Mitt första möte med Eva Lindström som bilderboksskapare var på mitten av 90-talet. En mormor - en bekant till mig - skulle läsa för sina barnbarn på bibblan och muttrade bland bilderböckerna: "det finns så mycket skit. Det är bara Eva Lindström som är något att ha". Jag läste hennes böcker men fattade inte. Så småningom läste jag en bok där Lindström enbart stod för texten och någon annan för illustrationerna och då lossnade det. Jag insåg att jag älskar Lindströms språk men att bilderna är svårintagliga för mig. Men på grund av språket, humorn, sorgen och allvaret har jag fortsatt att läsa Eva Lindströms bilderböcker och nu, efter 20 år, har hennes bildspråk smugit sig in under skinnet på mig så pass att jag äntligen kan uppskatta det.
I föreliggande bok är språket knappt. Vi möter Laila, som på uppslag efter uppslag erbjuds något: en luftmadrass, en sjö, en bro... olika saker för att ta henne vidare, framåt, hemåt. På sista uppslaget får hon sin älsklingsrätt: "Om du bara kommer hem till oss." Det är bitterljuvt; sorgligt och vackert. Humorn finns i de små detaljerna och gesterna i den här boken. Man skymtar hela tiden saker i utkanten av bilderna som skapar frågetecken. Det är en bok att läsa noga och många gånger. Passar fyra - åtta år.
Alfabeta, bilderbok
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar