Pär har precis börjat sexan. Sommarlovet har inte varit något vidare, han har fortfarande inte lärt sig simma och när hans bästa (och enda) kompis Viktor äntligen kommer tillbaka från sin sommarstuga verkar han inte vilja vara med honom längre. Men då dyker Risulven upp. Hon säger att han liknar hennes bror och hon vill vara med honom. Hon ska lära honom simma. Men i skolan ska de inte vara kompisar, de ska låtsas som om de inte ser varandra.
Hemma är Pärs mamma, som han inte ska kalla mamma utan Sonja, allt längre ifrån Pär. Hon jobbar inte och hänger med Bilals pappa som alla säger är en knarkare.
Det här en alldeles förskräcklig berättelse om en kille som försöker få världen att gå ihop men som verkligen inte får det. Det är svensk förort noir och det är så sorgligt. Risulvens inträde i Pärs liv erbjuder en liten ljusning. Någon som förstår världen bättre än han men som också är en som står utanför och förstår hur det kan vara och kanske kan hjälpa honom.
När jag läser har jag svårt att fatta varför någon vill skriva en sån förfärlig historia. Eller vem som ska stå ut med att läsa den. Men samtidigt tycker jag att det är riktigt bra och jag antar att det kan vara tröstläsning för vissa och förståelseläsning för andra, så nog kommer den att finna sina läsare. Det är också en bok som kan leda till många bra samtal om barns olika villkor, även här, i vårt trygga lilla Sverige.
Rabén & Sjögren, 154 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar