Författare: Ingrid Olsson
Illustratör: Jenny Karlsson
På Fias födelsedag dyker en okänd farbror upp mitt i familjefikan. Det visar sig vara morfar Hasse som Fia inte hade en aning om att hon hade. Fia blir glad, hon vill väldig gärna ha en morfar. Men en som inte alls blir glad är Fias mamma. Hon kör mer eller mindre ut Hasse och sedan vill hon inte alls prata med Fia om vad som har hänt.
Tur då att Fia har Vendela. Hon är världens bästa kompis och jättebra på att komma på grejer. Tillsammans bestämmer de sig för att hitta morfar Hasse och när de så småningom gör det träffar de honom i smyg, eftersom mamma fortfarande inte vill prata om sin pappa.
Så småningom visar det sig att Hasse övergett sin fru och dotter när Fias mamma var bara sex år. Sedan tog han kontakt ett par gånger, men bara för att genast försvinna och svika igen. Därför bestämde Fias mamma när Fia var bebis att hon skulle må bättre utan en morfar, om denna bara svek.
Okonstlat och rakt på sak berättas denna i grunden väldigt allvarliga berättelse om vilka val föräldrar kan och tillåts göra åt sina barn. Om familjerelationer som är svåra och kan gå så fullständigt fel.
I slutändan blir det Fias obändliga vilja att ha sin morfar som får segra, mamma får våga låta sin pappa vara morfar och lägga sin egen rädsla för svek åt sidan.
Texten är inte lättläst, men historien är enkelt berättad. Jag tror att goda läsare från tvåan kan ha nöje av den här boken.
Rabén & Sjögren, 122 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar