Ibland, när man läst en bok, vet man inte alls vad man har varit med om. Precis så är det med Sally Gardners andra bok på svenska, En planet i mitt huvud. Det är en dystopi i förfluten tid och Standish Treadwell berättar sin berättelse full av "om inte". Om inte Hans Fielder och hans gäng hade jagat honom den där dagen, om han inte hade hittat fotbollen, om den inte farit över muren, om inte Hector gått för att hämta den... Historien är full av sådana "om inte" och kanske kanske hade den värld som Standish lever i kunnat finnas på 1950-talet, om inte historien tagit en helt annan vändning? Vilket det var tur att den gjorde, för det är ingen munter plats Gardner målar upp. Standish bor med sin morfar i zon 7. De kämpar varje dag för sin överlevnad, för att få tag i mat, för att undkomma skolans mobbare, för att vara så obemärkta som möjligt. Världen är ett hårt och brutalt ställe. Folk blir misshandlade eller dödade framför ens ögon, folk försvinner, som exempelvis Standish förra fröken och hans föräldrar som är borta, utsuddade. Men en dag dyker Hector och hans föräldrar upp i huset bredvid och ljus faller plötsligt in i Standish liv. Hector och han blir vänner och livet får en ny mening.
Så en dag försvinner Hector lika plötsligt som han kom. Den stora månlandningen närmar sig, den som ska bevisa Möderneslandet som oövervinnerligt. För Standish ställs saker och ting på sin spets. Han har kanske inte så mycket att vinna, men inte heller så mycket att förlora.
Bokens författare är liksom dess huvudperson gravt dyslektisk och lärde sig läsa först vid femton års ålder. Den här lilla filmen är en boktrailer och samtidigt en illustration över hur det kan kännas att vara dyslektiker
Lilla Piratförlaget, 271 sidor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar