söndag 25 september 2016

Den tusende följaren

Författare: Jenny Milewski

Stella är vloggare och ganska framgångsrik. Hon har till och med blivit kontaktad av ett bolag som vill satsa på henne och hennes kanal eftersom hon "går genom rutan" och har potential. Skolan, Stella går andra året på gymnasiet, känns mindre viktig. Om det inte vore för hennes tjatiga singelmamma som inte förstår sig på henne och konkurrenten Rebecca, som har många fler följare än Stella, skulle hennes liv vara perfekt med snygg pojkvän och många kompisar. Men rätt vad det är dyker det upp en dubbelgångare till Stellas webbalterego, en ny vloggare som uppger sig vara "den samma bilden av Stella Star". Snart har Stella dragit på sig en svans av hatare. Dessutom startar någon ett datingkonto i hennes namn och Stella får alla möjliga både hotfulla och obehagliga påhälsningar, både på telefon och i verkligheten.

Först söker Stella hjälp hos sin mamma, men efter en misslyckad polisanmälan, och efterhand som mamman får fullt upp med sina egna bekymmer, Stellas kompisar tröttnar på att allt bara ska handla om henne hela tiden och hennes pojkvän misstror henne när hon bedyrar att det inte är hon som ligger bakom, blir Stella allt mer ensam med sina problem. Hon söker hjälp hos Linus, en "tekniknörd" som hon aldrig innan ägnat en tanke. Tillsammans utforskar de det mörka internet för att dra ut trollet att spricka  solskenet.

Detta är så klart ett högaktuellt ämne och det är stundtals spännande att läsa om Linus och Stellas upptäcktsfärder på the dark webb. Men även om Stella sägs vara en webbpersonlighet som går genom rutan är hon ingen huvudperson som går genom pärmarna. Jag tycker hon är omogen och otrevlig och har svårt att tro på henne som den gymnasietjej hon ska föreställa, snarare passar hon i sjuan-åttan. Och det är nog också för högstadiet den här boken passar bäst.

Natur & Kultur

lördag 24 september 2016

Oj, en polis

Författare och illustratör: Eva Lindström

Två syskon i matroskostym får brått, en av dem snubblar och slår sig lite. Då får de hjälp av en man i uniform. En polis? Nä, en pilot. Sen får en av dem åka med i planet och trots pilotens protester hoppa fallskärm.

Det är i runda slängar vad som, på ytan, händer i Lindströms senaste bilderbok. Här har hon raffinerat texten till ett minimum, men lyckas ändå (eller kanske just därför) vara så in i bängen rolig, som till exempel här:


"Oj, en polis, säjer min bror.

Jag är inte polis,
jag är pilot.

Jag är inte matros, jag är idiot, ropar jag"

Färgerna går i Lindströmskt blek-grå-grön-gul skala och dramatiken ligger i blickarnas riktning och de små matrosklädda kropparnas spattiga rörelser. Och under den avmätta ytan finns en ocean av möjliga läsningar.

Alfabeta, bilderbok.

Stanna

Författare: Flora Wiström

Ester jobbar på antikvariet, bor i en pytteetta med bästisen Hanin, jobbar på antikvariat, festar och känner att livet går på tomgång. Så snubblar Eli plötsligt in i hennes antikvariat en vintermörk dag och genast känner Ester att det är något särskilt, men han försvinner igen innan hon hinner ta någon kontakt. Så besöker Ester Lotta, en av hennes stamkunder och det visar sig vara Elis mamma. Eli och Ester börjar ses och de utvecklar ett passionerat kärleksförhållande.

Ganska snart framgår det att Lotta inte mår helt bra. Efter alldeles för lång tid söker hon läkare och det visar sig att hon har ALS. Sjukdomen är en skarp nedförsbacke och Eli sörjer sin mamma, Ester sörjer också Lotta och försöker finnas där för Eli. Samtidigt finns Hanin där i bakgrunden, som tycker att Ester försvinner iväg, att Elis krav på hennes närvaro och stöd är orimliga och gång på gång sviker Ester Hanin och sina andra kompisar för att stödja och ta hand om Eli.

Ester och Elis förhållande tärs hårt av den påtagliga sorgen i att ha en döende mamma samtidigt som Ester är vilsen även på andra plan: vad ska hon göra i livet, var ska hon göra det? Hon drömmer om att resa, men Eli och Lotta fjättrar henne i Stockholm.

Debuterande Flora Wiström har ett rikt språk som flyter helt naturligt genom både miljöbeskrivningar, personskildringar och dialoger. Berättelsen har vi kanske läst förut, om det första ganska vilsna vuxentiden, den första riktiga kärleken och den stora och viktiga vänskapen. Men så det också är en berättelse som alltid kommer att behöva berättas och läsas.

Bonnier Carlsen, 378 sidor.

onsdag 21 september 2016

Sista hållplatsen, Kaos i skallen

 Författare: Kerstin Lundberg Hahn

Det här är de två första böckerna i serien "Typiskt Tobias" och jag hoppas att det blir fler. Lundberg Hahn skriver som vlnligt med lätthet och elegans och i de här böckerna lyckas hon förvandla helt vanliga vardagshändelser till små äventyr.

I Kaos i skallen ska Tobias gå och handla. Han vimsar runt i affären, gör sitt bästa för att undvika pratiga granntanten, råkar byta kundvagn med en gubbe, stöter på Leila som är så söt och glömmer till sist cykeln i affären.

I Sista hållplatsen somnar Tobias på bussen, hamnar på ändhållplatsen där han blir lite rädd för ett "ligistgäng", blir bjuden på piroger av en tant, som visar sig vara en av "ligisternas" farmor.

Det är snabbläst (på Nyponnivå två) feelgood för alla i högstadieåldern. Sista hållplatsen finns även översatt till dari.

Nypon, 29 + 28 sidor.

Resan till planeterna

Författare: Peter Ekberg
Illustratör: Anders Nyberg

Undertiteln till den här faktabilderboken är "en faktaexpedition genom solsystemet" och den är uppbyggd som en liten berättelse om två barn som färdas med en professor i hans hembyggda rymdfarkost genom vårt solsystem. Ekberg har skrivit ett flertal och också översatt faktaböcker för barn, flera av dem om rymden. Den här är uppbyggd delvis i serieform och lämpar sig bästa som högläsning, allra helst med en liten grupp barn så att alla kan se bilderna. Men texten är relativt lättläst så intresserade barn i övre delen av lågstadiet skulle också kunna läsa den själva. Längst bak finns ett utvikningsblad med en översikt över vårt solsystem.

Bonnier Carlsen, faktabilderbok.

Nya Happy nails : fixa snygga naglar hemma

Författare: Elfi de Bruyn

Den här boken är uppföljaren till Happy nails : fixa snygga naglar enkelt som kom 2015. Det är belgiska pysselproffset Elfi De Bruyn som personligt och entusiastiskt ger en uppsjö av förslag till nagelfix och trix. Så klart kan nagellack vara både dyrt och inte så miljövänligt, men i boken finns också förslag på nagelkonst med helt vanliga saker som finns på de flesta fritidshem såsom garn, laserskrivare och whiteboardpennor. Och halvfulla nagellacksflaskor som mammor tröttnat på kan man nog få till skänks. Så även om jag tycker att ansnittet med "Ekolack" kunde få varit mer än en sida, tycker jag att den här boken var skojig och inbjudande och säkert kan vara användbar som inspiration på fritidshem- och klubbar.

Semic, faktabok.

tisdag 20 september 2016

Vi är en

Författare: Sarah Crossan

Grace är ena halvan av ett sammanväxt tvillingpar av typen ischiopagus tripus. Hon och hennes syster har två huvuden, två hjärtan, två uppsättningar lungor och njurar, fyra armar och ett par ben. Hennes tvillingsyster heter Tippi. Hon är den mer utåtriktade av dem. Den som pratar, protesterar, hörs. Grace är tänkaren. I den här mycket poetiska och vackra berättelsen följer vi Grace från augusti till mars och genom den mest omstörtande tiden i hennes liv. Först får Grace och Tippi veta att de måste börja i en vanlig skola, av ekonomiska skäl har deras mamma inte längre råd att hemundervisa dem. Sedan får de för första gången i livet egna riktiga vänner. Och Grace träffar Jon. Men det som är störst är att de får reda på att Graces hjärta är dåligt och att de, för att ha en chans att rädda livet på varandra, måste opereras isär.

En bok om att vara väldigt väldigt annorlunda, om syskonskap (även förhållandet till tvillingarnas lillasyster Dragon är mycket fint beskrivet), om skolan, vänskap, föräldrar, livet och den första skimrande kärleken. Och om döden.

Crossman har gjort mycket research om sammanväxta tvillingar, men berättelsen om Grace och Tippi är helt fiktiv. Kapitlen är korta och presenterar händelseförloppet och Graces tankar och reflektioner i brutna rader, som poesi. Det gör boken lite luftig och trots sina 448 sidor ganska snabbläst.

B.Wahlströms, 448 sidor.

Fröet

Illustratör: Jennie Ekström

Detta är en genomillustrerad, helt ordlös berättelse om ensamhet, saknad, växtlighet och vänskap. Jennie Ekström barnboksdebuterar med denna vansinnigt vackert tecknade bok. De svartvita bilderna täcker hela uppslagen och är detaljrika, suggestiva och ibland ganska skrämmande. Förlagets rekommenderade ålder för boken är 3-6 år, men jag skulle hellre rekommendera den för 6-9 år, eftersom även bilder kräver erfarenhet och tålamod för att läsa och förstå.

Natur och Kultur, bilderbok.

Bergets hjärta


Författare: Mårten Sandén

I Sandéns helt fristående trilogi med böcker i genren magisk realism kommer här den avslutande tredje delen (läs om Ett hus utan speglar här och om Sju förtrollade kvällar här).

Det är Sonja Åberger Lopez som färdas långt norr ut. Resan har börjat tidigt och hon har somnat på bussen. Hon är på väg till sin farfar som hon aldrig har träffat. Inte ens sin pappa har hon träffat, han dog innan hon föddes. Men nu har hon fått ett brev av sin farfar som är väldigt gammal och hennes farbror, Carl, som var halvbror till hennes pappa, har hört av sig och vill att hon ska komma. Sista biten av resan går med ett gammalt ångtåg där hon ensam färdas i första klass och ser saker hon inte alls borde kunna se. Och det är bara början på alla märkvärdigheter hon får uppleva på Åberget, där hennas farfar ligger för döden, där hon har en kusin som hon inte visste fanns, där mörka hemligheter och svek behöver komma upp till ytan och där kampen mellan ont och gott står med bergets hjärta, det dolda guldet, i centrum.

Det vilar ett vemod och ett allvar över den här berättelsen. På djupet handlar den om hur felaktiga val man kan göra i livet, trots att man tror eller intalar sig att man gör det bästa. På ytan är det en spännande berättelse om två barns modiga och rättrådiga kamp mot ondska och girighet.

Rabén och Sjögren, 189 sidor.

söndag 18 september 2016

Det jäkla ogräset

Författare: Kim Fupz Aakeson
Illustratör: Cato Thau-Jensen

När Alvin får en ny granne visar det sig att det är ingen mindre än Gud som har flyttat in. Han är lite trött på Himmelriket, änglasång och orgelbrus och önskar sig en lättskött trädgård och ett praktiskt hus och tänker därför slå sig ner i Balltorp.

Gud påtar i trädgården, undrar varför i all sin dar skapade "det jäkla ogräset" (det undrar jag med!!) och medger att han kanske drack för mycket under nån period, åtminstone när han gjorde elefanten, då var han lite på örat.

Men efter inte så värst lång tid i Balltorp ballar det ur, så att säga. Gud tycker nog att det är lite väl stillsamt och händelselöst och dessutom är det tröttsamt när Alvin, vars besök Gud visserligen uppskattar mycket, vill fråga om sin döda pappa och sin ledsna mamma. Gud är mer intresserad av stora saker som vulkaner och sånt. Alvin försöker hävda att en död pappa är en rätt stor sak för honom, men det tycker Gud är lite gnälligt. För att skoja till det lite skapar Gud lite nya växter och djur och till slut en ny människa, Knud (det rimmar på Gud) som helt plötsligt står och vinglar i jordgubbslandet.

Detta är hejdlöst roligt och samtidigt som det är lite sorgligt och drabbande och vackert. Full eloge till Hjulet som översatt och ger ut denna danska pärla. Gillar man Kim Fupz Aakesons stil kan jag varmt rekommendera hans Vitello-böcker. Cato Thau-Jensens illustrationer som har ett starkt släktskap med Lilian Bröggers är färgflödande och fantasifulla.

Hjulet, bilderbok