Under höstlovet, från fredag till söndag veckan därpå, utspelar sig den här berättelsen. Det är Signe som berättar den. Signe som sedan länge varit kär i Joel. Vackra Joel med de blå ögonen, som inte alls är kär i Signe. Istället är han kär i Frida i Karlstad. Frida som är söt, rolig och okomplicerad. De chattar med varandra och har ännu ej träffats i verkliga livet. Nu på höstlovet tycker Joel att det är dags, han kan åka till Karlstad och de kan ses. Frida vill det också, men det finns ett problem. Frida finns inte, Frida är Signe. Signe vet att hon borde ha slutat chatta med Joel för länge sedan. Men problemet är att hon lever för de där stunderna på kvällen när hon kan logga in och se att Joel också är inloggad. Hon kan bara inte sluta. Och inom sig drömmer hon en dröm, en hopplös orealistisk dröm, hon vet det själv. Men en liten gnista av hopp lever om att när Joel upptäcker att Frida är Signe ska han se genom odjurspälsen, se att det är Signe han älskar och hon ska förvandlas.
Sen dyker Manga-Magnus upp helt oväntat. Han ser inget odjur. Han ser Signe och lyssnar på henne, det är lätt att prata med honom och han ger henne blickar som får det att pirra i hela kroppen. Men hon är väl egentligen kär i Joel? I verkligheten kan man inte byta skinn lika lätt som på nätet, istället gäller det att försöka trivas i den päls, den kropp, man har och det här är en bok om att hitta dit.
Det är en berättelse skriven med ett oerhört driv, omöjlig att inte sluka. Signe som gått vilse i bilden av sig själv, formad av andras blickar och hårda ord, är djupt berörande. Samtidigt är hon precis så självupptagen och ologiskt tänkande som en tonåring kan vara, det är lätt att också bli arg på henne. Jag tycker den passar på högstadiet och början av gymnasiet.
Alfabeta, 287 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar