Doria går sista året i grundskolan och bor i Paradiset, ett bostadsområde i en förort till Paris. Hennes mamma som är analfabet har ett dåligt städjobb på ett lågbudgethotell och pappan har övergivit dem för att återvända till Marocko där han har tagit sig en yngre fru för att kunna få en son. Doria bär på mycket ilska mot sin pappa för vad han har gjort mot henne och mamman. Nu lever de på mycket knappa resurser och hon oroar sig ständigt för sina kläder som mamman får genom välgörenhet. Det kan bli så fel, en gång gick hon till skolan i en pyjamasjacka av misstag. Som en följd av detta har Doria slutit sig inom sig själv, hon pratar knappt med någon, och minst av allt gillar hon att prata med Mme Burlaud, psykologen skolan har skickat henne till eftersom de anser att hon är "introvert". Men inom sig för Doria en ursinnig monolog, en fullkomligt sprutande svada som kommenterar livet hon lever och människorna hon möter både skarpsinnigt och respektlöst. Det är i stunder en väldigt rolig bok, Dorias tirader har emellanåt nästan standup-karaktär, samtidigt är den drabbande, Doria och hennes mamma lever ett hårt liv och det gör många andra i deras närhet också. Till exempel Dorias vän Hamoudi som langar för att han inte har något annat sätt att försörja sig, eller mammans väninnas son som hamnar i fängelse för narkotikabrott och radikaliseras i fängelset. Boken, som kom ut precis innan de stora kravallerna i Paris förorter 2005 bjuder på många träffsäkra inblickar i livet i ett utsatt område och blev på grund av vad som hände sedan nästan profetisk.
Nu har boken kommit i fint nytryck från En Bok för Alla. den passar bra som gruppuppsättning i nian och på gymnasiet.
En Bok för Alla, 169 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar