Percy Jackson är tillbaka. Eller det är han faktiskt inte alls, Percy Jackson är spårlöst försvunnen, men Riordans värld, där de antika grekiska och romerska gudarna existerar och deras mänskliga barn vandrar på jorden som missförstådda hjältar med ADHD och dyslexi, är tillbaka. Några av karaktärerna från halvgudslägret känner man också igen. Men i den här serien, som heter Olympens hjältar och i vilken Den försvunne hjälten är den första delen, är det tre nya hjältar som är huvudpersoner. Del två, Den fängslade guden, kom ut samtidigt som ettan och det ska bli sammanlagt fem delar i serien.
Jason vaknar i en skolbuss med total minnesförlust. Alla andra elever bussen verkar veta vem han är men själv är han totalt blank, förutom en stark obehaglig föraning om att han är fel, han ska inte vara där. Men varför eller vem han är vet han inte. Det tror sig dock hans bästis Leo och hans flickvän Piper veta. De är på skolutflykt från en skola för vanartiga barn med sin "tränare" Hedge. Hedge är den enda i bussen som tittar misstänksamt på Jason, som liksom Jason fattar att han inte borde vara där. Bussen tar dem till Grand Canyon där en av medeleverna visar sig vara en stormande som försöker förgöra Jason, Piper och Leo, som alla visar sig vara halvgudar, men misslyckas och för med sig Hedge (som visar sig vara en beskyddarsatyr) innan han försvinner. Jason, Leo och Piper blir hämtade till halvblodslägret som vi känner igen från Percy Jackson-serien och där uppenbaras så småningom deras identiteter, vilka gudar som är deras föräldrar och vilket deras första uppdrag kommer att vara. Samtidigt är alltså Percy Jackson den försvunne hjälten, som bokens titel syftar på och Percys och Jasons öden visar sig vara ihopflätade...
Det händer mycket i den här boken, livsfarliga resor, möten och bataljer avlöser varandra. Berättarperspektivet skiftar mellan de tre huvudpersonerna och skeendet avbryts av tillbakablickar på deras uppväxt och barndom samt drömsyner de har under resan. Det pratas och förklaras en hel del, även under full strid är monster och hjältar förbluffande snackesaliga (om jag hade en cyklop framför mig som ville grilla mig till middag skulle jag kanske springa min väg istället för att disputera med den, men det valet gör inte hjältarna i den här berättelsen). Det är inte precis något som stör, utan tvärt om något som behövs för att få händelseförloppet att gå ihop med de antika gudaberättelserna, något som Riordan lyckas fint med. Har man gillat Percy Jackson, och det gjorde jag, gillar man det här med. Eftersom gudarnas närvaro i vår värld blir anakronistisk och deras försök att modernisera sig ofta humoristiska, vilket ungdomarnas kommentarer till de vansinniga skeendena också är, är det också en underhållande skröna. Boken är tonårsklassad men det funkar bra för goda läsare, eller som högläsning, från mellanstadiet.
Bonnier Carlsen, 537 sidor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar