Illustratör: Emilia Dziubak
Duon Widmark/Dziubak är här tillbaka med ett nytt samarbete efter succén med Lilla Sticka i landet Lycka. Återigen har Dziubak skapat nästan skimrande illustrationer och Widmark bidragit med en ganska sorglig och dov berättelse.
Det är gubben Larson som är huvudperson. Han går genom sitt tomma dystra hus. Frun har dött, barnen flyttat, till och med katten har gett sig av. Lika bra det, tänker Larson. Han tar långsamt farväl av huset och minnena och går och lägger sig. Men då störs hans melankoli av något: det ringer på dörren.
Det är en okänd grannpojke som står där med en kruka som han kräver att Larson ska passa för pojken ska på semester. Motvilligt tar Larson emot den. Vattnar tjurigt. Men i krukan gror det. Och växandet, spirandet, påverkar hela det sovande huset. Nu vill det vakna, få nytt liv, och Larson luras med.
Den här boken har egentligen mer drag av illustrerad berättelse än av bilderbok. Text och bild interagerar inte mycket utan verkar snarare förstärkande. Det är också en bok som kräver lite äldre läsare än den vanliga bilderboksåldern. Både på grund av det allvarstyngda temat, de lite krävande bilderna och längre textmängd. Samtidigt är bilderna så vackra att de kommer att tilltala människor i alla åldrar. Det är en bok som kommer att fungera lika bra på de övre delarna av lägstadiet och på mellanstadiet, som på äldreboendet.
Bonnier Carlsen, bilderbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar