Här ruvar havet

 

Författare: Flora Wiström

Flora Wiström har skrivit två ungdomsromaner, Stanna och Hålla andan. Här kommer nu hennes första vuxenklassade bok. Liksom i de båda tidigare böckerna möter vi en ung kvinnlig huvudperson. Men medan de två tidigare berättelserna kretsar kring tiden efter gymnasiet har det här gått några år. Huvudpersonen Ida har hunnit börja jobba som fotograf och separera från en sambo. Men det är ändå i första hand kring barndomen historien kretsar, och de minnen som väcks till liv hos Ida då hennes pappa tar med henne till sitt nyinköpta hus på Västkusten.

Pappan har under ett antal formativa år haft ett förhållande med en kvinna som helt tydligt tillhört en högre samhällsklass. Det förkommer slott där pappan får hålla efter parken, ett sommarhus på en ö dit Ida och hennes syster får komma, men inte helt på lika villkor. Det krävs att de jobbar lite och uppför sig ordentligt. Det finns en plastsyster som är av lite finare slag, jobbar som modell och måste få vila upp sig. Samtidigt är Ida en hjärtskärande kontaktsökande och moderslängtande liten flicka som hamnar i kläm i de vuxnas relationstrassel och när förhållandet avslutas lämnas med ett hål som ingen pratar om.

Berättandet skruvar sig kring dolda eller outtalade saker och som läsare får vi ledtrådar till vad som hänt lite i taget. Men mycket lämnas vi med själva, även efter att boken är slut, vilket är bra, Wiström litar på att vi kan fylla i, tänka själva. Det är en luftig och snabbläst roman med många svindlande djup och försiktigt simma över.

Passar gymnasiet, kanske i första hand åk 3, och uppåt.

Ett ord för blod

 

Författare: Faysa Idle
Daniel Fridell, Teodor Lundgren

Faysa Idle växer upp samtidigt med och mitt i den gängbrottslighet som vi nu vant oss vid skördar dödsoffer varje månad. Hon är barndomsvän med några av de pojkar som senare kom att gå under namnet "Dödspatrullen" och hennes bror blir en av ledarfigurerna i det rivaliserande gänget "Shottaz".

Idle skildrar en barndom då brottslighet normaliseras - ja, till och med hyllas. När hon och hennes tjejgäng gör ett inbrott blir de kungar på Hjulstaskolan. Rakt och ärligt beskriver hon hur våldet steg för steg blir grövre och hur att ta liv allt mer blir något rimligt, både i gängen hemma i Tensta och för de som ansluter sig till IS. "Det var som att livet förlorade sitt värde under dom där åren, livet var ju ändå ingenting, vi var alla så långt från drömmen. Lika bra att satsa allt på ett kort. Att döda någon blev slentrian, ingen stor sak, det var ändå bara ett litet steg på vägen till paradiset eller livet som ghettokung".

Det är en lika förfärlig som upplysande läsning. Idle beskriver hur medias intresse för konflikterna piskar upp stämningen tillsammans med sociala medier och de rappare som interagerar i konflikten. Mördarna hyllas på olika konton och barnen i Tensta och Rinkeby ser upp till dem som om de vore hjältar. En av Idles bröder dödas och hela familjen lever under konstant hot. Så småningom dyker det upp fler grupperingar, att vara ett gäng blir en grej, fler och fler vill vara en del av det. För Idles del gör oron och dödsångesten att hon kommer längre och längre in i missbruk och till slut måste hon söka vård akut.

Vägen ut för Faysa Idle blir så småningom ordet. Hon har skrivit poesi under hela barndomen och här kan hon finna en styrka att göra sig fri. I skrivandet av Ett ord för blod har hon haft stöd av författarna Daniel Fridell och Theodor Lundgren, men det känns ändå att det är Idles egen röst vi hör. Språket är enkelt och rättframt.

Passar nian och uppåt.