Illustratör: Johan Unenge
Opus Olsson har hittat en skrivmaskin i förrådet i källaren. Till att börja med saknar den ett i så allt han skr ver bl r l te konst gt. Eller så måste han fylla alla för hand efterhand. Men så kommer morfar, han är inte bara stans korvkioskägare och korvkung, han är också loppis- och fixarkung, sedan går skrivandet bättre. Och Opus har verkligen något att skriva om, för det händer skumma grejer på skolan. Det börjar med en pizza som smakar svettigt och att Vaktis är spårlöst försvunnen, två skumma tatuerade typer som Opus hör i affären pratar om att strypa Jeppson - Vaktis! Kanske är Vaktis kidnappad. Opus startar en utredning och får hjälp av Elena och Mosse.
Greppet att låta Opus vara berättare med hjälp av sin egen skrivmaskin funkar bra, det gör berättandet rappt och koncist, för Opus orkar inte skriva om onödiga grejer som bråk med Gänget utan håller sig till väsentligheterna. Sådant som för handlingen - utredningen om Vaktis försvinnande - framåt.
Så gott som alla uppslag pryds av Unenges teckningar som med få, till syner enkla streck, förhöjer tempot och det komiska anslaget i boken och gör den rörlig och levande.
Det här blir en härlig bok att läsa själv för alla ungar som nått så långt i sin läsning och upp till en nio-tio år. Lite lite synd att det står att Opus är tio år, annars hade den säkert funkar upp i fyran, kanske femman, för de som vill ha lite lättare text. Den passar också bra som högläsning i tvåan-trean där man ofta letar efter bra, spännande och roliga böcker att högläsa.
Rabén & Sjögren, 126 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar