, som Ester Blenda Nordström kallade sig i Svenska dagbladet.

Eftersom Ester Blenda Nordströms liv var så extraordinärt kan boken läsas som en spännande roman.
Till Borås tidning (den 18 september 2018) säger Bremmer på frågan om vad Ester Blenda Nordström betytt för Bremmer som person att:
 ”Redan när jag var 20 år och läste om undersökande journalistik så var det hon som inspirerade mig att börja med det. Hade jag haft en aning om hur spännande hon var och hur mycket hon hade gjort innan jag bestämde mig för att skriva en bok, då hade hon definitivt varit min ledstjärna hela tiden. Jag kan ta till henne när jag är lite låg, för hon gav fan inte upp, den typ av mod som hon hade, gav sig ut i inbördeskrig och så, det inger ju kamplust i vem som helst.”
Det är något jag tycker att våra elever ska ha med sig ut i verkligheten. Att ha mod och inte ge upp, att vara äventyrslystna och bryta normer.

Bokförlaget Forum 375 s.

Det tunna sväret

Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Alexander Jansson

Det här är en bok som har tagit lite tid för mig att läsa eftersom jag har läst den högt. För svärdet må vara tunt, men boken den är tjock, en bit över 500 sidor går Nilssons nya äventyrsberättelse loss på.

Sasjas mamma är svårt sjuk i cancer. Knölen hon har är inoperabel och nu väntar man bara på Döden. Sorgen är så svår och outhärdlig, att förlora sin mamma är för tungt att bära. Därför döper Sasja om sin mamma till Semilla. Det är Semilla som ska dö, inte mamma.

Den natten Döden ska hämta Semilla följer Sasja efter och hamnar i Dödens rike. Han är fast besluten om att överlista döden och ta Semilla med sin hem till pappa igen. Men det blir ingen lätt utmaning. Först måste han ta sig tvärs över Dödens ö och på vägen undvika alla dödens undersåtar som vill skydda Döden från hans farliga tilltag. Som tur är får han vänner på resan: Trine, en liten grispojke som är en mästare på att leka, Prinsessan, en hundflicka som är den klokaste vän att få och Höder, en örnpojke som är snäll och modig som ingen annan. Tillsammans hjälps de åt att stå upp mot väder och vind och vuxna och orättvisor i detta sällsamma Dödens rike.

Precis som i Ishavspirater har Frida Nilsson skapat ett nytt universum, en egen värld med sin helt unika mytologi. Förväntningarna, som så klart är så klart väldigt höga, infrias inte. Det här är en mellanbok, ett äventyr som blivit lite för fladdrig och vidlyftigt, som går lite för många turer och som har ett språk som är för omständligt. Berättelsen känns också lite för lång, upplösningen kommer 150 sidor efter att man förväntar sig den. Men med det sagt så har vi både gråtit och fnissat när vi läst. Jag rekommenderar den i första hand för högläsning, för lite mer tålmodiga lyssnare.

Natur & Kultur, 517 sidor.

De försvunna

Författare: Cecilia Lidbeck

Lidbecks senaste bok är en historia med Flugornas-herre-upplägg. På väg till sommarkollot kolar busschauffören vippen rakt över ratten mitt i ingenstans där det naturligtvis inte finns mobiltäckning. Lägerledaren beger sig för att hämta hjälp och beordrar barnen att vänta vid bussen. Men när ledaren inte är tillbaka nästa dag och maten är uppäten bestämmer sig den lilla gruppen barn för att försöka hitta hjälp själva. Det ligger ju ett lik i bussen, så det är inte så svårt att förstå att de inte vill stanna där, men att de beger sig åt andra hållet istället för åt det hållet de kom ifrån är väl lite ologiskt.

Genast uppstår konflikter och grupperingar i gruppen. Judit håller sig till Noomi som har skadat foten i busskraschen. Hon kan egentligen inte gå så långt, men Judit vill vara med henne, känner att hon är den enda hon kan lite på i gruppen. Än så länge har de lite vatten men snart är det också slut. Vem bestämmer, vem ljuger, vem döljer saker för andra? Hur ska de få vatten, mat, skydd från väder och vind? Och när ska någon hitta dem? Snart börjar hunger och hopplöshet ta ut sin rätt. Sinnen förmörkas, sunt förnuft existerar inte längre och dagarna flyter ihop...

Sant spännande och en modern och mer angelägen version av Goldings berättelse. Lämplig för mellanstadiet, bra som högläsning.

Lilla piratförlaget, 254 sidor.

Gudarna vaknar

Författare: Maz Evans

I gudarnas himmelska värld, som numera styrs av Djurkretsen sedan Zeus valt att gå i pension, är det ibland långtråkigt perfekt. Jungfrun, den yngsta i djurkretsen på bara lite knappt 2000 år, tar därför olovandes ett uppdrag i de dödligas värld. Hon ska ge en livstidsdömd fånge en flaska ambrosia. Fången är fängslad under Stonehenge, bara ett stenkast från där Elliot bor. Elliot är en kille med avsevärda problem. Hans mamma har drabbats av någon form av allt för tidig demens, deras pengar är slut och i skolan trakasseras han av den sadistiska historieläraren Boil som vill få honom relegerad. Dessutom är hans illvilliga granntant ute efter att köpa hans och mammans hus för en spottstyver. Så när det efter ett stjärnfall dyker upp en konstig liten tjej som yrar en massa och absolut ska bege sig till Stonhenge på egen hand, råkar han in i ett äventyr som egentligen är ett problem för mycket. Men Elliot är en rättrådig typ, en som inte kan överge en liten flicka som verkar ha tappat bort sig.

Gudarna vaknar är den första i en serie (Kaosstenarna) som gissningsvis ska bli fyra, en för varje elementarsten. I denna första bok är det jordstenen som Elliot och Jungfrun ger sig ut på jakt efter, allt för att stoppa den demon de råkat släppa lös. Till sin hjälp får de Zeus, som visar sig vara en godmodig och bussig gubbe, sexistisk så det förslår förvisso, men långtifrån den gängse mer skräckinjagande bilden av de grekiska gudarnas kung som man oftast möter. Med på äventyret kommer också Hermes, som modemedveten socialamediergalning, de ständigt gnabbande systrarna Athena och Afrodite och deras bror Hefaistos, gudasmeden som kan bygga eller laga vad som helst.

Tänk er en Pixarfilm, fast som bok, då har ni en blid av Gudarna vaknar. Det är roliga infall, kul uppfinningar, knäppa typer och humoristisk dialog. Dessutom finns lite av en barnnivå och en vuxennivå, vissa skojigheter förstås bättre om man har en högre förståelse för den antika mytologin, men äventyret är roligt nog ändå. Ett rejält minus för grabbigheten och den aningslösa sexismen. Passar från fyran och uppåt eller från trean som högläsning. Den engelska titeln, Who let the gods out? är så klart oändligt mycket fyndigare, i synnerhet som den följs av Simply the Quest.

Rabén och Sjögren, 367 sidor.

Vita tigern

Författare: Christin Ljungqvist

I Göteborg år 2296 utspelar sig Christin Ljungqvists nya roman. Det är Avalon som är huvudperson. Hon bor på hotellet Vita Tigern som hennes föräldrar driver. Berättelsen börjar på nyårsdagen. Avalon är som vanligt uppe tidigt och spanar, hon brukar göra det. På sina föräldrar, på sin bror och på annat som på olika sätt verkar skumt. Till sin hjälp har hon sitt gäng, Riporna. Det är Avalons bästis Katri och tre andra barn som träffat varandra genom Musikskolans orkester. De har ett hemligt ställe utanför stadsstängslet där de ses och de har löst en massa fall i hop. Den här morgonen är hamnen avspärrad för att en svävare har störtat genom isen. Avalons bror Douglas beter sig konstigt och Avalon skuggar honom. Så småningom går tidningarna ut med att en "luftfartssabbotör" tagit sig in i staden och Riporna startar sina eftersökningar parallellt med att polisen forskar i saken.

Det är ett vintrigt och dystopiskt Göteborg, på andra sidan "De svarta åren", vi får vara med och utforska tillsamman med Avalon. Här har människorna tvingats att anpassa sig till klimatförändringar och vara rädda om naturen, leva av om med återvinning och hållbara resurser. Man förstår att det är ett splittrat Sverige vi möter. Det finns de i städerna och så finns det skogsfolk och samer och häremellan finns det oenighet. Samhället är totalitärt, det är presidenten som bestämmer med hjälp av polismakt och hårda nypor liksom hennes far gjort före henne och henne son efter henne. Det är på alla sätt spännande att vara med och fantisera med Ljungqvist om hur vår värld kan se ut om dryga 200 år och att följa Avalons försök att förstå sin värld.

Det som skiljer den här boken från liknande böcker med barn som löser mysterier är att det inte alls går som Avalon och Riporna har tänkt sig. De tror att de är smarta spanare med full koll, men de är ju bara barn och det finns så mycket som de inte vet. Det uppdrag de har tagit sig an går långt upp över deras huvuden. Avalons nyfikenhet är stor, för stor, den är infernalisk, och den visar sig vara livsfarlig inte bara för henne och hennes familj och hotellet Vita Tigern, utan sätter mycket mer på spel. Innan berättelsen är slut har fjällen fallit för Avalons ögon, inte bara vad gäller vem hennes föräldrar egentligen är, utan också vad gäller det samhälle hon lever i.

Boken är klassad för unga vuxna, men jag tycker nog egentligen att det är en perfekt mellanåldersbok och en mycket fin högläsningsbok för årskurs fyra och uppåt.

Gilla böcker, 415 sidor.

Naondel : krönikor från Röda klostret

Författare: Maria Turtschaninoff

När jag hade läst Maresi : krönikor från Röda klostret, hoppades jag mycket på en fortsättning. Det Turtschaninoff nu ger oss är istället en prequell. Det är berättelsen om uppkomsten av Röda klostret. Vi får först träffa Kabria, en ung kvinna som mot allt förnuft förälskar sig i visirens son, en uppblåst, egoistisk, ärelysten och stingslig ung man. För att imponera på honom avslöjar hon hemligheterna kring den heliga källa, Anji, som hon är satt att vakta. Iskan, som mannen heter, utnyttjar denna kunskap, missbrukar den, för att skaffa sig oinskränkt makt.

Iskan gifter sig med Kabria och gör hela hennes liv till ett helvete. Så småningom knyter han fler kvinnor till sig som han brukar för sitt nöje och sin lust. Det är Garai som kommer som slav men som är ämnad till prästinna, Orseola som är drömväverska som tas till fånga under sin flykt, krigerskan Sulani, Claràs den fula fiskarflickan och Iona som är uppfostrad för att vara ett offer. Dessa kvinnor och flickor berättar alla sin historia, hur de kom till Iskans hus i Ohaddin, hur de utnyttjats och lidit. Det är också berättelsen om hur de slutligen flyr tillsammans med tjänarinnan Estegi och blir de första systrarna i Röda klostret.

I mångt och mycket är detta en berättelse om kvinnlig vanmakt. Alla de kvinnor som Iskan äktar, fångar, köper i sin egenskap av man och makthavare är från början, i sin ursprungliga position, mäktiga. Men detta klär Iskan av dem när han stänger in dem i sitt harem och gör dem till verktyg eller leksaker. Det är inte förrän det gått mycket långt, när Iskan missbrukat sin makt så långt som det bara är möjligt och därigenom försvagats, som kvinnorna kan återerövra sina jag och sin egenmakt och fly. Flera av kvinnorna är gamla, Iskan har förött hela deras liv och allt de någonsin haft kärt. På så sätt är det en väldigt sorglig historia som bitvis är ganska smärtsam att läsa. Samtidigt är det en spännande berättelse där Turtschaninoff broderar vidare på sin fiktiva värld och gör det skickligt.

Jag rekommenderar alla som är intresserade av Turtschaninoffs författarskap att läsa Anaché: myter från Akkade som jag fortfarande tycker är hennes bästa, även om jag varmt rekommenderar böckerna om Röda klostret också.

Berghs, 361 sidor.

Odjuret vaknar

Författare: Ola Lindholm
Illustratör: Jonas Åkerlund

Ibland händer det att en kändis, eller en författare som tidigare bara skrivit böcker för vuxna, bestämmer sig för att skriva en barnbok. Då händer vanligtvis två saker. Det första är att det blir en massa tv-morgonsoffor och reportage och artiklar i riksmorgontidningar. Något som sällan händer de troget knegande barnboksförfattare som ständigt toppar bibliotekens utlåningsstatistik. Det andra är att det inte blir speciellt bra.Vem minns till exempel Sulky och Bebbe regerar okej som något annat är ett plågsamt felköp med noll utlån? Och vem kommer att läsa Singers melodi om två år?

Men det finns så klart undantag. Till exempel Kristina Ohlsson. Eller Ola Lindholm.

I en prolog får vi höra hur Andys mamma och pappa dör i en bilolycka och han hamnar i ett kärlekslöst familjehem. Andy bor i en källarskrubb och drömmer om sina föräldrar. Men en kväll har han fått nog, han bestämmer sig för att rymma. Den natten drömmer han den värsta mardrömmen av alla. En mardröm så verklig att Andy vaknar skrikande och genast ger sig av.

Så småningom blir Andy upplockad av Isabell och hennes Papi. De är drömfångare i nittonde och tjugonde generationen och de behöver Andys hjälp. Han förstår inte varför och litar inte alls på dem men till slut följer han med dem till deras ö där de bor med alla tusentals drömdjur de fångat. Där finns paddofanten, spindelhunden och tusenfotningsormens Seripa. Alla är de djur som barn drömt fram, men som inte kan vara kvar i den vanliga världen eftersom vanligt folk skulle skada dem. Men där finns också mardrömsdjuren. De är instängda i en grotta med tjocka murar för att de inte ska kunna ta sig tillbaka in i barns drömmar. Det allra läskigaste mardrömsdjuret går dock fortfarande på fri fot, det som Andy drömde fram den där sista natten i källaren.

Så klart finns vissa schabloner på plats: en föräldralös pojke som visar sig vara utvald, flankerad av en flicka som egentligen är lite bättre än han. Men samtidigt är det både fantasifullt och innerligt berättat. Hur Andy ständigt längtar efter sina föräldrar och möter dem i nattens sömn och känner dem i vinden om dagen. Hur Andy ibland tvivlar på sig själv och ibland är fylld av friskt mod. Jonas Åkerlunds dova illustrationer som är både grovhuggna och finkänsliga höjer berättelsen ett par snäpp. Eftersom berättelsen slutar mer eller mindre mitt i äventyret är det garanterat att en fortsättning följer.

Bonnier Carlsen, 171 sidor.

Fripassageraren

Författare: Christina Wahldén

Syskonen Nells och Nicks stillsamma (nåja, en stillsamhet som allt som oftast avbryts av brak och explosioner från Nicks uppfinnarverksamhet) tillvaro ställs på ända då deras far plötsligt dör. Med hjälp av med den framlidne fabrikörens butler Noggs hittar de i ett hemligt lönnfack ett brev som avslöjar att deras mamma, som de alltid trott vara död, är högst levande och befinner sig på ett kaffeplantage i närheten av Nairobi i Kenya. Nell, som också är historiens berättare, ser snabbt till att hennes befattning som reporter på tidskriften Kvinnans röst blir ändrad till utrikeskorrespondent och innan de ens hunnit få sin far i jorden ger de sig av med världens modernaste osänkbara skepp. Det blir ett långt äventyr, tvärs över tre kontinenter med båt, tåg, mekaniska hästar och luftskepp. De två ungdomarnas mamma är en gäckande skugga som för dem allt längre bort och när boken slutar är de just på väg att äntra en undervattensbåt mot Australien, så visst måste en del två vara på gång?

Wahldén som med rötterna i journalistyrket, hittills har skrivit väldigt realistiska romaner om ofta svåra dagsaktuella problem, kastar sig här ut i en helt ny genre, steam punk. Det är viktorianskt England, det är ångmaskiner, krinoliner och stiff upper lip och inget problem är mer uppskakande än att en bra kopp te i rättan tid kan ställa saker till rätta. För läsare som älskade Mördarens apa eller de som tycker om klassiska äventyr som Jorden runt på 80 dagar är det här perfekt läsning, även om den här berättelsen präglas av ironi och humor på ett helt annat sätt än den lite vemodiga Mördarens apa.

Rabén & Sjögren, 266 sidor.

Maximus ring

Författare: Patrik Bergström
Illustratör: Filippo Vanzo

Det här är den första delen i en ny lättläst fantasyserie som heter "Legenden om örnfolket". Den utspelar sig på ön Argonia som är uppdelat i Nordriket och Sandriket. På Argonia finns också örnfolket, ett lilleputtfolk som lever i bergen och dresserar gigantiska örnar till riddjur. I bergen finns också vulkanen Nero som nu hotar att vakna till liv. En gång i tiden har den store trollkarlen Maximus, som också tillhörde örnfolket, stillat vulkanen med hjälp av en magisk ring. Nu behövs ringen igen och det blir Remus och hans örn Aquila som får uppdraget av de äldste att hitta ringens två delar och rädda övärlden. Det är ett farligt uppdrag, men han får hjälp från oväntat håll.

Alltigenom klassiska fantasyingredienser alltså. Spännande läsning för de som gillat Jo Salmsons serier på samma nivå, Almandrarnas återkomst, Tam, Häxfolket och Maros resa.

Lilla Piratförlaget, 91 sidor.

Ishavspirater

Författare: Frida Nilsson
Illustratör: Alexander Jansson

Frida Nilsson är redan en högläsningsfavorit på många skolor med till exempel sina böcker om Hedvig. Här är hon tillbaka med en äkta äventyrsroman!

Siris lillsyster Miki blir rövad av den fruktade piraten Vithuvud. Siri bestämmer sig för att göra det omöjliga: att röva Siri tillbaka, att självmant söka upp Vithuvud på hans hemliga ö, där han utnyttjar barn som arbetskraft i sin gruva. Därifrån har ingen ännu kommit levande. Och det är bråttom. Gruvbarn håller inte länge. Och isen lägger sig, ogenomtränglig och hård, över Ishavet.

På sin väg träffar Siri flera människor som lever på och inte med naturen, som roffar åt sig mer än de behöver och utnyttjar barn, djur eller natur för sin egen vinnings skull. Men hon träffar också Fredrik, skeppskocken som delar hennes öde och blir hennes sanne vän och sammansvurna i uppdraget mot Vithuvud.

Lika kallt som ishavet är, lika isande spännande och iskallt otäckt är det här äventyret, som har full potential att bli en högläsningsklassiker. Frida Nilsson har skapat en alldeles egen värld med vindpinade skär och fläskiga sjöjungfrur, skoningslösa pirater och vassnäbbade valhöns. Jag rekommenderar starkt högläsning från trean och uppåt.

Natur & Kultur, 394 sidor.

Oliver och havsperukerna

Författare: Philip Reeve
Illustratör: Sarah McIntyre

Olivers föräldrar är äventyrare och har dragit runt från den ena fantastiska upptäcktsresan efter den andra hela Olivers liv. Nu ska de äntligen slå sig till ro i sitt hus vid Djupa bukten. Men de hinner inte ens parkera sin upptäckarbil innan de ser några öar i viken som de inte sett förut. Genast ger de sig av för att utforska dem. Oliver blir kvar och njuter av att äntligen ha fått ett fast hem, ett eget rum. Men inte så länge. Strax märker han att föräldrarna är borta, liksom de öar de skulle ta sig en titt på. Gummibåten de gav sig av i har spolats upp på land av tidvattnet nedanför deras hus. Oliver har varit med om för många spektakulära äventyr för att få panik över det. Han kan bara göra en sak: packa ryggsäcken med Praktiska Saker och ge sig ut och leta efter sina föräldrar.

Det är då han träffar bland annat en ilsken albatross, en vandrande ö, en närsynt sjöjungfru och alldeles för många havsapor. Det är ett utflippat äventyr med flera komiska detaljer. Till exempel passerar de nyfunna vännerna på sin väg genom världshaven inte Saragassohavet utan Sarkastiska havet där talande tång gör livet surt för dem med sarkastiska kommentarer. Bilderna i blått, vitt och svart är roliga och boken layout är omväxlande och förhöjer berättelsen.

När jag sökte på Youtube för att finna boktrailern här nedan upptäckte jag att det finns en "Minecraft Oliver & the seawigs Deepwater Bay Minecraft world tutorial". Jag vet inte alls hur bra den är, men kanske är det något man kan jobba vidare med? Att bygga bokvärldar i Minecraft?

Bonnier Carlsen, 203 sidor.

Niccolo Bruni och piraterna

Författare: Gudrun Wessnert

Efter drygt tio år är Sketna Gertrud tillbaka! För trots titeln på Gudrun Wessnert nya bok är det snarare Gertruds tvillingdöttrar Agnes och Agatha som är huvudpersoner i den här boken. Niccolo Bruni, som är deras bästa vän, är också en central gestalt och denna trio omges av ett färgstarkt persongalleri bestående av bland annat Sketna Gertrud själv, Niccolos fostermor Cecilia, borgmästarna Herman och Kruppendink, Peter Ölskalle och kapten Alf samt geten Clarissa och skeppskatten Pisselurv.

Den här berättelsen, som är lika delar äventyrsskröna och förväxlingskomedi, tar sitt avstamp i Kung Magnus Stockholm där pesten härjar svårt. Gertruds man Peder drabbas och i ett svagt ögonblick lovar Gertrud Gud att om Peder bara blir frisk ska hon företa sig en pilgrimsresa till Rom. Detta hör hennes äventyrslystna tvillingdöttrar. När Peder tillfrisknar vill Gertrud helst glömma sitt löfte men sagda döttrar ser till att så inte blir fallet. De vill inte att deras mamma ska brinna i helvetet för att ha trotsat Gud och de är dessutom mer än lovligt sugna på att själva ge sig ut i världen. En starkt bidragande anledning till detta är att Niccolo och Cecilia också ska ge sig av mot kontinenten. På vägen råkar de - som titeln antyder - ut för sjörövare, råkar komma i besittning av en värdefull skatt och när boken slutar har sällskapet kommit så långt som till Lübeck, vilket får en att hoppas på ett snart återseende av Sketna Gertrud och hela hennes anhang så att vi får följa dem ända till Rom.

Som alltid när det gäller Wessnert kan man lita på att de historiska detaljerna är riktiga. Därför kan boken både läsas av de som vill ha en lättsam historielektion och de som bara vill ha ett mustigt äventyr. Passar ypperligt som högläsning från årskurs ett till fem.

Alfabeta 175 sidor.