Karl Modig debuterade 2016 med Superkrafter på gott och ont, en tonårsroman med övernaturliga inslag. Döden är inget skämt riktar sig till en lite äldre målgrupp, gymnasiet och unga vuxna. Huvudpersonen, Josef, har gått ut gymnasiet. Nu skrotar han mest runt, prövar sig fram som ståuppkomiker, festar hårt och hamnar i fel säng. Han delar lägenhet med sina bägge storasyskon, men nu är det bara han och storasyster Natascha kvar och "För tre veckor sen hittade jag Natascha på golvet och har tagit hand om henne sen dess".
Varför det bara är de två kvar och varför Natascha låg på golvet och behöver tas om hand kommer så småningom fram. Och på vägen mot ett, efter omständigheterna, ljust slut skaver och värker det rejält. Det handlar om en familj i kris och om att inte nå utanför sig själv för att ta emot och ge hjälp, om att inte kunna tala om känslor eller om saker som är viktiga överhuvudtaget. Men det handlar också om syskonkärlek, om att bli vuxen och om försoning.
Precis dom Superkrafter på gott och ont är det här en bok med fin vardagsigenkänning och det är en bok som definitivt når högre än den förra. Där den var mer av underhållning, även om en del moraliska dilemman fanns inskrivna i berättelsen, är detta in historia som talar rakt ur en smärtpunkt, och också når den smärtpunkten, åtminstone i mig.
Gilla böcker, 217 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar