Författare: Evin Ahmad
Det här är en uppväxtskildring som berättar huvudpersonens uppväxt i Akalla via scenskolan i Stockholm till examen som "en som har lyckats". Berättelsen snirklar sig fram i fragment och tillbakablickar och varvas med minnesbilder från en nära väns begravning. Det är en arg berättelse från början till slut, späckad med så mycket hat att det blir tröttsamt att läsa (och det är väl också tanken - att det ska kännas). Hat och ilska över att vara fattig och inte räknas till de som räknas, över föräldrarnas öden som dömda till ett liv i slitsam underklass, över att inte veta koderna och över att bry sig om att vilja veta koderna, ilska över att behöva känna sig som en svikare och över att kanske vara en svikare, hat mot studie- och yrkesvägledaren som inte trodde på henne, mot klasskamrater som inte förstår hur det är att vara fattig på riktigt, över att gång på gång sorteras i ett fack på grund av hudfärg, namn och ursprung och så vidare.
Den här berättelsen, som har mycket karaktär av en monolog, författaren har också en bakgrund som skådespelare, passar från nian och uppåt.
Natur & Kultur, 121 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar