Ninos föräldrar ska skiljas och Nino måste flytta. Från radhuset och skolan till en varannanveckastillvaro som hon inte alls ser fram emot. Men till en början får hon bo bara hos mamma. Försäljningen av radhuset har gått oväntat snabbt, men att få pengarna att räcka till två lägenheter i stan är svårare. Så pappa flyttar in hon en kompis och lägenheten mamma har råd med är en gammal våning högst upp i ett äldre, skruttigt hus utan hiss, ett dödsbo som säljs med hela bohaget intakt. På visningen upptäcker Nino en dörr infälld i väggen och nästan dold av tapetens mönster. Den verkar leda rakt in i någon annans lägenhet, det är hur konstigt som helst.
Nu är det höstlov och Nino har några dagars ledigt innan hon ska börja nya skolan. Redan första dagen i nya huset händer två saker. Dels träffar hon David som bor i våningen under. Han hjälper Nino och mamma att bära flyttlådor upp för alla trapporna. Och så hör hon barnen. Precis innan hon ska somna, sent på kvällen. De sjunger en lekramsa: "Bro bro breja, stockar och stenar..." Men bor det verkligen små barn i huset? Och varför är de vakna och leker så sent? Dagen efter hör hon tassande steg på vinden, det är som att de leder henne mot den mystiska tapetdörren. Det är definitiv något skumt på gång i huset, där det bara verkar bo väldigt gamla människor utom Nino och David. Om man inte räknar kajorna. En stor flock av skränande, stinkande, hotfulla fåglar befolkar husets tak och gård.
En klockren mysrysare av Mia Öström som tidigare skrivit den suggestiva Skuggsommar i samma genre för lite äldre läsare. Passar från trean och uppåt
Lilla Piratförlaget, 190 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar