onsdag 17 oktober 2018

Mira - #vänner #kär #ettårimittliv

Författare: Sabine Lemire
Illustratör: Rasmus Bregnhøi

Mira bor ensam med sin mamma, drömmer om att bli bloggare och om att träffa sin pappa som hon inte vet något om. I den här serieromanen får vi följa henne under ett år, från nyårsafton till nyårsafton. Den är en bok i genren som skildrar brytpunkten mellan barndom och tonår, mellan lek och killspan. Mira är egentligen mer kvar på barnsidan, men hennes ena bästis Naja är på väg över på andra sidan och saker och ting kompliceras när Beata börjar i klassen. Hon bannlyser allt som kan verka barnsligt och startat hemliga klubbar där bara vissa får vara med. Med ens är Mira övergiven. Hon vill så gärna vara kär, men det kommer inte riktigt till henne. Som tur är har hon en bästis till, Louis. Kanske kan hon prova om hon är kär i honom? Och dessutom har hon en mamma som visserligen är lite flaxig men ändå världens bästa och en mormor som är världens bästa på att lyssna.

Illustrationerna är snygga, både enkla och detaljerade och både text och bild bjuder på mycket vardagsigenkänning. Mira bor i en stor stad, kanske Köpenhamn, Mira och hennes mamma handlar på IKEA, Mira lägger upp bilder på Instagram, bakar muffins med Naja. På sista uppslaget finns enkla instruktioner för hur man tecknar Mira, vilket kan inspirera till att rita egna serie om sitt liv. Passar mellanstadiet.

Lilla Piratförlaget, tecknad serie.

fredag 12 oktober 2018

Breven från Maresi - krönikor från Röda klostret

Författare: Maria Turtschaninoff

I tredje boken om händelserna kring det Röda klostret har vi förflyttats till en ny del av Turtschaninoffs fantasyuniversum: Rovas. Det är därifrån Maresi skickas som litet barn efter flera svåra hungerår till klostret på ön Menos. På Menos växer hon upp och får utbildning och det är hon som är berättare och krönikör i Maresi : krönikor från Röda klostret, som är den första boken som Turtschaninoff skrev om Röda klostret, men den andra i läsordningen. Dessförinnan kommer Naondel : krönikor från Röda klostret. Alla tre utspelar sig i samma värld som också Anaché: myter från Akkade (min favorit! Läs!) och Arra Legender från Lavora.

I slutet av Maresi : krönikor från Röda klostret bestämmer sig Maresi för att återvända till sitt Rovas för att starta en skola. Det är svårt för henne att lämna gemenskapen i Röda klostret, men hon tror starkt på sin sak. Hon börjar skriva brev hem till de hon lämnat efter sig redan under resan tillbaka till barndomshemmet och det är dessa brev som utgör romanen. Resan tillbaka går bra, men hemkomsten blir svårare än hon tänkt sig. Hon reste därifrån när hon var så liten, nu är hon en annan, främmande. Har svårt att passa in, klär sig annorlunda, har håret annorlunda, tänker annorlunda. Och att starta en skola är inte heller lätt. Varför skulle någon släppa i väg barnen från arbetet till att gå och lära sig läsa och räkna och annat de inte har någon nytta av? Dessutom är livet hårt i Rovas, vintrarna är kalla och vädret och skörden och övermakten nyckfulla.

Maresi famlar och går in i återvändsgränder. Men det kommer hjälp från oväntat håll. Och när faran verkligen hotar förmår hon samla sitt Rovas en gång för alla.

Det är en riktigt fin berättelse Turtschaninoff skrivit ihop som på ett bra sätt avslutar trilogin om Röda klostret. Man njuter som vanligt av att vara i Turtschaninoffs världar och i hennes språk och dela hennes romanfigurers tankar.

Förlaget, 347 sidor.

torsdag 11 oktober 2018

Feberflickan

Författare: Elisabeth Östnäs

Det är het brittsommar. Luna har svår huvudvärk. Den och hettan gör det svårt att tänka klart. I villan i Professorstaden i Lund har man ätit fårgryta i flera dagar. Värmen har skämt köttet och Lunas far och "hon" har blivit sjuka, sängliggande. "Hon", som Luna inte nämner vid namn, som kom efter att Lunas mamma blivit sjuk och försvunnit. Lunas syster Stella är bortrest och tjänsteflickan Birgit har sin lediga dag. Luna vandrar runt i huset och i sina minnen. Men det är något som är skevt, det finns låsta dörrar, fördragna gardiner, blod.

Det här är en kortroman i dova färger och med klaustrofobisk stämning. Luna är en opålitlig berättare, det är svårt att följa hennes tankar, både för läsaren och henne själv. Vad är det som egentligen har hänt i villan den här kvalmiga septemberdagen? Läsaren är lika intrasslad i Lunas trassliga tankar som Luna själv och frågan är om vi någonsin får någon klarhet.

Passar gymnasiet och uppåt.

Modernista, 127 sidor.

onsdag 10 oktober 2018

Magikernas tid 1

Författare och illustratör: Cressida Cowell

”Förr, när magi fanns…” börjar den här berättelsen som är den första i en trilogi om magiker och krigare på en liten brittisk ö så gammal att den ännu inte visste att den var brittisk. Här finns Wish som är dotter till krigarnas drottning och Xar som är son till magikernas kung, de båda är berättelsens hjältar men tillhör också rivaliserande klaner som lever sina liv helt olika med helt olika syn på världen. Nu är mörka krafter på uppvaknande i Vildskogen. Xar, som är en magikerpojke som ännu inte har fått sina magiska krafter ger sig ut på äventyr för att fånga något. Wish, som är en krigarprinsessa med en magisk hemlighet ger sig ut på förbjudet uppdrag. Deras vägar korsas så klart. Inte utan problem. Och inte utan att fasansfulla saker händer.

En spännande berättelse full av humor, fantasi och infall som passar sig fint som högläsning. Cressida Cowell, mest känd för "Hur man tränar sin drake"-böckerna har själv gjort de rikliga illustrationerna i svartvitt i spretig stil som berikar genom att vara suggestiva och fantasifulla, gulliga ibland, skrämmande ibland. Min enda invändning är det lite tjatiga återupprepande om hur viktigt det är att Xar inte gråter, och om han gråter att ingen lägger märke till det eller låtsas om det, eftersom han är en pojke. Om man nu hittar på fantastiska älvor med ljuvliga namn som Mosjoos och Ysterlynne, snälla väldigt kloka och långsamma jättar och häxor som är så kraftfulla och magiska att de kan påverka med sin magi även när de sitter fast inne i en sten i hundratals år, kan man inte då även skriva om pojkar som gråter?

Passar trean och uppåt.

Natur & Kultur, 384 sidor

lördag 6 oktober 2018

Neverworld

Författare: Marisha Pessl

Det här är Pessls tredje roman efter upphaussade debuten med Fördjupade studier i katastroffysik och hennes första bok för unga vuxna. Den handlar om Beatrice som precis gått ut sitt första år på collage i "likgiltig tystnad". Hennes liv är fortfarande stumt efter katastrofen i slutet av sista året på high school. Då hennes pojkvän Jim försvann och sedan hittades död. Polisen påstod självmord och la ner fallet, men Beatrice har aldrig kunnat tro på den förklaringen. Nu hör Whitley av sig, hennes bästis från high school som hon inte hört av eller träffat på ett år och säger att det gamla gänget ska träffas i hennes föräldrars strandhus för att fira hennes födelsedag. De saknar henne, de vill att hon ska komma. Själv vet hon nog inte vad hon vill, men hon tror att de alla vet mer om Jims död än de berättat hittills och själv måst hon äntligen få veta vad som hände för att få ro och komma vidare, så hon åker.

Allt går fel tämligen omgående. Efter en blöt festkväll på väg hem krockar bilen med en bärgningsbil. Men istället för att genast vandra vidare till de sälla jaktmarkerna fastnar de fem ungdomarna i Neverworld, ett slags mellanland mellan liv och död där de i oändlighet upplever samma dag som olyckan inträffade om och om igen i en slags vaka. Detta kommer att hålla på tills de, under vakans sista minuter, genomför en omröstning som slutar enhälligt, då de utser en av dem som inte ska dö. En får återvända till livet, de andra vandra vidare till döden.

Ingen vill så klart dö. Och i brist på enhälligt beslut utforskar ungdomarna allt man kan göra när man är halvdöd eller odödlig och får göra om samma dag hur många gånger som helst. Allt från supa, knarka, leva rövare på lyxyatcher, att lära sig allt om gruppdynamik och övertalningsmodeller till att trösta en cancersjuk kvinna. Men till slut inser de att de måst närma sig pudelns kärna: de måste ta reda på vad som hände med Jim.

Passar gymnasiet och uppåt.

Modernista, 272 sidor.

F som i sämst

 Författare: Cilla Jackert

Jonna är sämst i skolan, sämst på att ha kompisar och sämst i familjen. Läraren säger att om hon inte visar vad hon kan, om hon inte försöker bara lite, så kan han inte sätta betyg på henne och då får hon gå om sexan. Panik utbryter i familjen. Föräldrarna, som verkar ha blivit helt fartblinda av hur oerhört lyckad och framgångsrik deras äldsta dotter Miriam är, bestämmer att de två systrarna ska plugga ihop, vilket ingen av dem vill och kanske är det det som får Miriams bägare att rinna över. Eller så är det att Jonna på en nattlig promenad råkar klippa av Miriams långa vackra fläta. Men något är det som gör att Miriams inte längre orkar. Inte längre vill vara den som är bäst i skolan, snällast hemma, bäst på att spela gitarr. Hon lägger sig och vägrar gå upp. Vad händer nu? När Jonna inte längre är sämre än sämst i familjen? Går det att reparera denna minst sagt dysfunktionella familj? En dagbok på vift och en moster som är nykter narkoman spelar också avgörande roller i det här familjedramat. Författare har sagt att hon ville skriva en bok om ett barn "som man inte kan skryta om på Facebook". Det är en annorlunda berättelse med en drastisk och ganska rolig antihjältinna i huvudrollen. Passar femman-sexan.

Rabén & Sjögren

Min hemliga tvilling

Författare: Kerstin Lundberg Hahn

Kerstin Lundberg-Hahn skriver alltid bra och här har hon hittat ett ämne som är högaktuellt och inte ännu så mycket omskrivet i barnlitteraturen. Min hemliga tvilling vardags-sci-fi eller Äkta människor möter Frankenstein i mellanålderstappning. Både spännande och snyggt!

Huvudperson är Leia. Hennes föräldrar jobbar med AI och robotforskning. En dag upptäcker hon att de har något hemligt för sig i ett rum i källaren. Nyfikenheten får henne så klart att snoka. Då upptäcker hon att de har byggt en exakt kopia av henne, ner till minsta födelsemärke, i ett hemligt robotlabb. Det väcker så klart många frågor hos Leia. Saken är den att hon har haft en tvilling, en syster som dog vid förlossningen och hon har alltid funderat på hur livet skulle vara om hon hade sin tvilling kvar. Men varför har föräldrarna byggt en kopia av henne i hemlighet? Är de inte nöjda med henne? Hon har aldrig varit särskilt bra i matte som de är. Dessutom verkar de bägge mer intresserade av sitt jobb än av henne. Någon dag senare ska föräldrarna på konferens i Indien och farfar kommer för att bo hos Leia. Det ger Leia möjlighet att utforska sin hemliga klon, något som visar sig vara både väldigt spännande och väldigt farligt.

Passar fyran-sjuan, spännande som högläsning och utmärkt som diskussionsunderlag i frågor om etik och moral och om att vara människa.

Rabén & Sjögren, 261 sidor.

fredag 5 oktober 2018

Isdrottninen

Författare: Mårten Melin

Cinas lillasyster är helt besatt av serietidningar med superhjältar. Själv tycker hon att t är ganska töntigt. I skolan hänger hon med Dyana som är hennes enda kompis men som tyvärr är lite av en hemmasittare. Det kan bli lite ensamt bland, i synnerhet när Arvid retas och håller på. Själv har Cina tröttnat på konståkningen. Men eftersom hon inte vill berätta det för sin mamma hänger hon lite för sig själv i skogen. Och det är där det händer. Närkontakt med ett nödlandat rymdskepp ger henne superkrafter av Frozen-mått, hon kan skjuta isbollar och skapa isbanor. Plötsligt har hon vapen mot Arvid och vill se till att han slutar att mobba och förstöra för andra.

Men vem är egentligen förövare och vem är offer? Vem är hjälte och vem är våldsverkare? Vad gör man när något går fel, eller för långt? Och hur bär man sig åt för att inte bli igenkänd, för att byta om? Det är minsann inte lätt att vara superhjälte!

Melin diskuterar lite samma frågor som Karl Modig i Superkrafter på gott och ont men för en yngre målgrupp (mellanstadiet) och väver ihop berättelsen med Skogsbingelvärlden vilket kommer att uppskattas av de som läst Melin tidigare.

Rabén & Sjögren, 162 sidor.

Allt det här är sant

Författare: Lydia Day Peñaflor

Miri, Penny och Soleil är tillsammans besatta av författaren Fatima Ro och hennes bok "Underström". Senare kommer också Jonah till deras skola och blir en del av deras klick . När Fatima ska signera i en bokhandel i området går de så klart dit allihopa för att få träffa sin idol. Noga har de förberett hur de ska göra för att hamna sist i kön och få så mycket tid som möjligt med den här författaren som de närmast kultförklarat. Döm om deras lycka när det visar sig att hon har flyttat till deras område och bjuder in dem till ett författarsamtal hon ska ha på ett café i kvarteret nästföljande vecka. Senare säger hon att hennes nästa bok ska handla om en skola liknande deras, att hon vill att de ska bli "hennes gäng" och bjuder dem på sin inflyttningsfest. Ungdomarna är så star-struck att de inte ser något konstigt alls med att denna äldre kvinna bryter med alla sina gamla vänner för att hänga med dem. Men att hon haft - eller under vägs gång fått - en baktanke med att hänga med dem visar sig när hennes nästa roman kommer ut, "Brady Stevensons absolution", och det visar sig att den handlar om dem och deras liv.

Historien berättas dels i form av utdrag ur Fatima Ros roman, dels i form av intervjuer med Miri och Penny av som görs av en journalist efter att romanen kommit ut och dels i form av utdrag från Soleils dagboksanteckningar, mail och sms-konversationer. Jonah kan av skäl som jag inte kommer att avslöja inte uttala sig. Faktum är att författarens lek med de unga människorna har slutat i en tragedi och dessutom söndrat dears vänskap. Men frågan är vem som har profiterat på vem, vad som egentligen är sant och hur långt man egentligen får gå i skapandes namn.

Allt det här är sant är en snabbläst bladvändare som passar från nian och uppåt. Den för till viss del samma diskussion som Jägerfelds Blixtra, spraka, blända! Det vill säga hur långt är det okej att gå i att leva erfarenheter för att skapa ett verk och vem äger egentligen en historia, hur mycket kan en författare, låna, stjäla, sampla, innan det blir fråga om ren stöld? Den tar också upp frågor om idolskap och förebilder, maktstrukturer och kompisrelationer.

Vox, 414 sidor.

Cikada

Författare och illustratör: Shaun Tan

Cikada är en dystopi i bilderboksformat, en mörk berättelse om utanförskap och mobbing på arbetsplatsen men med ett skimrande slut. Alma-pristagaren Tan berättar oftast historier från urbana miljöer och skildrar udda existenser, de som inte riktigt passar in eller vill opponera sig mot rådande ordning. Cikada gör allt för att vara duktig och passa in, men får ändå ingen uppskattning. Av de av Tans böcker jag läst är detta den i särklass mörkaste. Förlaget beskriver det som en allåldersbok och rekommenderar den från sex år. Jag skulle nog gärna vilja höja den åldersrekommendationen lite, från åtta-nio år och uppåt tycker jag. Slutscenen, som kan vara en befrielse eller en pånyttfödelse, kan också upplevas som otäck. En eloge till Lilla Pirat som ger ut denna sorgliga och ovanliga bok i stort påkostat format.

Lilla Piratförlaget, bilderbok.