Jan Svensson är en väldigt vanlig kille. Från sitt ovanligt vanliga namn, till att han är medelbra i skolan och gillar att spela fotboll, som han är hyfsat bra på. När hans familj bestämmer sig för att flytta från Stockholm till Luleå för att pappas man Nicklas fått ett bra jobb där, ser han det som ett spännande äventyr och tror att det kommer att gå bra. Till att börja med. För när första skoldagen kommer, då känner Jan att allt inte alls är spännande eller kul, istället känns allt fel. Ingen är dum (till att börja med), men ingen är heller någon man känt sedan dagis och som vet precis hur man är eller vad man menar. Han fattar inte skämten och i Luleå är det plötsligt något mycket mer onormalt att bo i en familj med två vuxna män än det var på söder i Stockholm. Jans storasyster Klara som tvärt om mot Jan hade oroat sig ganska mycket, smälter snabbt in i den nya kompismiljön. Men för Jan börjar en balans på gränsen. För som Klara säger: "...man kan aldrig vara säker/.../Mobbing bara händer".
Som tur är finns trygga föräldrar och en mycket närvarande och bra lärare och Jan landar så småningom på rätt sida om den där gränsen.
Det här är en bok med väldigt bra tonträff. Jan Svensson är en väldigt trevlig kille att lära känna. Jag tycker att han är besläktad med Nisse i Anna Ehrings Drakhjärta-böcker (läs Petras boktips på den första av de böckerna här). Liksom dem kan man med fördel högläsa den här med mellanstadiebarn, eller så klart låta dem läsa själva.
Lilla Piratförlaget 220 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar