Splods öga

Författare: Neil Gaiman
Illustratör: Chris Riddell

Det här är ren och skär berättarglädje, framsprutad i hundranitti över etthundrafemtio storstilta och rikligt illustrerade sidor.

En pappa, som lånat sina drag påtagligt mycket från författaren Gaiman själv, lämnas ensam med sina två barn av en överbeskyddande curlingfru som lagat all mat de behöver under hennes bortvaro och gett sin make noggranna instruktioner om fritidsaktiviteter och så vidare. Trots det misslyckas pappan med det mest uppenbara: att de till att det finns frukostmjölk hemma. Således ger han sig ut för att köpa. Han dröjer väldigt, tycker barnen, och när han kommer hem kräver de en förklaring. Det är då berättelsen om Splods öga brakar loss. Pappan berättar hur han tillfångatagits av ondskefulla aliens (inte en utan två gånger), rest med en uppfinnarstegosaurus i dennas Svävande-Boll-Person-Transport, gått på plankan bland pirater, bilvit hotad till livet av wumpirer (sic!), stulit den helige vulkanguden Splods öga (också två gånger) rest hit och dit i tiden, blivit räddad av den intergalaktiska dinosauriepolisen och mycket, mycket mer. När han kommer tillbaka har han fortfarande mjölken med och trots att han förlorat den flera gånger och att den varit nära att orsaka universums slut är den inte ens sur.

Det här är en fest för dem som gillar nonsenshumor, galenskaper och absurditeter. För egen läsning kan duktiga läsare från årskurs två klara av den, för högläsning rekommenderar jag den i mindre grupp så att alla kan se de generösa och detaljerade fantasispäckade bilderna.

Bonnier Carlsen, 150 sidor.