Ester jobbar på antikvariet, bor i en pytteetta med bästisen Hanin, jobbar på antikvariat, festar och känner att livet går på tomgång. Så snubblar Eli plötsligt in i hennes antikvariat en vintermörk dag och genast känner Ester att det är något särskilt, men han försvinner igen innan hon hinner ta någon kontakt. Så besöker Ester Lotta, en av hennes stamkunder och det visar sig vara Elis mamma. Eli och Ester börjar ses och de utvecklar ett passionerat kärleksförhållande.
Ganska snart framgår det att Lotta inte mår helt bra. Efter alldeles för lång tid söker hon läkare och det visar sig att hon har ALS. Sjukdomen är en skarp nedförsbacke och Eli sörjer sin mamma, Ester sörjer också Lotta och försöker finnas där för Eli. Samtidigt finns Hanin där i bakgrunden, som tycker att Ester försvinner iväg, att Elis krav på hennes närvaro och stöd är orimliga och gång på gång sviker Ester Hanin och sina andra kompisar för att stödja och ta hand om Eli.
Ester och Elis förhållande tärs hårt av den påtagliga sorgen i att ha en döende mamma samtidigt som Ester är vilsen även på andra plan: vad ska hon göra i livet, var ska hon göra det? Hon drömmer om att resa, men Eli och Lotta fjättrar henne i Stockholm.
Debuterande Flora Wiström har ett rikt språk som flyter helt naturligt genom både miljöbeskrivningar, personskildringar och dialoger. Berättelsen har vi kanske läst förut, om det första ganska vilsna vuxentiden, den första riktiga kärleken och den stora och viktiga vänskapen. Men så det också är en berättelse som alltid kommer att behöva berättas och läsas.
Bonnier Carlsen, 378 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar