Illustratör: Henrik Jonsson
Den tionde Pax-boken är svart, både i snittet och i handlingen. Dels börjar det mörkt: Viggo och Alrik har fått besked om att de måste lämna Mariefred. Dessutom ska de säras på. Och svarthäxan har kommit kodnyckeln som är målad i bibliotekets tak genom att låta Maran rida Estrid, nu kan hon väcka den uråldriga ondska som vilar fängslad under biblioteket. Dessutom, fick vi reda på i slutet av förra boken, jobbar inte svarthäxan ensam, vem är den mystiska mannen i väldigt välputsade skor som verkar styra över henne?
Men dessutom slutar boken också väldigt mörkt. Det som hela tiden skiljt ut Pax-böckerna från andra böcker för motsvarande åldersgrupp är att folk verkligen dör i de här böckerna. Jag har skrivit om det tidigare i mitt boktips på Näcken. Men då påstod jag att inga huvudpersoner dör, vilket inte längre stämmer. I sista boken gör författarna en Game of Thrones, det vill säga bryter mot alla konventioner och tar livet av en huvudperson (och ja, jag erkänner, jag förlåter dem inte!). Det goda segrar till slut och de bjuder på en stråle av ljus och hopp innan vi stänger pärmarna om Pax för sista gången, men jag gör det med en bitter smak i munnen.
Bonnier Carlsen, 250 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar