Maya går sista året på High School och drömmer om att få bli dokumentärfilmare och att kyssa en pojke. Oskyldiga och okontroversiella framtidsdrömmar för en unga människa på 2010-talet kan man tycka. Men inte om ens föräldrar är invandrade indiska muslimer och man är den enda mörkhyade eleven på sin skola i en småstad. Mayas föräldrar vill att hon ska satsa på ett "ordentligt" yrke, jurist eller läkare till exempel, och studera nära hemmet där de kan ha kontroll på henne (skydda henne skulle de själva säga) och inte i New York där filmskolan ligger. Dessutom är de angelägna om att Maya ska skaffa sig rätt sorts pojkvän, en passande ung man med rätt härkomst och yrkesplaner, inte gå och bli kär i en av de populära fotbollskillarna på skolan. Och som om det inte vore nog finns det de på skolan som inte tycker att barn till immigranter har någon självklar plats i USA. Ett terrorbrott sätter hela tillvaron på sin spets för Maya och hennes familj, då en tidig namnpublicering gör gällande att gärningsmannen har samma religion och efternamn som Mayas familj. Föräldrarnas beskyddarinstinkter går från irriterande till klaustrofobiska, samtidigt som Mayas helt olämpliga kärleksaffär går från oskyldigt flört till något djupare.
Mayas berättelse varvas med korta utsnitt som rör den terrorist som planerar och genomför ett attentat i Mayas stad. Detta ger boken lite mera nerv än den vanliga Romeo- och Juliaberättelsen. Här finns också verkligen möjligheter att diskutera namnpublicering i media, både utifrån vår svenska tradition och den långt mycket mindre restriktiva traditionen de har i USA och vilken skada respektive nytta detta kan ha. Likaså finns möjligheter till diskussioner om terrorhandlingar, vitmaktrörelser, integration och hederstänkande.
Lavender Lit, 292 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar